Getz + Gilberto = Gudomligt

Så sköna lirare de var. Och som hon sjöng... När Stan Getz spelade tillsammans med João och Astrud Gilberto och Antonio Carlos Jobim uppstod magi. Bossa novan spred sig som en löpeld under 60-talets första år. Så småningom blev "bossan" något för smokingklädda gentlemän och fina damer med glitter och prål. Illa. "Nej, bossan trivs bäst i sin ursprungsversion: en inte alltför slipad sångare, en akustisk gitarr, en ståbas och ett par blygsamma vispar på trumsetet" (Citerat ur Eva Welanders essä "Bossa novan - ljummen vind omvandlad till musik" i DN, september 1995). Om man sedan lägger till saxofonspel av Stan Getz, så har man odödlig musik. Otaliga är de Getz-wannabes som har börjat spela saxofon och gett upp ganska snabbt. Ingen kunde nämligen spela som han. På något märkligt sätt fick han ett alldeles eget, gudomligt sound. Det sägs att "tricket" låg i hans rörblad, men han tog nog med sig hemligheten i graven. Den här CD'n är alldeles oumbärlig när det gäller att dokumentera Getz' spel:

Här finns låtar som "Corcovado" ("Quiet nights and quiet stars"), "Desafinado", "The girl from Ipanema", "One note samba", "O grande amor" och "How insensitive" (Men låt er inte luras - texten är på portugisiska: Insensatez. Någonstans finns den insjungen med engelsk text, men jag hittar inte den versionen nu. Hur som helst: låten är obeskrivligt vacker och kan få en armerad bunker att spricka av rörelse.)

Men om man är ett Getz & Gilberto-fan, så bör man även ha dubbeln nedan, ty den innehåller sådana godbitar som "The shadow of your smile", "Agua de beber", "Light my fire" och den oemotståndliga gulligheten "You didn't have to be so nice", där Astrud sjunger tillsammans med liten dotter:

Men detta räcker inte till för att få en någorlunda heltäckande bild av de makalösa "vibbar" som uppstod när Getz spelade latinamerikanskt. Man behöver även denna platta, med låtar som "Manhã de carnaval", "Menina flor" och "Sambalero":

Ingen skivsamling är komplett utan bossa nova med Getz & Gilberto. Så är det bara.

(Slutligen kan man bara stilla undra hur många barn som har skapats efter en lyssning till exempelvis "The girl from Ipanema". Så ljuvligt sensuell och förförisk är ju denna musik.)