En annan sorts värstingar

Åkte en runda med dem vi brukar fira midsommar tillsammans med. Det är inte som förr - med midsommarfirandet. Det är inte någon vidare fart på ringdans m.m. nuförtiden. Håller den traditionen på att vissna bort och sakta dö?

När vi körde runt kom vi också in på en massa olika samtalsämnen. Ett ständigt lika kul ämne att prata om är personer man irriterar sig på. Vi var rörande överens om att det föreligger en statistiskt säkerställd övervikt för retfulla personer bland lärare och läkare.

Så här: om du letar efter en människa som är övertygad om sin egen förträfflighet och lika säker på att alltid göra allting helt rätt på bästa möjliga sätt och att alltid ha varit med om allt möjligt - så att ingen annan har skuggan av en chans att imponera på honom/henne - ja, då skall du börja leta bland lärare och läkare. Där finns det gott om sådana typer. De är s.a.s. för mycket. Har du skaffat den senaste modellen av teknisk statuspryl, så har de redan haft den i en månad. Har du varit med om en lysande Springsteen-konsert, så har de givetvis varit med om en som var ännu bättre. Har du lagt in nytt klinkergolv i ditt badrum alldeles själv, så har de så klart lagt in svindyrt nytt marmorgolv på sin altan alldeles själv. Har du hittat en ny makalös favoritförfattare, så har de givetvis redan läst nästa, i Sverige ännu ej utgivna, bok av honom/henne i original. Etc. De är alltid värst. De är besserwissrar, eller - som vi skämtar till det - Messerschmidts. Himmel, vad skönt det måste vara att digga sig själv så mycket.