Tillbaka i Malligstaden

Kort besök i Kungliga Hufvudstaaaden. Fullt med överlägsna och märkvärdiga människor. Alltid likadant. Mina receptorer för mallighet ger fullt utslag.

Annan iakttagelse: på bussen hem fanns det minst en person som satt och lekte med en bärbar dator. Och han verkade mallig. (Han hade kanske blivit smittad?) På jobbet en dag hade en kollega en avancerad teknisk pryl som väckte allas beundran. Även han verkade mallig. Det är ju lustigt detta - att man blir bekräftad, sedd och beundrad utifrån de tekniska hjälpmedel man har. Sådant imponerar inte på mig.

Ty jag tror inte att vissa nördar är så mycket att hålla i handen när det stormar. Beröva dem all teknisk utrustning och vad återstår då? Inte mycket. Släng ut dem i vildmarken utan GPS, utan mobiltelefon, utan bärbar dator och annan ny teknik. Låt dem använda kompass och klocka och en karta i skala 1:50.000. Ge dem sedan ett stormkök, en tändstickask, lite rödsprit och en täljkniv. Skulle de klara sig? Mina tankar om vissa freaks är inte särskilt höga. Jag tror inte att alla ens klarar av att tillaga ett perfekt vändstekt ägg.