Årets sista bloggpost

Jag önskar alla mina läsare
Gott Nytt År!

Elling!

Oj. Kan han sjunga eller kan han sjunga? Kolla in det här smakprovet:

Besök sedan hans hemsida här. Vem var Frank Sinatra?

Darwin, kackerlackor m.m.

Alltså, det här med Darwin och hans teorier... Jag kan inte riktigt släppa det. Jag är ingen vetenskapsman. Jag bara tänker lite. Och man har väl rätt att ställa frågor, eller? Om nu hans teorier stämmer - hur kan det då komma sig att kackerlackor, gråsuggor, igelkottar m.fl. ganska "enkla" djur har lyckats klara sig så bra genom miljontals år? Läs t.ex. detta om kackerlackor. Där står bl.a. så här: "Kackerlackorna är gamla insekter. De hade sin storhetstid under karbontiden (300 miljoner år tillbaka). Men var redan då en god evolutionär skapelse i naturen och den har bibehållit sitt utseende in i våra dagar. Troligtvis kommer de även att klara sig väl i framtiden." Att vara en kackerlacka är kanske så högt man kan komma på Darwins evolutionsstege? (Minns en text av Mick Jagger: "bedbugs uptown"...)

Och så detta med upprätt gång på två ben... Hur kan det komma sig att inte dessa figurer på bilden nedan (eller pingviner...) har fått en bättre hjärna så att de kan styra och ställa över alla andra levande varelser? Du kan läsa om surikater t.ex. här. Av den artikeln får vi lära oss bl.a. att de lyckas överleva många yttre hot p.g.a. sin goda samarbetsförmåga. Jag vet, jag vet... De har inga tummar och fingrar som skulle ha underlättat för dem att använda verktyg. Användandet av verktyg är ju ett tecken på viss intelligens (men man kan tvivla ibland...). Vissa fåglar har dock observerats använda verktyg med hjälp av näbb. Så...?

(Bilden är hämtad från en länk på denna sida.)

Paul Simon the Great

Nyss slutade jag se och lyssna på den här. Du milde. Jag satt och tänkte på hur orättvis jag har varit mot Paul Simon. Jag har hela tiden tjatat om Dylan, Cohen, Waits och Young som om de vore de enda singer/songwriters att räkna med på andra sidan Atlanten. Men, alltså: när Paul Simon är som bäst finns det ingen som klår honom. Det är lätt att glömma bort honom därför att han inte gjort så mycket väsen av sig. Han har väl aldrig förekommit i några skandaler. Han gör inget bullrande, buffligt eller påstridigt intryck. Han har verkat vara snäll, försynt, lite blyg - t.o.m. en aning tafatt och bortkommen, väckande moderskänslor. Vem skulle gissa att den lille mannen har skrivit några av 1900-talets bästa låtar, såväl melodiskt som poetiskt? Han har antagligen en väldigt stark integritet. Han har väl aldrig sneglat åt vad som var mest trendigt eller mest lönsamt? Han har gått sina egna vägar. Se här en konsertversion av en bit som ingen annan än Paul kunnat skriva:

Läs mera om denne store lille man här.

Triss i kungar. 3

(Fel. Det skall vara "is" och inte "has".)

Triss i kungar. 2

Triss i kungar. 1

Astrud igen!

Jag fick den här som CD i julklapp:

Det blev som jag hade önskat mig. Egentligen ville jag ha detta album bara p.g.a. en enda låt: "I will wait for you". I filmen "Paraplyerna i Cherbourg" sjöngs den på franska. Jag har bloggat om detta tidigare här, här och här. Jag är tydligen lite besatt av den låten.

Nåväl, till saken: Astrud Gilberto hade ju en makalös röst. Ingen annan låter exakt likadant. På detta album är hon i sitt esse t.ex. när hon sjunger "Once upon a summertime", "A certain sadness", "So nice (Summer samba)" och - givetvis - "I will wait for you". I texten till albumet beskrivs hennes röst som "the sound of yearning innocence" och "the sound of hushed intimacy". Det är ingen dum beskrivning alls. Översatt till svenska blir det ungefär "ljudet av längtande oskuld" eller "ljudet av dämpad intimitet". Jag har letat efter exempel som troligen får er att förstå dessa poetiska beskrivningar. Jag bestämde mig för "How insensitive" ("Insensatez"). Tyvärr är det inga rörliga bilder, men rösten, rösten...

"Marknaden" knäcker oss

Det här är så himla bra skrivet. Jag blev bara tvungen att länka. Jag önskar förstås att jag hade kunnat skriva det. Chi An Gramfors gjorde det bättre än jag någonsin hade kunnat göra.

Vad hon dock inte nämner är ju det evinnerliga tjatet om marknaden. Säljare påstår alltid att det är marknaden som vill ha det så här. Och det är vi kunder som är marknaden. Alltså vill vi ha det så här. Visst, visst. Dra historian om Rödluvan också. Marknaden är bara ett påhitt, en skuggfigur.

Tvilök

Nu blir det nästan som att svära i kyrkan eller att spotta i motvind. Jag måste bara ut med det: Jag är så trött på vitlök. Det är vitlök hit och vitlök dit. I alla möjliga och omöjliga sammanhang skall vitlök blandas i. Nu är det lika vanligt med vitlök som det förr var med salt och vitpeppar. Vad är det för dumheter?

Vitlök är den misslyckade kockens räddningsplanka nr 1. Om du inte kan laga mat, så kan du alltid fläska på med vitlök. Ingen klagar så länge något doftar och smakar vitlök. Vitlök är vår tids heligaste krydda.

Tvi! säger jag. Nu vill jag i stället göra reklam för tre kryddor som orättvist hamnat i skymundan, tre kryddor som mycket väl kan användas oftare och förgylla tillvaron: dragon, rosmarin och timjan. Underbara kryddor!

Var Darwin slarvig?

Jag är inte så himla övertygad om att Darwin hade rätt. Vad är det t.ex. för snack om "survival of the fittest" - ett uttryck som ibland hänförs till Herbert Spencer och ibland till Darwin? Jag kom att tänka på det uttrycket och på Darwin medan jag råkade "halka in" på detta TV-program som gick på Julafton:

Om Darwin hade haft rätt, så skulle inte den där ynkliga lilla, svaga och sämst anpassade andungen ha klarat sig. Vad jag kom att tänka på när jag såg detta rörande program var att den där lille eftersläntaren som alltid var sist och klenast och trögast av alla faktiskt verkade vara den mentalt starkaste. De andra ungarna gjorde ju allting i flock. Den lille klene klarade sig på egen hand, förlåt: vinge. Han lärde sig ju faktiskt flyga praktiskt taget helt själv utan hjälp av någon annan!

Nej, Darwin, jag tror du tänkte fel. Det handlar inte om att de bäst anpassade vinner. Det handlar om att de som har den starkaste kämparglöden klarar sig bäst. Kalla det gärna jävlar-anamma. Eller kalla det tro. Den där lilla ynkliga andungen hade en inre drivkraft som gjorde att han klarade sig mot alla odds.

Denna min lilla hypotes får stöd på annat håll. En bekant till mig berättade om en liten pojke som hade en väldig puckel som växte och hotade att kväva honom. Han blev omhändertagen och opererades. Han kämpade på. Han misslyckades med studenten ett antal gånger, men gav inte upp. Så småningom klarade han studentexamen och började en eftergymnasial utbildning. Där gick han ut som etta med makalösa betyg. Nu är han oerhört framgångsrik inom sitt yrke - mot alla odds. "Survival of the fittest"? Äsch.

Tillbaka i Malligstaden

Kort besök i Kungliga Hufvudstaaaden. Fullt med överlägsna och märkvärdiga människor. Alltid likadant. Mina receptorer för mallighet ger fullt utslag.

Annan iakttagelse: på bussen hem fanns det minst en person som satt och lekte med en bärbar dator. Och han verkade mallig. (Han hade kanske blivit smittad?) På jobbet en dag hade en kollega en avancerad teknisk pryl som väckte allas beundran. Även han verkade mallig. Det är ju lustigt detta - att man blir bekräftad, sedd och beundrad utifrån de tekniska hjälpmedel man har. Sådant imponerar inte på mig.

Ty jag tror inte att vissa nördar är så mycket att hålla i handen när det stormar. Beröva dem all teknisk utrustning och vad återstår då? Inte mycket. Släng ut dem i vildmarken utan GPS, utan mobiltelefon, utan bärbar dator och annan ny teknik. Låt dem använda kompass och klocka och en karta i skala 1:50.000. Ge dem sedan ett stormkök, en tändstickask, lite rödsprit och en täljkniv. Skulle de klara sig? Mina tankar om vissa freaks är inte särskilt höga. Jag tror inte att alla ens klarar av att tillaga ett perfekt vändstekt ägg.

En vacker aria

En gång för många år sedan blev jag så fascinerad av denna aria att jag köpte hela Bachianas Brasileiras bara för dess skull.

Man kanske skulle skaffa något mera av Heitor Villa-Lobos? Om något annat är lika vackert som denna aria, så skall jag skaffa det.

Dag Hammarskjölds fjällvärld

En bok med svindlande vackra foton:

Även om jag hade haft en fungerande scanner, så hade jag inte kunnat scanna in den här bilden. Synd, ty då hade jag väl kunnat undvika de retfulla reflexerna som uppkom nu. Nå, boken är ovanligt STOR: c:a 30 X 40 cm. När boken är uppslagen mäter den alltså c:a 30 X 80 cm. Jag hade gärna visat exempel på foton som täcker hela den ytan, men upphovsrätten hindrar mig - och det är helt i sin ordning. När det gäller de här fotona, så kan man verkligen prata om verkshöjd - inte bara därför att de är tagna högt över havet. Och här kan man faktiskt säga, att storleken har betydelse. Denna bok skulle inte ha blivit lika bra i mindre format.

Dag Hammarskjöld behöver ingen närmare presentation. Om man ber utlänningar att namnge några kända svenskar genom historien, så gissar jag att bland namn som Linné, Nobel, Björn Borg, Ingmar Bergman, Greta Garbo, Olof Palme och några till dyker även Dag Hammarskjölds namn upp. Att Dag gillade de svenska fjällen är kanske allmänt bekant, men att han hade ett annat "dra-sig-tillbaka-ställe" i södra Skåne känner kanske inte lika många till: Backåkra.

Denna bok får mig att fundera på olika saker. En sak: de svenska fjällen är fantastiskt vackra och jag måste vandra i någon av dessa beskrivna trakter. En annan sak: det som drar turister till sig är ofta svindlande vackra naturscenerier och/eller unika byggnadsverk. Vem har aldrig sett något kort från Grand Canyon, skotska högländerna eller en söderhavsstrand? Vem känner inte till Eiffeltornet i Paris, Colosseum i Rom, kinesiska muren eller operahuset i Sydney? (Jo, möjligen någon korkad amerikan som knappt kan stava till USA.)

Vem är då fotografen bakom detta mästerverk? Claes Grundsten. Minns hans namn!

The prayer

När jag var i kyrkan i går sjöng man bl.a. den här låten - dock icke framförd av dessa två:

Normalt sett har jag svårt för Celine Dion. Men jag låter det här passera. En snygg melodi är det onekligen. Och jag blir lipsill.

Nysvenska?

Rubrik i Expressen:

Hur är man när man är dog? Har man blandat ihop svenska och engelska här? Har en av jazzens legender blivit hund? Mig icke förstå.

Men för Fredrik Lindström spelar det nog ingen roll. I hans värld verkar allt språkbruk vara helt naturligt och ingen användning av ord kan vara fel i hans ögon.

Extra! Extra! Djurplågeri!

"Uppgift totalkoll" kan i kväll avslöja: Fransk bulldog får själv öppna sina julklappar!

Här är bildbeviset. Den franska bulldogen "Molly" får själv öppna sina julklappar. Hon får ingen hjälp av vare sig husse eller matte. Länsveterinären gör ingenting. Skandalen är ett faktum. Grannar och bekanta till vårdnadshavarna har länge misstänkt att allt inte står rätt till. I och med detta bildbevis måste nu rättvisa skipas. Sådant djurplågeri kan icke tolereras. Här skall det bli räfst och rättarting. En särskild övervakare är redan tillsatt. I morgon får "Molly" en personlig assistent. "Uppgift totalkoll" skall självklart följa fallet med den vanvårdade franska bulldogen. Vi väntar oss tittarstorm och överbelastade servrar. Ett uppföljningsprogram är redan planerat för sändning i mars.

Chevy revisited

Vi tar ett Chevy Chase-klipp till. Det här är hämtat ur en film som hette "Dumburken" på svenska. Tyvärr är bildkvaliteten kass, men jag hoppas skämtet går hem. Hur kunde de hålla sig för skratt? Filmen var ojämn, men den hade sina ljusa stunder. Vissa scener blev obetalbart roliga. Den här scenen tycker jag är en av de roligare. Så'n simpel humor har jag.

Xmas

God Jul till alla mina läsare!

Ibland känner jag mig som Chevy Chase - ja, som ett päron till farsa bl.a.

Jag är inte där

Fådd, lyssnad och uppskattad:

Den här fick jag av en vän. (Tack!) Vad kan bli fel? Nej, just det. Inte mycket. Jag finner ingenting att klaga på. Man kan ha synpunkter på låturvalet, man kan ha synpunkter på artisterna - men va' katten? Jag kan sakna "Love minus zero / No limit" och "Visions of Johanna" - för att nu bara nämna två. Jag skulle ha jublat av glädje om Van Morrison, Bruce Springsteen och Neil Young hade gjort några covers här - för att nu bara nämna tre. Men nu är det som det är. Och det är gott nog.

Kolla här vilka låtar som finns med och vilka exekutörerna är. Richie Havens gör en personlig tolkning (Hade du väntat dig något annat?) av "Tombstone Blues", Cat Power gör en helskön cover på "Stuck inside of Mobile with the Memphis Blues again". Och så bra Bob själv sjunger på sista spåret! Jag tror inte att han någonsin har sjungit bättre - och han kan vara underskattad som sångare. O.s.v. Jag kan hålla på ett bra tag här med att "pusha" för den ena låten efter den andra. Mitt råd nr 1: Om du inte har köpt färdigt alla julklappar än, så köp den här till någon du tycker om. Mitt råd nr 2: Man måste se filmen när den kommer och helst bör den ses på biograf.

Puling, puling, fila bort i hej

Ett geni i farten:

Povel, Povel - du är alltid kvar i mitt minne. Endast ett snille kan göra något roligt av totalt nonsens.

Att annonsera = att fnaska?

Frestelsen finns där. Men jag försöker stå emot. Jag har sett andra falla för den - personer som jag inte hade gissat skulle trilla dit.

Jag syftar på annonser här i bloggen. Visst, det hade väl varit kul med lite tillskott i kassan. Men frågan är om man inte säljer en bit av sig själv. Jag tror det finns en viss risk för kommersialisering. Jag har starka skäl för att tro på negativa effekter. Det finns saker som massmedia inte tar upp, ty det skulle skada annonsörerna. Och om det skadar annonsörerna, så vänder de sig kanske någon annanstans och så var det adjö till de intäkterna.

Skönt

Det här var ju en kul parodi.

Tänk vad en hårtvätt kan göra...

Långt straff

Av SvD får vi lära detta:

Ett absurt domslut. Visserligen är detta monstruösa avskum värd ett hårt straff - men 170 år i fängelse? Ingen människa har ju någonsin lyckats leva i 170 år. Dock, om någon lyckas hitta ungdomens källa kan det väl vara motiverat. Ty om Devil - nej, Devlin - lyckas leva i 170 år räknat från nu, så skall han aldrig få vara fri. Han har förverkat den rätten.

Kriminellt korkat

Hur dum kan man bli? Frågan blir aktuell när man läser detta. Kom inte och säg att ingen blir påverkad av våld i film och spel.

Snacka om punch

Är det kanske nästa Mike Tyson vi ser här? Han golvar i alla fall sin motståndare med ett enda slag.

Jag är kanske vulgär eller barnslig eller bådadera, men jag kan inte låta bli att fascineras av boxning. Själv har jag aldrig boxats eller fått ta emot slag mot huvudet, så jag har svårt att föreställa mig hur smärtsamt det kan vara. (Jag fick däremot smäll på rumpan med livrem eller mattbankare när jag var liten, men det hjälpte föga. Jag lärde mig uthärda smärta någorlunda bra - och så blev jag ännu mera obstinat.) Men jag har ändå rätt till en åsikt. Jag tycker i princip att "den som sig i leken ger får leken tåla". Man torde veta vad man ger sig in i. Och jag finner boxning underhållande. Några av Muhammed Alis mest berömda matcher blev fantastiska shower.

Den här ovan visade matchen blev inte mycket till match. Jag skulle inte gärna ha betalat en dyr biljett för den snabbisen. Å andra sidan lär väl den golvade boxaren inte ha lidit någon avsevärd skada. Vulgärt och motbjudande hade det däremot förmodligen känts om förloraren hade blivit misshandlad till oigenkännlighet och golvad flera gånger under en match på 15 ronder.

Smolk i glädjebägaren

Nu har vi fått tillbaka hårddisken till den stationära datorn. Jag trodde i min enfald, att den skulle fungera som innan vi lämnade in den, d.v.s. felfritt som det var innan det gick åt skogen. Man lämnar ju in saker på reparation för att de skall fungera minst lika bra eller helst - ganska självklart - bättre efter reparationen. I h-e att det gäller datorer. De där snillena som fixade det hela har "glömt" att installera HP Image Zone eller någon modernare version av den. De har också "glömt" att återställa brandvägg, virusskydd m.m. De har hittat på att vi skall ha andra skydd än dem vi hade innan. Egenmäktigt förfarande kallar jag sådant.

Man kan hålla sig för skratt. Och om man klagar, så får man ofta ett snorkigt svar. Tvi vale att vara beroende av sådana typer. Man får aldrig vara glad när det gäller datorer.

Svävande hoppfullt?

Var det någon som sade att människan inte kan flyga? OK, men sväva går. Kolla:

Men om jag skulle prova på det, så vill jag ha bra betalt först. (Pengarna lämnar jag till frun innan jag kastar mig ut.) Eller? Jag skulle nog sväva på målet och hoppa ur hela projektet.

Spoon River-antologin

När jag fortfarande var ganska ung tyckte jag det här var en bra bok. Edgar Lee Masters är väl egentligen känd bara för just denna bok. (Den här andra upplagan i denna översättning av Th. Warburton kom 1977.)

Den här recensionen är ganska relevant. Boken tog ett par år att skriva och kom ut i sitt amerikanska original 1915. Första svenska upplagan (i Bertel Gripenbergs översättning) gavs ut 1927.

Greppet är ju intressant: att låta de döda själva skriva sina epitafier (gravskrifter). "Spoon River" är en påhittad stad i Illinois och skall här försöka fungera som en spegelbild av ett genomsnittligt USA. Boken hade kunnat bli ett genuint mästerverk. Om man emellertid vill vara lite elak, så kan man hävda att du kan hoppa över hela boken och bara läsa Warburtons förord. Så här skrev han bl.a.: "Gravskrifterna är monologer, korta, långa, dumma, aningslösa, monomana eller visa." (s. 8) "(...) praktiskt taget allt han skrev före och efter sin antologi - och det var mycket - blev talanglöst och tråkigt." (s. 8) "Boken uppfattades länge som ett angrepp, ett avslöjande angrepp på en amerikansk myt: småstadsidyllens moraliska förträfflighet." (s. 10)

En gång för länge sedan markerade jag med små asterisker de dikter som jag tyckte var "små pärlor". En sådan var denna (s. 46):

Frank Drummer

Ut ur en cell in i detta mörka rum -
slutet vid tjugofem år!
Min tunga fick ej fram vad som fanns inom mig
och stan tog mig för dåre.
Ändå hade jag en klar vision i början,
ett högt och angeläget syfte i min själ,
som gav mig kraft att försöka lära mig
Encyclopedia Britannica utantill!

Det finns kanske en "pärla" per hundra dikter. Värt mödan? Njae. Det här blev egentligen en tradig bok. Du använder tiden bättre om du läser några texter av Tom Waits, Bruce Springsteen, Neil Young eller Bob Dylan. De har alla var för sig med sina verk sagt mera om USA och dess invånare än vad denna bok gör.

Terror på Lidingö Street?

Den förra posten kom mig att tänka på en kul grej som hände i Stockholm för en massa år sedan. Vi var några stycken som hade hyrt en Volkswagenbuss med jättestora logotyper för Hyresgästföreningen. Vi körde runt och såg oss omkring i Stockholm. En gång parkerade jag bilen rakt nedanför trappan till Nordiska museet. Vi fick parkeringsböter. Kan jag inte förstå.

Men det verkligt roliga var när vi körde runt och såg oss omkring på Lidingö - för att se hur de rika kunde bo. Vi körde sakta, sakta. Det var obetalbart kul att se hur de rika knösusarna oroligt tittade upp från sina rabatter eller flotta trädgårdsmöbler. Det lyste nästan förfäran ur deras ögon. De tänkte nog: "Vad nu då? Har det kommit hit terrorister? Är detta en svensk motsvarighet till Baader-Meinhof-ligan? Är de beväpnade? Vilken hemskt ful bil!".

Rika barn läka bäst?

Rubrik i dagens Metro: "Rika barn kan gå före vårdköerna". Detta kan missförstås. För det första är det väl en något klumpig formulering. Det kan ju vara så, att barnen inte alls är rika - ty det är mera sannolikt att det är deras föräldrar som är det. Vidare: "gå före vårdköerna"? Betyder det, att barn till rika föräldrar får gå före alla andra i landstingets vårdköer? Det tror jag inte. Det handlar om detta: "I höst öppnar Sveriges första helt privata barnsjukhus på Östermalm i Stockholm". (Någon som är överraskad över att det hamnar just där?) Man kan få betala kanske 1.000 kronor för ett akutbesök. En delägare förklarar: "Vissa kommer att tycka att det här är dyrt, det är helt klart. Andra tänker att sex timmar i ett väntrum är fel prioritering när man kan vara på jobbet och tjäna pengar i stället."

Det är ju skönt att dessa rikemansbarn slipper beblanda sig med barn till kreti och pleti. (Ironi) Allvarligt talat: Sån't här överklassäckel får mig att må illa. Jag tror för övrigt aldrig att jag har tillbringat sex timmar i ett väntrum - även om det var länge en gång på "akuten" mitt i natten för några år sedan. Då gällde det faktiskt en balansgång mellan liv och död. Jag ägnade inte jobbet den minsta lilla tanke.

Två boxar som inger respekt

Om jag hade pengar... Då skulle jag köpa sexpoängarna här. De skulle platsa bra i hyllan - "Berlin Alexanderplatz" och "Don't look back" (Scrolla lite).

Dålig svenska

Var får vissa allt ifrån? Hur kan de tro att det heter "I stort sätt" eller "Totalt sätt"? Det heter givetvis "I stort sett" respektive "Totalt sett". Man kan t.o.m. se dessa felskrivningar i tidningar. Man kan ju tycka, att journalister borde ha koll på det.

Barnsligt roligt test

"Svenskan" har i dag ett test som kunde platsat i "På spåret". Himla roligt! Men det gäller att vara snabb.Vilken nivå kommer du upp till? Jag klarade nästan att komma upp till nivå 12 i "Resetest Världen". Det är jag nöjd med. Vi som är 50+ borde få bonus.

Studentikost

Dessa studenter... De är allt lite gulliga i sin naiva självupptagenhet. I dag kom det in en student på ett ställe och skulle boka en dator. Först gick h*n och pratade med en person. Då blev h*n hänvisad till en annan person. Båda gångerna var h*n väldigt noga med att säga "Grejen e' att min dator har pajat å ja' håller på me' min C-uppsats..."

Oj, oj, oj. Stoppa pressarna. Lägg allt annat arbete åt sidan. Här har vi en student som håller på att skriva en C-uppsats. Oj, oj, oj. Nu börjar en ny tideräkning. Denna C-uppsats kommer att ändra historiens förlopp. Vi måste göra allt som står i vår makt för att hjälpa denna student.

Suck. Och ett så'nt uttryck: "Grejen e'..." Det låter lika irriterande som när någon besserwisser sitter i en TV-studio och skall låtsas vara expert. När någon säger "Det är ju på det här sättet, att..." då lossar jag på hanen och osäkrar min revolver.

En gammal god engelsk TV-serie

Nostalgi... När en annan var ung var man nöjd med lite. Man kunde tycka, att John Drake (Jag tror den hette så i svensk TV) var en ganska häftig TV-serie.

På engelska hette serien "Danger man". Hm. Med dagens mått ungefär lika farlig som poliserna Kling och Klang. Patrick McGoohan blev erbjuden att spela "Helgonet" Simon Templar men tackade nej. Han tackade också nej till att spela James Bond i "Leva och låta dö". Så det kan bli.

Den känsliga typen

Här har vi en "gammal stöt" som har betytt en del...

Undrar om Mark Knopfler har lyssnat? Så klart. Kolla här. Den här låten fanns först med på albumet "5" från augusti 1979. Allmusic gav bara en tvåa i betyg. Jönsigt. Vad som helst med J. J. Cale är värt minst en trea.

Inte medhängande

Man vet att man har blivit gammal när man inte känner igen namn på diverse listor. Så här års är det tydligen obligatoriskt att skriva listor på allt möjligt som har passerat under året som gått. Förr hängde jag med hyfsat, men nu... Suck, det är nästan bara de gamla stötarna som jag har något intresse av. Om Neil Young, Bruce Springsteen, Robert Plant, Ulf Lundell eller andra till åren komna musiker nämns i tidningarna så spärrar jag upp ögonen. Som väl är har jag några yngre manliga vänner som hänger med betydligt bättre. Tack vare dem har jag vässat öronen för bl.a. Norah Jones. Be mig inte skriva en lista över årets bästa plattor. Jag har ingen aning. Och jag skäms inte!

Hej hall

Little by little, bit by bit... Nu är hallen klar.
När man ringer på dörrklockan, så låter det i dosan här:

Så här såg det ut tidigare i höst. Och så här såg det ut för ett par dagar sedan. Framsteg! Målsättningen är att få nästan allt klar före jul. Köksgolvet får vänta tills det har lugnat ned sig.

Alltför mycket av allting

Jag har svårt för skådespelare som sjunger. I mina öron låter det nästan alltid hemskt. Skådespelare skall inte tro att de blir bra sångare bara för att de kan artikulera tydligt.

Särskilt hemskt låter det när Jan Malmsjö sjunger. Han är visserligen en bra skådespelare. Det vill jag inte förneka. Han var perfekt i rollen som den motbjudande prästen i "Fanny och Alexander". Men han skall inte sjunga. Vad var "Hej clown" för bottennapp? Varför sjöng han "Jul i Gamla stan"? Varför "Under alla broar"? Varför "En sång en gång för länge sen"? Varför "Bygga upp ett stort berg"? Varför "Puff en pappersdrake"? Allt blev lika hemskt. Jag får äckelkänslor. Han är bara alltför mycket. Han betonar varje stavelse som om det gällde livet. Han har skorrande r, han säger ofta ö i stället för e etc. Det är odrägligt att lyssna på honom när han sjunger. Det är bara "too much of everything".

Ett beslut

En läsoptimist är jag. Den inställningen har satt mig på pottkanten. Nu måste jag välja. Antingen bloggar jag mindre för att ha tid att läsa mera - eller så fortsätter jag att blogga så här mycket och skär ned på läsandet. Mitt nattduksbord försvinner under alla böcker jag vill läsa. Nu har jag kommit till en vändpunkt. Det kan inte fortsätta så här. Jag hinner aldrig läsa så mycket som jag inbillar mig att jag skall hinna med. Särskilt stressande är det med biblioteksböckerna. Jag tycker det är futtigt med fyra veckors lånetid - när man som jag alltid har 8-10 böcker på gång samtidigt. När det gäller böcker är jag polygamist. Det får vara slut med det nu. Mitt bloggande är mig kärare.

Men läsandet får aldrig aldrig aldrig ta helt slut. Snart skall jag kasta mig över den hög av privata ännu olästa böcker som jag absolut vill läsa. Bland dessa nödvändiga läsefrukter har jag Joan Didions "Ett år av magiskt tänkande", Vikram Seths "Kärlekens musik" och Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" - böcker jag borde ha läst för länge sedan!

Öster om Eden

Sedd:

(Hittade ingen större bild...) Jag har sett den här filmen ett par gånger tidigare. Jag mindes den som mycket bättre. Nu var magin nästan totalt borta. Det är egentligen en medioker film. Den är inte märkvärdig på något sätt. Man har sett bättre foto, man har sett bättre skådespel, man har hört bättre musik etc. Musiken är f.ö. alldeles för påträngande i denna film. Det enda som är lite bättre än medel är manuset. Summa summarum en ganska likgiltig trea.

Ut med sabotörerna

Tori Amos gör alldeles rätt här - enligt min mening:

Klippet fick jag vetskap om via Aftonbladet här. Av publikens reaktioner att döma så var det nog ett riktigt beslut.

Mahavishnu Orchestra lär ha börjat sina konserter med minst tio minuters meditation. Då skulle publiken vara knäpptyst. Annars blev det ingen konsert. Det är vad jag har hört. (Någon som kan belägga det?) Det låter tufft i överkant. Men det finns fler än en dirigent som har avbrutit en hel konsert om någon tönt i publiken har suttit och hostat eller harklat sig eller snutit sig. Någon dirigent (jag har tyvärr glömt vem) kommenderade avbrott i konserten och sade till en hostande person: "Antingen lämnar du lokalen eller gör jag det." Den som hostade gick därifrån med svansen mellan benen. Så skall det vara. Ett rötägg skall inte få förstöra upplevelsen för alla andra.

Återanvänt. 33

Det här skrev jag 1988. Ganska relevant, tycker jag.

Ny Jantelag

1. Du skall inte tro att vi hjälper dig när du verkar hjälplös.
2. Du skall inte tro att vi unnar dig mer än oss.
3. Du skall inte tro att du kan imponera på oss.
4. Du skall inte tro att du får någonting gratis.
5. Du skall inte tro att vi bryr oss om dina problem.
6. Du skall inte tro att vi bryr oss om dina åsikter.
7. Du skall inte tro att dina kunskaper är mer värda än våra.
8. Du skall inte tro att du har en bättre moral än vi.
9. Du skall inte tro att du är oersättlig.
10. Du skall inte tro att vi är intresserade av dig som individ.

"Körkort" för djurinnehav!

Hur har detta kunnat ske? Har inga grannar eller någon annan kunnat stoppa det innan det gick så långt? Man tar sig för pannan och undrar hur långt mänsklig dårskap kan gå. Det här gamla paret kan ju inte ha alla bestick i lådan. Man undrar också när man har läst den värsta historian i den här genren. Hur länge skall det dröja tills man får läsa om någon nerdekad bonde som har vanvårdat 50 grisar och 30 kor så att de måste avlivas omedelbart? Hamnar sådant i Guinness rekordbok? Försöker man slå nya rekord?

Before Christmas

Ungefär så här är tillvaron just nu:

Tillgjord, spattig, konstig, jäktad, spretig, spänd och allmänt jobbig. Avskaffa julhysterin! Låt mig gå i ide. Väck mig när tofsvipan kommer.

Där ligger man i lä...

Sedan lång tid tillbaka har jag länkat till en annan blogg här ute till höger. En del kanske undrar varför jag gör det. Han och jag står ju knappast på samma plats rent partipolitiskt. Det må så vara. Jag har ibland totalt motsatt uppfattning mot den han har. Men ibland håller jag med honom fullständigt. Den främsta anledningen till min länk är dock en annan. Karln har ju för tusan bövlar en av Sveriges vassaste bloggar! Nästan aldrig någonsin minsta lilla "dödkött". Alltid något viktigt att komma med. Och så produktiv han är... Jag blir grön av avund inför denna verbala fluens. Vad är nu detta jag syftar på? Jo: Östra Ölands fria horisont.

Ännu en dag på jobbet... - var det inte

Det här blev en riktigt bra cover:

Clapton verkade vara i riktigt bra form när man hyllade Bob i Madison Square Garden. Mannen till höger här i bild, med skägg och hästsvans, var Steve Cropper, känd bl.a. för det otroligt coola gitarrspelet på "Green onions". Clapton måste ha spelat bra här, med tanke på att de andra musikerna applåderade efteråt. Men vad katten gjorde jönsen med den ljusblåa kostymen där? Kan man retuschera bort honom?

Hoppande Holm missade Hopper

Om jag hade varit med i kvällens "På spåret", så hade jag i alla fall kunnat svaret på frågan om Edward Hopper. Bevis? Här.

Bäst?

Skulle detta vara det bästa ur Google Video?

Då har man problem. Det här är ju rena sömnpillret. Uppdateringen är under isen. Antingen får man göra radikala förbättringar och engagera sig ordentligt eller får man lägga ned. Det här är kass.

Dagens irritationsobjekt

Det här är retfullt: När jag söker efter Återanvänt i fältet för "Sök i bloggen" här uppe till vänster, så får jag just nu fram nr 32 t.o.m. nr 13. Om jag vill ha tag i t.ex. nr 7 får jag jobba extra. Då är det mera pålitligt att söka t.ex. i Google med denna söksträng: site:imponera.blogspot.com återanvänt . Då får jag fram alla nummerna - men i konstig ordning.

Camus om det absurda

Varför skall man läsa den här boken? Je ne sais pas. Det finns ingen anledning. Jo, möjligtvis om man vill snobba sig med att ha läst en påstått existentialistisk klassiker. Då bör man även ha läst samme författares "Främlingen" och - för att glänsa ordentligt - hans tegelsten "Människans revolt". Men det räcker inte om man skall räkna sig som beläst inom existentialismen. Man måste självklart även ha läst Sartres "Existentialismen är en humanism" och - för att stila - hans tjockis "Varat och intet", dessutom en handfull böcker av Kierkegaard, Heidegger och Jaspers. Har man inte gjort det, så är man inte riktigt bevandrad inom denna ism.

Den här boken kom ut i denna version 1966. Efterskriften skrevs av Thure Stenström, en av Sveriges största experter på existentialismen. Jag läste boken första gången när jag var tonåring. Och låt mig säga med en gång: Detta är en bok för grubblande gymnasister och nya studenter. Eller så är det just det den inte är. Ty den är förföriskt vilseledande.

Själv ville Camus inte kalla sig existentialist. Men han har av en någorlunda bildad allmänhet ändå oftast betraktats som just existentialist, därför att han behandlade ämnen som är typiska för denna ism: "(...) ångesten, friheten, döden, främlingskapet och människans suveräna moraliska självbestämmanderätt (...)" (s. 105) Camus' filosofi handlar i första hand om det absurda.

"Det absurda ligger i mötet mellan det irrationella och det förtvivlade behov av klarhet, som skakar människosjälen i dess djup." (s. 22)

"(...) synd är det som drar bort från Gud. Det absurda, som är den medvetna människans metafysiska tillstånd, för inte fram till Gud. Kanske blir begreppet klarare om jag vågar detta oerhörda yttrande: det absurda är synd utan Gud." (s. 37)

"(...) livet låter sig levas bättre ju mindre mening det har." (s. 47)

"Att leva är att leva det absurda." (s. 47)

"Tron på en mening med livet förutsätter alltid en värdeskala, ett val; jag måste föredra någonting framför någonting annat. Tron på det absurda innebär, som vi sett, det rakt motsatta." (s. 52)

"Ju mer man älskar desto starkare blir absurditeten." (s. 59)

"Låt oss inte glömma att alla kyrkor är fientliga emot oss." (s. 74)

"(...) upptäckten av livets absurditet ger människan anledning att hänsynslöst slunga sig in i livet." (s. 95)

"Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta. Man måste tänka sig Sisyfos lycklig." (s. 99)

Se där en hoper märkliga citat. Den här boken är livsfarlig. Jag menar inte, att den lockar till självmord. Nej, Camus avvisade självmordet. Han ville ungefär, att man glatt och hämningslöst skulle kasta sig in i det absurda. Allt saknar mening och insikten om denna totala meningslöshet skulle alltså vara befriande. Camus tog för givet att Gud icke finns. Han motiverade aldrig sin hållning. Ateismen är tydligen en truism. Vi skall bara hålla med den store tänkaren Albert.

Stolleprov, säger jag. Jag menar, att denna bok kan förstöra en människas liv. Det var nära att den förstörde mitt liv.

Telegramliknande

Små "kortisar":

* Jag har i dag varit med på två omtumlande möten. Det blir kanske anledning att återkomma till dem.

* I eftermiddags ringde någon till mig på jobbet utan att säga något. Jag tyckte det lät som om man spelade in vad jag sade. Knäppt.

* Nu har jag åter igen råkat ut för absurt kort lånetid. Jag måste lämna tillbaka Leif G. W. Perssons "Faller fritt som i en dröm" utan att ha läst den. Flera andra vill låna boken och därför hinner jag inte läsa den. I morgon lämnar jag tillbaka den och lägger in en ny reservation. Påfrestande.

Inskription

This machine kills fascists, skrev Woody Guthrie på sin gitarr. (Kolla här.)
Jag vill inte vara sämre. På denna dator kan jag skriva:
"Den här är en hemorrojd i rumpan på alla sorters fascister".

Månadens låt

Månadens låt får bli denna. Det finns liveversioner därute, men de gillar jag inte. Den här versionen är Den Rätta. Tyvärr är det inga rörliga bilder, men låten får duga.

Nu undrar vän av ordning: Vad har detta med december att göra? Då svarar jag: Lär dig att lyssna. Läs texten här. (Redan i första raden...)

Noterat om noter

När vi drog fram torkskåpet för att kunna lägga ny golvmatta i tvättmaskinsrummet, så hittades ett notskrivningshäfte. (Jo, jag kallar det tvättmaskinsrummet. Tvättrummet är ju det rum där man tvättar sig, d.v.s. toaletten. Sådan är jag och det sitter jag för.)

Någon som känner igen detta? Det verkar inte vara någon särskilt komplicerad melodi på översta raden - om man ö.h.t. kan kalla det en melodi. Och texten förefaller vara i kortaste laget. "Jag har ätit mat". Så var det inte mera med det. Från andra raden är det "Gubben Noak", såvitt jag kan se.

Notskrivningshäftet måste ha glömts kvar av husets förra ägare. Jag får väl kontakta dem och fråga om de har saknat det. Tänk om de har haft sömnlösa nätter?

Det smyger sig sakta framåt

Little by little, bit by bit, brukar jag säga. Det stämmer när det gäller våra renoveringsprojekt. Jag vet snart inte hur många hantverkare vi har anlitat. Så här ser det i alla fall ut i badrummet just nu. Det finns ingen belysning inkopplad ännu. Tapeterna skall först på plats. Nu fattas snart bara bården. I ovankanten här syns två lodräta streck. De har jag dragit för att veta var avloppsröret gömmer sig. Nu får jag väl fortsätta upp på taket... Jämför med detta.

Så här (nedan) ser det ut i hallen just nu. Spacklingen är färdig. Nu skall det finslipas och i helgen är det dags för tapetsering. Jämför med detta.

Hur är det man säger? Rom brygger man inte på en dag?

Ute på banan igen

Äntligen ute på nätet igen. Jag har blivit en bloggoholic. Igår kunde jag inte blogga alls. Det kändes helt fel. Hårddisken är inlämnad för "städning" och den bärbara datorn fick inte någon kontakt med nätet. Så störande, så störande.

Jag försökte blogga på lunchen. Jag tog med mig den bärbara och trodde att jag kunde använda ett trådlöst nätverk. Tji fick jag.

Teknik som fungerar felfritt är helt fantastisk. Teknik som inte fungerar är bland det mest meningslösa som tänkas kan. Ibland tänker jag, att datorer och bredband som inte fungerar måste vara ett påhitt av djävulen själv.

En magisk Dylan-låt

På bussen hem från jobbet satt jag och pratade med en gammal bekant. På något egendomligt sätt halkade vi in på samtalsämnet Bob Dylan. För oss som gillar Bob Dylans verk är det ett nästan outtömligt ämne för intressanta samtal. Min "polare" jobbar som lärare och när det är läge för det, så poängterar han alltid för sina elever: "Ni kommer inte undan Dylan".

Så rätt. Det finns alltid anledning att återkomma till Dylan. "Series of dreams" är en av alla de låtar som han egendomligt nog vägrade ge ut när de var nya. Låten var färdig 23 mars 1989 och var tänkt att vara med på det mästerliga albumet "Oh mercy", men den kom inte ut förrän på samlingen "Bootleg series. Volumes 1-3" från 1991. Snacka om självkritik - och konstigt omdöme. Hur kunde han välja bort den? "Series of dreams" är ju ett av hans mest magiska verk - visserligen till stor del tack vare producenten Daniel Lanois, men ändå.

Remover?

Detta är diskutabelt:

Varken Lavasoft eller Ad-Aware 2007 lyckades ta bort skräpet ur vår stationära hårddisk.

Varning

Skärmbildsdumpning som har redigerats och beskurits:

Det som är suddat är namnet på skurken i dramat. Så här heter det - med punkterna ersatta av [punkt]:

AdWare[punkt]Win32[punkt]Virtumonde
Det är en elak rackare som ingenting verkar bita på. Har du fått in detta skräp i din hårddisk, så hjälper nog inget annat än att tömma den helt och ominstallera allt.

Kärleken var starkare

En go' historia ur verkliga livet - här.

Återfunna vykort. 2

Det här vykortet skickade mina föräldrar till mig i juli 1969. På baksidan står det: "Lövånger. Kyrkstaden. Ö. Kyrkogatan." Portot var nu höjt till 45 öre, fortfarande behövdes inte postnummer.

Mor och far körde bil (En gammal god Volvo 240, då ny) norrut genom Sverige. De kom i alla fall upp till Polcirkeln och i närheten av Piteå, det vet jag. Det var nog en resa som de länge hade längtat efter att kunna göra. Nu när jag själv är 50+ kan jag känna samma längtan. De svenska fjällen är ett av de fenomen i vårt avlånga land som efter många om och men har fångat mitt intresse.

När de skrev sin hälsning var klockan 21:50 och solen var fortfarande uppe - långt innan vi hade infört sommartid. De hade varit i kyrkan på aftongudstjänst och satt nu och drack kaffe vid värmen från den öppna spisen.

När jag hämtade in detta vykort från brevlådan ute vid gatan och läste det på vägen tillbaka in i huset, så gav jag nog inte mycket för det. Men nu, sisådär 38 år senare, känns det faktiskt ganska viktigt.

Återfunna vykort. 1

När man är tonåring tror man kanske, att ens föräldrar ger fullständigt f-n i hur man mår - eller så tycker man att de blandar sig i alldeles för mycket. När jag gick igenom gamla papper hittade jag ett par gamla vykort. De visar, att mina föräldrar visst brydde sig när jag var i tonåren.

Vi - mor, far och jag - körde bil från nordvästra Skåne till Småland i juli 1966. Det var en varm sommar, om jag minns rätt. Det kunde hända, att jag satt i bara badbyxorna i baksätet. Vi övernattade någonstans i Kalmar, i någon sorts "Bed and breakfast"-hus. På den tiden fanns inte Ölandsbron, så vi måste ha åkt färja över, men av det minns jag inget.

Hur som helst: när vi var på Öland skickade vi detta vykort till min farfar. Frimärket kostade 30 öre, vykortets kanter var naggade och postnummer fanns inte. Det här kortet hittade fram ändå och jag tror att farfar blev glad för det. Sedan gick han nog ut i trädgården och påtade.

Bättre förekomma än förekommas

Om ni kommer att märka stora och/eller konstiga förändringar i denna blogg, så är det kanske min hackare som lyckats ta över min blogg. Om h*n lyckats knycka mina login och lösenord, så kan ju nästan vad som helst hända. H*n kanske lyckas spåra en massa sökningar jag gjort etc. Då vill jag bara ha sagt, att det som är privat det är privat. Om jag så skulle sitta här och surfa efter bilder på kiss och bajs eller kannibaler och rondellhundar eller vad som helst annat icke rumsrent, så angår det egentligen bara mig - så länge jag inte gör något kriminellt.

Här är en sådan sökning som kanske inte alla gillar.

Lite självömkan på lördag kväll

Otack är världens lön. Jag halkar utför i Bloggportalens listor. Min blogg är tydligen inte tillräckligt spännande. Jag borde skriva mera om sex och Magnus Uggla, Kungsholmsmordet och Springsteen - för att ta några exempel på "heta" ämnen. Jag vet inte hur länge jag gitter blogga. Det börjar tappa sin tjusning. Vi har de bloggare vi förtjänar - för att travestera ett känt uttryckssätt. Om ni inte vill ha mig, så kan jag lika gärna lägga av. Vad är poängen med att blogga för en likgiltig liten skara?

Snicksnack

Det här har några år på nacken nu, men det är fortfarande giltigt.

Bara Lara

Slötittade med ett öga på någon film om Lara Croft medan jag sysslade med annat. Kanske var det den här. Vem bryr sig? Sicket strunt. Hur kunde Angelina Jolie ställa upp på så'nt skräp? "I samlarens spår" var ju någorlunda bra, men varför över huvud taget göra filmer om Lara Croft? Så töntigt.

C-vitamin

Jaha, du hackare därute. Du lyckades förstöra den stationära datorn. Men du lyckades inte få tyst på mig. Hur känns det? Retfullt, va?

Den här låten handlar om att vara vänner för alltid. Det är väl inget du vet något om?

Dröm om Kalifornien

I helvete heller att jag slutar blogga bara för någon förbannad hackares skull. Här får ni en "juste" video. Det finns en annan variant där några glada ungdomar skuttar omkring i badkar, men den är så fånig att ni inte får se den i denna blogg. En go' låt är det i vilket fall som helst.

Teknikens under, ha, ha.

Jag kan hålla mig för skratt. Det här "säker surf"-verktyget eller vad det nu kallas som vi har är väl inte världens vassaste skydd. Nu har det trängt sig in ett spionprogram som på något sätt har "sabbat" HP Image Zone i den stationära datorn. Jag kan därför inte - i den stationära datorn - lägga in bilder och inte heller bearbeta de bilder som redan är inlagda. Kul är det inte.

Det är så helvetiskt tröttsamt detta - att tekniken inte fungerar. Det har alltid känts tryggare att jobba med den bärbara datorn. Helknäpp.

Liten alfabetiseringskurs

Nu är jag trött på att folk inte kan alfabetet. Här kommer därför en liten snabbkurs i alfabetet. Jag exemplifierar med både stor bokstav och liten bokstav. Först kommer stor bokstav, därefter kommer liten bokstav - av respektive bokstav. Beredd? OK, nu kör vi!

A a
B b
C c
D d
E e
F f
G g
H h
I i
J j
K k
L l
M m
N n
O o
P p
Q q
R r
S s
T t
U u
V v
W w
X x
Y y
Z z
Å å
Ä ä
Ö ö

A kommer alltså före B som i sin tur kommer före C som i sin tur kommer före D etc. Man använder samma princip när det handlar om flera bokstäver. Fantastiskt, va?! Således kommer Bad före Bagatell eftersom tredje bokstaven i Bad är d och tredje bokstaven i Bagatell är g och d kommer före g. Balzac kommer före Beckett som kommer före Brontë etc. Allt som börjar med ett B kommer före allt som börjar med ett C som kommer före allt som börjar med ett D etc. Således kommer Camus före Dostojevskij som kommer före Eliot etc.

Gå inte in på ett bibliotek innan du har lärt dig detta.

Bara för att dansa

Ännu en dansscen från en annan bra film
(Tyvärr är inte bildkvaliteten i klippet så bra)

Jag har bloggat om filmen tidigare - här.

Al famlade inte i blindo

Ännu en dansscen från en annan bra film:

Ljuvligt att skåda. Al verkade njuta. Det kan jag förstå.
"I'm offering you my services"...

Meryl och Clint dansade i köket

En annan dansscen från en annan bra film:

Så go', så go'. Frågan är om inte filmen överträffade boken.

Horney - ständigt aktuell

En riktigt god gammal klassiker:

Jag minns inte hur den här boken kom i min besittning. Egentligen kanske den inte ens är min. Det kan vara så, att den i själva verket tillhör en av mina bröder. Hur som helst: en bra bok är det.

Karen Horney gav ut originalet "The neurotic personality of our time" redan 1937. Första svenska upplagan kom 1948 och den här pocketupplagan kom 1965. Det är inte bara så, att jag finner psykologi intressant. Det är också så, att jag uppskattar god språkbehandling. Här förenas dessa element. Det är på sin plats att ge exempel.

"Neurotikern är alltid lidande. (...) det icke alltid kommer till synes utåt. Till och med neurotikern själv kan vara omedveten om att han lider." (s. 18)

"(...) hos neurotiska människor är behovet av sympati och gillande alldeles oproportionerligt i förhållande till den faktiska betydelsen andra människor har för deras liv." (s. 23)

"(...) neurotiker är ofta oförmögna att försvara sig mot angrepp eller att säga nej (...)" (s. 24)

"(...) ångesten är neurosens dynamiska kärna (...) fruktan är en reaktion som är adekvat till den fara man står inför, medan ångest är en inadekvat reaktion inför en fara eller en inbillad fara." (s. 26)

"Den grundläggande skadan förorsakas alltid av bristen på äkta värme och ömhet." (s. 50)

"Utan att veta det befinner sig neurotikern i den konfliktssituationen att han inte har förmåga att älska, och dock är han i stort behov av andras kärlek." (s. 68)

"Otålighet (...) Varje dröjsmål, varje påtvingad väntan, även om det endast gäller trafikljusen, blir en källa till irritation." (s. 107)

Ja - så där kan jag hålla på. Den ena lysande och samtidigt tankeväckande formuleringen efter den andra. Och inte kan jag tycka, att den här boken känns inaktuell eller det minsta mossig. Tvärtom skulle jag vilja påstå att den har blivit ännu mera aktuell.

Ut ur gömmorna

Skyll inte på mig. Den här följde med när min fru och jag flyttade ihop.

Skämt åsido: Det här är ganska klämmigt och käckt. "Skona mitt hjärta" och "Sök och finn" arrangerades av Claes Rosendahl, "Dis donc" av Lars Bagge och "En vår som alla andra vårar" arrangerades av Bengt Hallberg och Anders Burman. Texten till "Dis donc" är rätt kul:
"Ah, di doj oj oj oj oj, jag är så lycklig att
Ah, di doj oj oj oj oj, ni tror väl jag fått fnatt"
etc.

Siwan är kult. (Men hatten?)

Carola-Pride

Oj, oj, oj. Det här är bra. Inte trodde jag att jag skulle blogga ännu en gång om henne. Men så får det bli.

Hon "äger scenen" som få andra artister. Det går knappast 13 på dussinet med Carolor. Med bättre rådgivare och producenter m.fl. hade hon kunnat bli hur stor som helst. Hon skulle nog kunna ersätta ett kärnkraftverk med all den energi hon har.