Bergman övertolkad

Det är inte konstigt alls om Ingmar Bergman en period kände sig förföljd av Hans Nystedt. Den här boken kom ut 1989 och den är fylld av diskutabla påståenden.

Om man skall tala om fenomenet övertolkningar, så måste den här boken kunna ge många exempel på det. Nystedt "läste in" budskap angående kristendomen i varenda Bergmanfilm och tolkade vissa scener på ett sådant sätt att man kan undra om Ingmar Bergman själv var medveten om vad scenerna egentligen betydde - enligt Nystedt.

Jag är skeptisk. Jag tror, att filmerna kan tolkas på en massa olika sätt. Vem kunde bättre än Ingmar Bergman själv förklara vad han menade och ville ha sagt? Åter igen tvingas jag lära mig den läxa som jag lärde mig för länge sedan - men måste lära mig om och om igen: Strunta i uttolkarna och gå direkt till källorna.

Exempel på övertolkning? Nystedt fann krystade likheter, t.ex. mellan André Gide och IB. "Gide: '--- Detta glädjetillstånd är det mest naturliga för mig.' Bergman: 'I hela mitt medvetna liv har jag levat med detta som Bach kallade sin glädje.'" (s. 146) Jaha? Skulle detta vara ett bevis på att IB härmade Gide - eller vad? I så fall skulle det vara lätt att hitta likheter mellan IB och en hel katalogsamling av författare, regissörer och andra. Läget hade varit ett annat om Nystedt lyckats finna direkta plagiat och rena stölder. Men det lyckades han inte med.

En annan sak som retar mig är den oerhörda betydelse Nystedt lade vid karaktärernas namn. Det var tydligen laddat med budskap om någon hette Anna eller Maria eller Emanuel eller Vergérus eller Cornelius eller... Puh, jag blir trött på sådant.

Jag skall gå direkt till källan - alltså IB. Närmast blir det "Laterna magica".