Manuel!

Säga vad man vill om Manuel, men "Pang i bygget" vore inte lika roligt utan honom.

Dennis - också en del i bildningsresan

När jag var liten brukade jag läsa Dennis. Har det gjort mig kriminell? Nej. Har det gjort mig extra busig? Nej.

Dennis var ungefär som USA:s svar på Emil i Lönneberga. Viljan var inte ond, men resultatet blev fel. Eller också blev resultatet helt rätt, fastän Dennis inte begrep hur det gick till. I det här numret av tidningen stoppar Dennis ett bankrån - i barnsligt oförstånd.

Detta kommer mig att tänka på busstreck och practical jokes. Var går gränsen? Eller är begreppen synonymer? "Hemlige Arne" i "Trazan och Banarne" tipsade om små hyss som väl alltid samtidigt var practical jokes. Ett busstreck är för mig ett hyss utan elaka avsikter, en sorts skämt som man hoppas tas med gott humör hos den som drabbas. Enligt synonymer.se är ett busstreck samma sak som rackartyg, hyss, ofog. Jag minns en gång i skolan när jag kastade radergummi på en kompis. Läraren såg det och skällde ut mig efter noter. Det var nära att han hade slagit mig. Han kallade mitt tilltag just för "ofog". Vilken torrboll.

Practical joke ligger nog närmare aprilskämt. Man lurar i någon något och just det faktum att offret tror på lögnen får lustiga konsekvenser. Att byta ut socker mot salt vid ett kafferep är definitivt ett practical joke. Är det ett busstreck? Ja, det kan jag tycka. Åter igen konsulterar vi synonymer.se och får veta, att ett practical joke är det samma som "spratt, skoj, handgripligt skämt, skälmstycke".

Dennis ägnade sig åt bådadera. Han var aldrig handlingsförlamad. Han såg till att få saker att hända. Han agerade enligt formeln "Fort men fel". För det mesta gick det åt skogen. Men ibland gjorde han faktiskt hyss av ren godhet.

Gerry och Ben

Med en åsnas envishet hävdar jag, att den go'aste jazzen gjordes på 50- och 60-talen. Här är ett litet bevis - Gerry Mulligan och Ben Webster i "The Dinah Shore show" i mars 1962.

Bild- och ljudkvaliteten är väl inte den perfekta, men vad begär du - efter drygt 45 år! Bäst före-datum finns i alla fall inte när det gäller den här musiken!

En nödvändig bok för en språkpolis

Den här har hängt med ett tag nu. Det är en gallrad biblioteksbok som jag skaffade mig för sisådär 20 år sedan. Jag älskar den.

Den har gett mig vatten på min kvarn ett oräkneligt antal gånger. Den har känts nödvändig för en sådan gammal språkpolis som jag. Så fort det blir tjafs om huruvida ett visst uttryckssätt är korrekt eller inte, så går jag till denna guldgruva. För det mesta finns svaret där.

I know, I know... Det finns nyare böcker om fraseologi och satskonstruktioner som är tjockare och mera uttömmande - som t.ex. den här. Det har bara inte blivit av att skaffa en sådan. Tids nog blir det en väst av den vanten (?)...

Neutral deodorant

Det här är banne mig den bästa deodorant jag har haft:

Finns bl.a. med i den här listan. Ingen parfym, inga färgämnen. Rekommenderas av Astma- och Allergiförbundet - trots att den inte finns med här.

En utmaning?

Det roar mig att äga böcker som är lite udda och sannolikt inte finns i så hemskt många svenska hem. Det här är en sådan bok - eller snarare ett häfte:

Av någon anledning som jag inte längre minns köpte - eller fick? - jag denna lilla sak den 5 augusti 1988. "För oss betyder kreativitet förmågan att tackla och lösa problemen på ett annorlunda sätt", skrev man i förordet. Oj, vilken kioskvältare! Det hade jag aldrig kunnat komma på själv. (Ironi) Man ville med detta lilla häfte på 36 sidor "(...) utmana våra förutfattade meningar, våra invanda tankemönster och rutinartade beteenden". Och så hoppades man kanske, att det skulle poppa upp en massa kreativa innovatörer som svampar ur jorden...

Men problemen man presenterade var ju inte särskilt nya. Vad sägs t.ex. om detta problem?:
"Bilda fyra lika stora trianglar.
En triangels sida skall ha längden = en sticka.
IIIIII" (Skall föreställa sex st. tändstickor - min anm.)
Tricket är att tänka i tre dimensioner. Tre trianglar står upp, den fjärde ligger ner.

Eller hur kreativt är egentligen detta problem och dess lösning?:
"En kvinna är på fängelsebesök.
- Hur är du släkt med fången du vill träffa?
- Hans mor är min mors enda barn. Vem var kvinnan?"
Tja... Vem kan vara "min mors enda barn"?

Och så tar vi det här lilla käcka problemet som kanske härstammar från förrförra seklet?:
Tricket är att ingen linje får korsa någon annan. Man kan t.ex. börja i nedre högra hörnet, gå rakt upp, sedan vika av nedåt mot mitten, därefter tillbaka till nedre högra hörnet, sedan dra det långa vågräta strecket längst ned mot vänster, sedan vika av uppåt höger till mitten, därefter snett uppåt vänster, för att därefter dra det övre långa vågräta strecket mot höger, sedan rita "locket" från höger till vänster - och avsluta det hela med det raka strecket nedåt längst till vänster.

Kreativt? Det vete katten. Tanken på kreativitetstester förefaller mig smått absurd. Vanliga skrivna tester kan man ju plugga in och lära sig svaren utantill - som t.ex. när det gäller detta häfte. Kreativiteten testas rimligtvis bäst i "skarpa lägen".

Simpel läsning leder vidare till mera krävande läsning? Nix.

Tänk vad livet måste vara lätt att leva för Jan Guillou. Han vet ju alltid bäst. I dagens Aftonbladet har han en Plus-krönika som man alltså bara kan läsa om man är en Plus-VIP:are - eller "in with the in crowd". Eller också köper man pappersverisonen. Jag har pappersversionen framför mig nu och jag kan sammanfatta monsieur Giljotins - förlåt Guillous - krönika så här: Ernst Brunner och Björn Ranelid och någon till är bara avundsjuka för att deras böcker inte säljer i så stora upplagor som de s.k. deckardrottningarnas. Och så menar denne ständigt självbelåtne messerschmidt - nej, besserwisser - att "Deckardrottningarna är bra för den svenska kulturen, bra för bokbranschen, bra för deras insatser för ett ökat bokläsande och slutligen bra för Brunner och Ranelid som tack vare ett ökat bokläsande får fler människor att intressera sig också för andra svenska författare än Liza Marklund och hennes elva prinsessor. Deckardrottningarnas insats även för den svenska litteraturen är således mycket större än Ranelids och Brunners."

Mastermind har skrivit. Mästartänkaren har dundrat. Vilka bevis har han att lägga fram för sin lilla tes? Inte ett enda. Han bara svingar sin stora stridsyxa utan vare sig sans eller måtta.

Jag har en viss erfarenhet av bokläsning och folks läsvanor. Jag vet bl.a. att många människor aldrig lämnar sin nisch. Det finns människor som bara läser kärleksromaner, det finns människor som i stort sett bara läser Lars Widdings historiska romaner, det finns människor som bara läser fantasyböcker, det finns människor som bara läser hårt nischade faktaböcker, det finns människor som bara läser deckare och kriminalromaner - etc. Och de klamrar sig neurotiskt fast vid sina respektiva nischer. Många av dem skulle aldrig komma på tanken att läsa något utanför sitt inpinkade revir.

Med andra ord: jag ger inte mycket för Jan Giljotin Guillous krönika.

Jussi!

Han kunde onekligen sjunga. Ett litet smakprov.

Varför mäktig?

Inte ett dugg klargörande. Det kan man säga om intervjun med Margot Wallström i TV4. Det har alltid förvånat mig hur vissa personer har kunnat få så mycket makt som de faktiskt har. Margot är inget undantag. Hon är EU:s näst mäktigaste person. Det är för mig en gåta hur hon har hamnat där. Intervjuaren lyckades inte räta ut ett enda frågetecken. Jag undrar fortfarande om det räcker med att vara allmänt småtrevlig, ytlig och oförarglig för att kunna skaffa sig mycket makt. Jag inser inte Wallströms storhet.

Intervjuaren var en mes. Varför kan ingen göra en riktigt inträngande intervju en enda gång? Frågor jag skulle ha ställt är t.ex. dessa:
- Varför har just du hamnat på den här posten?
- Vad är det som är så bra med EU?
- Varför är det viktigt att utvidga EU?
- Vilka knep använder du för att göra ett bra jobb?
- Hur tänker ni bekämpa den organiserade brottsligheten inom EU?
- Vad är det som är så bra med dig?
- Skulle Hitler ha gillat EU?

En kvinnlig präst om "one night stand"

Den här boken tänker jag försöka läsa. Jag struntar i det faktum att boken antagligen är väldigt ojämn. Jag fäster mig särskilt vid den här formuleringen i recensionen: "Dels är det oerhört befriande att läsa en bok som har modet att loda de existentiella djupen och ta de stora orden i sin mun. Jag menar: Döden, Kärleken, Gud. När senast såg man något sådant i svensk prosa? Dels väcker historien om denna förtvivlade och besatta kvinna många tankar kring tvåsamhet och kärlek i dag."

Just det! Döden, Kärleken och Gud - vem vågar använda så stora ord i sitt författarskap? Numera skrivs ju nästan bara kriminalhistorier (förutom böcker om matlagning och böcker om konsten att uppfostra bångstyriga hundar) och om de skall väcka uppmärksamhet på något sätt, så inte gör de det med utsvävningar om Döden, Kärleken och Gud. Nä, de kan på sin höjd väcka några små vågor på havet Penninghunger eller oceanen Kvinnomisshandel eller världshavet Organiserad Kriminalitet. Kriminalförfattare vill ju gärna framstå som samhällskritiska, men inte katten är de särskilt djärva i sin kritik. För det mesta slår de in ganska öppna dörrar.

En liten tripp längs med ostkusten

I dag har vi kört vår traditionella Timmernabbenrunda. Jag är så tacksam för att bo vid en kust. Jag skulle bli knäpp av att bo inne i landet, utan möjlighet att se en öppen horisont. Att kunna andas in havsluft tycker jag är en mänsklig rättighet.

Vy från Timmernabben på eftermiddagen denna dag. Till höger bredvid fotografen säljer man fisk i olika former. Jag mötte en tysk som skulle köra motorcykel till Stockholm i dag för att så småningom vara med på en musikfestival. Han menade, att fisken på det här stället är den godaste fisk han någonsin har ätit. Jag uttalar mig inte i den frågan. Jag är skeptisk till mat som nästan luktar sulfatfabrik.

Egyptiska bloggare

Medan jag bloggar ser jag nu reprisen på detta program:

Bloggare i Egypten har blivit en maktfaktor att räkna med. Läs mera t.ex. här. Det kan bli spännande att se hur det utvecklas.

Politiker vill köra sina egna race - fuck the people

Att föregå med gott exempel... Nu visar det sig att våra riksdagspolitiker tycker att de kan leva på ett sätt och mästra oss vanligt folk om att leva på ett annat sätt. Se detta inslag! Det varar till c:a 3:39 in i Rapport.

För min egen del har vår familj nu bytt till en sådan här bil (årsmodell 2004). Hm...

En skön lirare

Det var en gammal "polare" som tipsade mig om Gabor Szabo för c:a 37 år sedan. Szabo hade ett eget sound när han spelade gitarr. Det här är den enda plattan jag har med hans personliga musik. Det är väl bara ren slöhet som har hindrat mig från att skaffa flera. Detta album heter "Magical connection" och kom ut 1970.

Jag gillar särskilt "Sombrero Sam", "Close to you", "Lady with child" och titellåten "Magical connection". För att du skall få en liten vink om hur det kunde låta när Gabor spelade, så länkar jag till en live-inspelning här. Lite påminner det om Rune Gustafsson, kan jag tycka. Synd att Gabor inte längre är med bland oss.

Svensk sommar - ett långfinger i luften

Vi körde vår traditionella årliga runda söderut längs Ölands västkust, från Byxelkrok till Äleklinta. Det är en underbart vacker runda, men man får köra vansinnigt försiktigt. Det är nog någon ekonomisk förening som ansvarar för underhållet av vägen och man vill tydligen inte locka dit alltför många turister. Man tänker nog, att om vägen är tillräckligt jäkla genomusel, så vill ingen köra där.

Den här första bilden nedan tog jag vid Neptuni åkrar. Blåelden har blommat färdigt. Nu ser det väldigt sterilt och tråkigt ut.

Nästa bild är tagen på samma plats vid samma tillfälle i eftermiddags. Jag ser den som en symbol för svensk sommar. Blått och gult i en öken av tristess och grusade förhoppningar. "Vi måste glädjas åt det lilla. Vi måste ta vara på tillfällena." Det är synd om svenskarna.

I bilstereon Ulf Lundells "Isabella" - hans absolut bästa bit enligt mig. Jag fick torka mina ögon.

Undergången är nära?

Ibland tycker jag - motvilligt - att Ulf Nilson skriver bra. Men när han skriver så här tycker jag att han är snett ute. OK, det må vara sant att Georg Borgström (och Hans Palmstierna m.fl.) hade fel i sina prognoser. Men det betyder ju inte med automatik att alla framtidspessimister måste ha fel. Menar Ulf Nilson att oljan aldrig tar slut? Menar han att utsläppen av koldioxid är ofarliga? Menar han att kärnkraften är totalt riskfri? Etc. Det måste väl vara mera etiskt riktigt och vettigare att försöka stoppa den s.k. växthuseffekten än att bara rusa på i ungefär samma stil som hittills? Transporter med hjälp av bilar och flygplan är två av de största miljöbovarna. De är helt ofarliga enligt Ulf Nilson. Han har massor av vetenskapliga bevis emot sig, men han framhärdar i sin gnällpopulism.

Jag menar, att de här nya undergångsprofetiorna mycket väl kan vara riktiga. Och om vi klimatfascister får rätt om sisådär 25-30 år - då kan vi stå där och säga "Vad var det vi sade" medan världen går under.

Vart tog den snälla lilla boken vägen? Ingen som vet, ingen som vet.

Ernst Brunner tillhör knappast mina favoritförfattare. Jag tycker dessutom att han tar sig själv på alltför stort allvar. Men jag håller med honom om detta. Det är allvarligt om vanliga romaner nobbas av bokförlagen. Vid alla fikabord och under alla lunchpauser och i alla TV-soffor och i alla radiokanaler och i alla möjliga andra sammanhang sitter eller står eller halvligger en massa självutnämnda förståsigpåare och recenserar deckare och kriminalromaner till höger och vänster i parti och minut. Envar sin egen låtsaslitteraturkritiker. Och alla åsikter är ju lika mycket värda, hå hå ja ja.

Skitsnack. Så är det ju inte alls. Det är en konst att vara en skicklig recensent. Två av de TV-bokrecensenter som jag har respekt för är Magnus Utvik och Yukiko Duke. De vet verkligen vad de pratar om. Men i många andra fall kan man undra...

Tillbaka till huvudspåret. Om skönlitteraturen urholkas och bara blir kriminalromaner, så har vi problem. Där har Ernst Brunner en poäng. Snart är det bara tanter i bokcirklar som intresserar sig för vanliga romaner - om trenden håller i sig. Måste folk ha spänning hela tiden? Vad är det för fel på t.ex. dagdrömmar och kärleksfantasier? Måste varje bok vara en "bladvändare" om något brott? Deprimerande utveckling!

Självberöm

Det är beklämmande att se vad folk söker mest på i Bloggsök. Det är.... ja, ni vet. Om jag hade skrivit ut vilka sökord som används mest så hade jag garanterat fått en surmagad kommentar om att jag utnyttjar systemet för att få flera besök. Det är klart jag vill ha flera besök än vad jag har nu. Min besöksstatistik har sjunkit den senaste tiden. Jag vet inte varför. Att ta reda på orsaken till det är ett Sisyfosarbete. För de fåkunniga som inte brukar läsa denna blogg och inte är så allmänbildade måste jag förklara med detta.

Min blogg är en av Sveriges mest läsvärda bloggar, om jag nu får sätta betyg på den själv. Bloggvärlden svämmar över av likgiltigheter. Att hitta något samtidigt riktigt väsentligt och mycket tänkvärt därute kräver en guldgrävares tålamod. Här hittar du alltid något väsentligt och tänkvärt. Du behöver denna blogg.

Naken igen

Årets första nakenbad - härligt. Det känns bara helt fel att sola och bada med kläder på. En tanke som slår mig: du ser nästan aldrig någon "tiopoängare" på ett nakenbad. De ser ut som folk gör mest. Det är gubbar med hängbukar, tanter med hängpattar, överviktiga, trådsmala och hit och dit i en salig blandning. Risken att bli upphetsad p.g.a. snygga kroppar är nästan obefintlig.

En annan sak: du ser nästan aldrig tatueringar eller piercingar på ett nakenbad. Finns det något samband? Kan det vara så, att folk som tycker det är helt naturligt att sola och bada helt nakna inte bryr sig så mycket om att pynta sig/spöka ut sig på diverse sätt?

Spännande bok OCH spännande film

Spännande böcker som blivit spännande filmer? En bok som skall räknas som spännande kan ju inte rimligtvis vara en likgiltighet fram till, låt oss säga, sidan 280. En spännande bok bör fånga mitt intresse redan i första stycket och sedan hålla mig engagerad hela vägen fram till slutet. Sådana böcker är ganska lätt räknade. Filmer som i sig själva är lika spännande som sina litterära förlagor måste rimligtvis vara ännu lättare att hålla reda på. Återstår så den personliga smaken.

I mitt tycke är en av de första riktigt spännande filmerna i den här genren "Med kallt blod". Ett annat - mycket modernare - exempel är "När lammen tystnar". Ett tredje exempel är "Identitet Kain". Det sista exemplet kanske förvånar en del, men jag tycker faktiskt att Robert Ludlum var riktigt vass när han skrev den boken - den är spännande från första stund och hela boken igenom. (Att det hela inte är så himla realistiskt är en annan sak... Spännande är det!)

Det fjärde exemplet ser du här ovan. Boken av Jeffery Deaver var en äkta "bladvändare" och filmen är inte alls dum. Filmens två största förtjänster stavas Denzel Washington och Angelina Jolie - båda är förträffliga.

Ett svenskt exempel? Självklart "Mannen på taket", baserad på Sjöwalls & Wahlöös "Den vedervärdige mannen från Säffle".

Besvikelser skall vi kanske inte nämna, men en kan jag inte undvika: filmatiseringen av Val McDermids "Sjöjungfrun sjöng sin sång" blev en rejäl flopp i jämförelse med boken.

Betydelsefull bok

Hulda makan och jag pratade om böcker som betytt mycket i våra liv. Imperativet "Nämn en bok som har betytt mycket för dig!" är inte helt lätt att åtlyda. "Det beror på", skulle jag vilja säga. Böckerna om Barna Hedenhös måste rimligtvis ha haft en viss betydelse, eftersom de var de första böcker jag läste på egen hand. En annan tidig barnbok som har betytt mycket - i alla fall under min tidiga uppväxt - var "Snorre Säl". Men sedan? Under tonåren: Dostojevskijs "Brott och straff" och "Bröderna Karamasov" utan tvekan, likaså Henry Millers båda vändkrets-böcker, vidare Steinbecks "Möss och människor" - för att nu bara nämna några. I vuxen ålder har jag blivit ordentligt omtumlad bl.a. av Isabel Allendes "Andarnas hus", Sven Delblanc "Samuels bok", García Márquez' "Hundra år av ensamhet" och Pat Conroys "Tidvattnets furste".

Men det finns en bok som sticker ut lite extra. Den har förmodligen format mig mera under tonåren och tidig vuxenålder än vad någon annan skönlitterär bok har gjort. Det är Sartres "Äcklet" - här avbildad i en upplaga från 1969:

Att den har betytt mycket för mig är inte det samma som att det är den bästa bok jag har läst. Nu skulle jag inte instämma i mycket av dess "budskap". Att den har påverkat mig kan jag dock inte förneka. Boken är en av de absolut viktigaste som finns att tillgå när man skall försöka beskriva begreppet "outsider". Att förbigå denna bok med tystnad i ett sådant uppdrag vore lika taffligt och obegåvat klantigt som att förbigå Haydn när man skall skriva wienklassicismens historia.

Jag minns att jag läste den under den tågluffarresa som jag har skrivit om här. Jag strök under på massor av ställen. Sartre satte ord på en massa känslor jag hade. "Dag läggs till dag utan något rimligt skäl, en oändlig och monoton addition." (s. 51) Just så kände jag det då. Och jag kände mig som förmer än andra: "Snart kommer de bara att leva ett enda liv tillsammans, ett långsamt förflytande och halvljummet liv, som inte kommer att ha någon mening alls - men de kommer inte att lägga märke till det. (...) Ja, de är lyckliga. Än sedan?" (s. 131) Även grisar kan väl vara lyckliga?, tänkte jag. Och så den ständiga känslan av att stå utanför varje grupptillhörighet: "Jag har lust att gå, att gå någonstans där jag verkligen skulle vara på min plats, där jag kunde passa in... Men min plats finns ingenstans; jag är överflödig." (s. 148) Och ledan! "Det är djup, bottendjup leda, existensens själva hjärta, själva den materia som jag är gjord av." (s. 189f)

Lika väl som jag kan påstå, att "Äcklet" har betytt mycket för mig - lika väl kan jag påstå, att den har förstört mycket för mig. Den höll mig kvar i ett slags mentalt träsk jag aldrig borde ha trillat i.

Björn Hellberg - ett trevligt geni

Björn Hellberg blev intervjuad av TV4 i Båstad. Han är helt fenomenal. Han måste vara ett geni. Han är ett vandrande tennislexikon och hur trevlig som helst. Men han är mest känd som ett "tennisorakel". Att använda den termen på det sättet är så himla fel. Han är inte och har aldrig varit ett orakel. Han är - som han själv påpekade - inte klärvoajant. Om han hade varit ett orakel, så borde han haft 13 rätt på tipset vecka efter vecka. Denna felaktiga benämning har för övrigt den oerhört väl påläste Janne Adeen redan påpekat i sin blogg.

Nå, Hellberg har dessutom skrivit flera riktigt bra kriminalromaner. Men det kan sitta långt inne att bli känd för det. Hellberg berättade, att han kunde få en knackning på axeln när han var med på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg med frågan "Vad gör du här?". Tja, har man skrivit dussintals böcker, så har man väl en anledning att visa sig där?

Han kanske skriver en kriminalroman som utspelar sig i tennismiljö. Vad kan vara mera lämpligt? Både Ilie Nastase och Hans Holmér har skrivit en bok - på var sitt håll - som heter "Tie-break". Flera olika författare har skrivit böcker som heter något i stil med "Game, set och match" - bl.a. Tommy Engstrand. Jag hade för mig att även Bengt Palmers har skrivit en kriminalhistoria som utspelar sig i tennismiljö, men jag kan ha fått det om backhanden - förlåt, bakfoten.

Gänget i tunnelbanan

Vi tar den biten en gång till. Sällan har en viss sorts musik passat så bra till en film som här. (Ett annat sådant magiskt sammanhang var när Ulf Dagebys musik användes till "Ett anständigt liv". Gastkramande gitarrspel!) Hela filmen borde visas för alla högstadieelever - i avskräckande syfte. Den hette "Gänget i tunnelbanan" på svenska.

Svaghört blir ofta felhört

Jo, så här fel kan det faktiskt bli när man hör dåligt. Lita på mig. Jag vet. Jag skulle kunna skriva upp konstiga och löjliga felhörningar varenda dag. I stället för att ta saker och ting för givna, så har jag för vana att be folk repetera det de nyss sade. På så vis undgår man förhoppningsvis en del onödiga konflikter.

Skyddad förkortning?

Borde inte det vara förbjudet? Att använda samma förkortning, alltså.
Detta är HRF.
Detta är HRF.

Jenny Berggren sjunger en psalm

Medan jag sökte efter psalmer i God tube dök den här upp:

Inte alls så tokigt. Bäst att hålla utkik efter "Psalmer för livet".

Visit i Kungliga Hufvudstaaaden

Åkte buss till Stockholm. Orsaken till besöket var detta. Frun och yngsta dottern kollade och lyssnade - och blev betagna. Jag är själv inget stort Metallica-fan, men jag uppskattar deras ballader. Sonen och jag käkade hämtpizza och såg på "Phone booth" under tiden.

Under dagen gick vi; vi gick, gick och gick. På vägen tog jag denna bild:

Motivet är alls icke obekant. Den här platsen är nog en av de mest avbildade platserna inne i Stockholms city. Möjligen är det vanligare att avbilda detta från motsatt håll.

I dag, när vi skulle ta bussen hem igen, tog jag denna bild:
Det är förskräcklig arkitektur. Den/de arkitekt/-er som ritade denna ohyggligt fula byggnad borde ha lynchats - dåtid eftersom jag förutsätter att h*n/de inte lever längre. Det här är inte ett dugg snyggare än den mest "korrekta" arkitekturen i forna DDR.

Det blev som det brukar bli vid ett Stockholmsbesök. Det är kul att komma dit för ett par dagar, men det är också skönt att komma väck därifrån. Egentligen gillar jag Stockholm som stad, men det är infödingarna jag inte tål. De borde ha en stor tunna med Jantelag hällda över sig. De är så uppblåsta och malliga och snorkiga och överlägsna och nonchalanta och stroppiga, så jag blir alldeles fnoskig. Finns det någon sorts stockholmareallergi, så har jag den.

Joe Walsh - en vanlig medelkille

Det finns vissa musikvideos som jag fastnar för med en gång - och jag blir aldrig less på dem. Det här är en sådan:

Den är så fylld med sund och härlig självdistans. Joe Walsh sjunger att hans vänner alla är tradiga - och att han själv också är det. Jag kan tänka mig en hel del sångare som aldrig skulle kunna sjunga så om sig själva...

Han har en snygg hemsida också.

Fransyska på besök

Den tänkande hunden:

- Här ligger jag, en fransk bulldog, och har tråkigt. Jag är inneboende ett par dagar hos en konstig familj där man har ett par kattsyskon. De där katterna är tradiga. Jag har försökt att dra i gång bus med dem ett par gånger, men de är inte alls med på noterna. Då är människorna bättre på bus. Men jag längtar hem. Jag gråter mig till sömns och sedan när jag väl har somnat så snarkar jag något så oerhört att knappt någon kan sova. Dessutom fiser jag i sömnen. Något roligt måste man ju ha.

En Troggs-klassiker

Det var inte bara en viss Elvis som hette Presley. Sångaren Reg i The Troggs hade samma efternamn. Det här är originalet till en bit som kanske är mera känd i Jimi Hendrix' tolkning:

Reg Presley hade onekligen en mycket bra röst. Den hörde hemma i samma klass som Eric Burdons och en del andra tuffa grabbars röster. Vi var många som tyckte, att Mick Jagger lät mesig i jämförelse med Reg Presley.

P J igen

Här är den opolerade rockens drottning:

Ingen annan kvinna äger scenen lika självklart som hon.
Ingen annan kvinna sjunger rock bättre än hon.

Ingen annan rocksångerska är så tuff och så charmig samtidigt.

Regina Spektor igen

Det är dags för henne igen, tänkte jag. Men så märkte jag, att den post jag en gång gjorde om henne är borta. Jag minns inte hur det gick till. Hur som helst - här är en go' video med henne.

Hon är lysande. Jag anser, att hon är bättre än Björk, Kate Bush och Tori Amos - om man nu skall jämföra henne med dem.

Bra bil?

Vi har letat efter en bil att köpa. Den bil vi har nu har vi tröttnat på. Den har visserligen fungerat bra i flera år och inte behövt många reparationer, men nu är den så pass gammal och har rullat så många mil, att det är dags att se sig om efter en annan bil.

Glad i hågen gick jag ut i stor stil och fastnade genast för bil A. Sedan körde vi runt och besökte X antal bilfirmor. Inget lika intressant dök upp någonstans. Varför skall det finnas sjuttioåttatusenfemhundranittioåtta olika modeller när bara en handfull är riktigt intressanta? Jag var nära att gå och dränka mig när vi efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen hittade en lämplig bil B till ett mycket bättre pris än vad bil A skulle kosta.

Slutsats? Man måste beväpna sig med en ängels tålamod, ha gott om tid och gå mycket sakligt och metodiskt till väga när man skall välja bil. Nu har vi hittat den bil vi vill ha - tror vi. I morgon blir det provkörning!

Upp till bevis

Apropå förra posten... Tror du inte att han var en av alla tiders bästa trummisar? OK, kan detta få dig att tänka om?

En Buddy Rich-platta

Det är drygt 20 år sedan han lämnade detta jordeliv. Du milde, vilken trummis han var!

Han var en av alla tiders bästa trummisar - utan snack. Han var dessutom en grymt bra orkesterledare. Den här plattan svänger stundtals så mycket att man blir rädd för att hjärtat skall slå volter. Lyssna t.ex. på "Space Shuttle" och "Sassy Strut". Mycket mera sväng än så går inte att åstadkomma. Men här finns också många lugnare saker - som t.ex. den i tidigare poster nämnda Jobim-låten "Wave". Guld!

Dagens morgonpigga länk

Anders Glenmark sjöng en gång i tiden "Vad gör man med en söndagmorgon?". Tja, man kan t.ex. ägna sig åt sex.

"Inget att göra"

Varje gång jag hör uttrycket "Det finns inget att göra" eller "Jag har inget att göra", så reser jag ragg. Den utsagan är så fel som den kan bli. Det finns alltid saker att göra. Det är bara brist på fantasi som sätter gränserna.

När vissa ungdomar i dag förklarar en kriminell handling med "Vi hade inget att göra", så är det bevis på en beklämmande stupiditet. Vad gjorde farfar och gammelfarfar och alla andra ungdomar förr i tiden när det varken fanns TV eller fritidsgårdar och knappt radio eller bio - och långt mindre videofilmer och internet? Gick de ut och misshandlade första bästa person som dök upp i synfältet? Givetvis inte. Man hittade på något kring de förutsättningar man hade. Man lekte tjuv och polis, indianer och vita m.m. Man kunde jaga råttor på soptippen, man kunde arrangera loppcirkus i källaren, man kunde bygga labyrinter för spindlarna på vinden etc. Vissa av dagens ungdomar är så bortklemade och vana att bli serverade allt möjligt, så att de inte kan åstadkomma en enda egen, konstruktiv och positiv idé.

En briljant krönika

Den här boken är en av alla tiders bästa romaner:

Den är en otroligt skickligt skriven kriminalhistoria, författad på ett förbluffande "hushållande" sätt. Stilen är så "tajt", att den skulle kunna göra Hemingway grön av avund. Här finns inte en onödig bisats, inte ett överflödigt ord. Det är kort sagt en helt suverän bok.

Den är - för att citera omslagstexten - "en glad skröna, en spännande thriller, en poetisk betraktelse". Den handlar - nu är du varnad - om hedersmord.

"Hundra år av ensamhet" är ett mästerverk på sitt sätt. Den här är ett mästerverk på ett annat sätt. García Márquez är i mitt tycke en av de värdigaste Nobelpristagarna någonsin. Om det hade delats ut Nobelpris för förstameningar, så skulle denna boks förstamening motivera ett sådant pris:

"Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med."

Förenade kvinnokrafter

Hon har rätt här - Katerina. Snygg är hon också.

Den där andra meningen skulle jag väl inte ha skrivit, ty vips! - så kommer jag väl att få någon kommentar om "Typiskt mulliga mansgrisar" eller något liknande. Men det ger ju i så fall Katerina rätt - eller hur?

Heja Torsten!

Torsten Jansson (Kosta Outlet m.m.) var gäst i "Nyhetsmorgon" i morse. Han verkar vara en sällsynt trevlig företagsledare. Det var dessutom mycket kul att höra honom säga, att företagsklimatet i Sverige är mycket bra. Han har jämförelsematerial och menade, att Sverige har ett av de absolut bästa företagsklimaten. Och detta skapades - min anm. - under socialistisk majoritet. Det där ständiga borgerliga tjafset om att det är så fruktansvärt svårt för företagare i det här landet är - så tolkar jag det - bara lögnaktig propaganda.

Katie!

Tänkte egentligen skriva en post om doa-doa-körer och om hur viktiga kvinnliga röster är i bakgrunden. Men jag fastnade i en musikvideo med Katie Kissoon. Man kan inte komma förbi henne om man skall skriva en post om "backing vocals". Hon har sjungit alldeles lysande i bakgrunden till bl.a. Eric Clapton och Roger Waters. Här är en tidig snutt med henne och Mac. Tänk så enkelt det kan vara. Det behöver inte vara krångligare än så här. Den här låten kan fungera som "floor filler" eller som uppvärmningslåt hos Friskis o Svettis.

Tor uppe i himlen

Apropå förra posten: Det mesta inom graffitin tycker jag inte är ett dugg bättre än detta:

Här har jag medan jag gick i tredje klass ritat Tor med sin hammare. Man kan notera, att jag tänkte mig Tor vänsterhänt, fräknig och utan ytteröron - men med väldigt blåa ögon. Han ser väldigt sammanbiten ut och verkar inte vara någon man skall bråka med i onödan. För övrigt kan man väl klassificera detta som äkta naivism, utförd i både krita och akvarell. Man kan också kalla det minimalism.

Undergroundmålningar

Körde en sväng. Hamnade i Karlskrona.
I ett parkeringshus hade man målat så här: och så här:

och så här:
Om detta är graffiti, så är det OK med graffiti för min del.
Men annars tycker jag graffiti är mest en massa shitti.

Stärkt i tron

I dag hände saker som gör att jag ännu mera tror på dessa två fenomen:
1. Bön
2. Skyddsänglar

Splittrare!

Det här kallar jag begåvad humor. Där har många en hel del att lära...

Life is Life - djupsinnigt?

Var det någon som tog de här på allvar? Om man tar den här videon på allvar, så har man inte alla bestick i lådan. Frågan är om det ens är roligt. Om det är en drift med Pet Shop Boys så är det ju inte särskilt begåvat. Om det är en drift med Rammstein eller Kraftwerk eller Queen eller någon sorts omnipotent hårdrock eller någon allmän stormaktsidé eller vad vet jag, så är det ju inte speciellt tydligt vem eller vad man hånar mest. Laibach försökte vara roliga. Lyckades man? Nej, det tycker inte jag. För att citera Wikipedia: "mer bisarr än provokativ".

Nya tider, nya idoler

Kalla mig konservativ eller vad som helst. Jag tycker i alla fall inte om vissa delar inom den moderna ungdomskulturen. Jag var ung när Beatles slog igenom och jag minns hur förfasade många föräldrar blev över Beatles' frisyrer. Det är så himla lätt att komma dragandes med argumentet "Du minns väl hur det var när du själv var ung" - precis som om det skulle kunna ursäkta vilket beteende som helst. Men jämför Beatles' oskyldiga "jag vill hålla din hand"-texter med vissa texter hämtade från hip hop- och rap-världen. Suck...

Tag som exempel texter av Looptroop. Jag vill inte ens länka till sådant skräp. Om det skall kallas samhällskritik, så är även flugskit samhällskritik.

Inte en lugn ugn

Tänk vilka bagare vi har! De jobbar så snabbt att inte ens tiden själv hinner hålla jämna steg med dem.

I dag är det den 5 juli. Detta bröd är redan bakat - i morgon.

När mörkret faller

Nu har även jag sett den här filmen. Den är en av de mest omtumlande och obehagliga svenska filmer jag har sett. Och jag blir inte överraskad, när man tar i beaktande att regissören heter Anders Nilsson. Det är bara tråkiga kultursnobbar som fnyser på näsan och tycker att han gör likgiltiga filmer. Det är ju tvärtom. Anders Nilsson är en av de få svenska filmregissörer som har något viktigt att komma med - och han skakar om när han gör det. Den här recensionen är i min smak.

En käck liten utflykt på 84 mil

Hyrde en lastbil. Fyllde den med prylar. Körde 42 mil. Hamnade bl.a. här:

Så här såg det ut i Stockholm i morse vid halvsjutiden. Vi hjälpte sonen att flytta. Det blev sent i går och mycket sömn blev det inte. Nu är vi i alla fall hemma igen. Den hyrda lastbilen var en pigg och kraftfull sak. Den drog lite mer än 70 liter diesel på 84 mil. Det tycker jag är ganska OK. Nu skall jag hämta igen lite förlorad sömn. Zzzzzz

Kanalbyte igen

Tidigare i dag spelade man någon bit med Céline Dion i radion. Byt kanal genast! sade jag tyst till mig själv. Jag står inte ut med henne. För mig framstår hon som en odräglig och bortskämd diva som inte har någon själ. Hennes sång förefaller mig vara lika själfull som en vattenfylld påse där guldfiskar dött kvävningsdöden. Jag föreställer mig att man spelar hennes musik non stop på fester där onödigt rika äckel minglar bland andra onödigt rika äckel.

Kanadagässgissel

Det var kanadagäss jag hade tänkt att skriva om. Men så upptäckte jag, att Annica Tiger skrev om det ämnet för drygt ett år sedan. Det är bara att hålla med henne i detta. Kanadagässen är ett stort sanitärt problem. Gör något!

Kanalbyte

Jag hade tänkt att se "Elake kocken". Men jag ändrade mig ganska snabbt. Jag tycker Gordon Ramsay gick för långt när han fick dagens offer att slänga alla sina Guide Michelin. De kunde han väl fått behålla? Det var grymt och verkligen elakt av programledaren. Där gick min gräns.

Jag gjorde som alla andra och såg på detta. En verklig kontrast mot den - jag tycker vi döper om honom till det - onde kocken.

Ding Tjong Sill?

Ännu ett bevis på att man kan ha mycket makt och vara helt galen samtidigt - det ser du här.

Sten Broman - saknad

Varför finns det inga karismatiska programledare på TV längre? Hå, hå, säger kanske någon - vad med Robert Aschberg? Tja, om det skall kallas karisma, så finns det karismatiska figurer i varje gathörn.

Nej, jag menar sådana som Sten Broman. Oj, så jag saknar honom ibland! Där kunde vi tala om en väl förberedd, oerhört kunnig, väldigt spirituell, mycket entusiastisk, humoristisk och bestämd folkbildare! Om man inte tyckte att Sten Broman var en gudabenådad programledare, så var man antingen blind, döv eller dum.

Vad krävs för att bli programledare nuförtiden? Ingenting, kan jag tro. Man behöver inte veta något, inte kunna något, inte ha någon personlighet och inte ha någon bestämd åsikt om någonting. Bedrövligt.

Vi har aldrig senare sett Sten Bromans like. Ingen har nått honom ens till anklarna när det gäller de egenskaper jag tidigare nämnde. Alla andra programledare framstår som bleka och blodfattiga amatörer.

Tre möjliga extraknäck

Det är nog känt för mina läsare vid det här laget att jag har en viss svaghet för "knep och knåp". Att konstruera korsord är en del i det hela. Detta korsord gjorde jag för ett par år sedan, med H. C. Andersen som tema. Det förekommer en del nödlösningar som ni väl kan ursäkta en amatör... (Förstora genom att klicka.)

Vad tjänar en korsordskonstruktör? Ibland har jag funderingar på olika extraknäck. Att göra korsord är ett sådant extraknäck jag kan tänka mig. Läser ni detta nu, Allers och Bonniers m.fl.?

Ett annat extraknäck jag skulle kunna syssla med är korrekturläsning. Jag har korrekturläst tre eller kanske fyra böcker och har därefter kallats "Falköga" - eftersom jag upptäckte fel som ingen annan hade sett. Läser ni detta nu, Bonniers och Norstedts m.fl.?

Ett tredje extraknäck som kan komma i fråga är högläsning. Jag har vid flera olika tillfällen och av olika personer fått väldigt positiva kommentarer om mitt sätt att läsa högt. Så: att läsa in böcker på kassettband eller CD skulle jag kunna tänka mig. Läser ni detta nu, Bonniers och Piratförlaget m.fl.?

Snygga sänkningar

Det här kan man kalla ett "gottebor" på ren skånska. De här gubbarna vet hur man gör en stöt.

Efterklok

Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag är så snäll och hänsynsfull. Nyligen hände en sak där jag efteråt tänkte: "Varför sa' jag inte ifrån på skarpen?". Så här var det: En viss aktivitet skulle äga rum. Det fanns ingen överenskommelse om vilka som skulle närvara, i vilken omfattning eller hur länge. Det var fritt fram att hoppa in när man ville. Trodde jag. Jag hade sysslat med privata saker först. Jag tyckte, att de måste prioriteras. Så småningom dök jag upp där aktiviteten pågick. Den första kommentar jag fick höra var: "Dags att komma nu. Nu är vi ju snart färdiga." Och jag bara fann mig - mitt dumma nöt. Det var extra retfullt att kommentaren fälldes av en liten jönsig självutnämnd extrapåve.

Egentligen borde jag ha sagt något i stil med: "Jaså, det låter på det viset. Passar inte galoscherna så går jag igen. Jag kom bara hit för att se om jag kunde hjälpa till med något. Men det finns inget tvingande avtal om att jag måste hjälpa till här. Jag har andra och roligare saker jag kan göra. Ajöken."

Ysabellabrave

Hon har en speciell stil. Många tycker nog att hon borde gå en kurs. Jag gillar i alla fall hennes röst. Kolla t.ex. in "Don't let me be misunderstood" eller "The look of love". Visst är det finkänsligt framfört?

Ännu en missbedömning

Alltså... Vad är det för klantar som gör bedömningarna? Hur kunde den här dåren släppas fri?

Lika som bär

Anita?
Astrud?

Kass band? Nej.

Det här känns nästan som stenåldern. Kassettband!? Vem använder sådana nuförtiden? Tja, bland andra jag.

Det här bandet innehåller en av alla tiders bästa sommarlåtar. "Summer in the city" borde kunna få en sardin i en burk att vicka på stjärten. Lovin' Spoonful blev aldrig någon grupp med massor av hits. Deras katalog är ganska tunn, men vissa bitar är fortfarande väldigt värda att lyssna på. "Daydream" och "You didn't have to be so nice" är två sådana "small masterpieces".

Ny epok börjar

I dag var första dagen vi använde detta:

Minimera kladdet och disken! Detta skall hädanefter vara vår modell. Pizzan smakade minst lika bra som när vi själva gör degen och tomatsåsen - med diskbänken full av disk efteråt.

Ny serie att följa

"Romerska rikets uppgång och fall" måste jag bara se. Det första avsnittet gav mersmak. Nero går igen. Vi lär oss ingenting av historien. Alla misstag upprepas ju. Att Nero var galen borde ha varit uppenbart för varje tänkande människa. Men varför är galenskap så ofta förenat med drömmar om makt? Nero trodde, att han var en gud. Han kunde mörda alla omkring sig utan att det fick några konsekvenser. Alltså måste han vara en gud. Och han hade storslagna drömmar och visioner. Och han ansåg sig vara en gudabenådad konstnär, men alla som såg honom uppträda insåg hans medelmåttighet.

Känns det igen? Klart det gör. Historien upprepar sig. Exempel: Den man som mer än någon annan bidrog till utbrottet av Andra världskriget såg sig själv som en missförstådd och STOR konstnär.

Vi lär oss aldrig. Den senaste galna stormaktsvisionen stavas EU.

Borges' "Fiktioner"

Vi "shoppade" lite i bokhandeln i dag. Vi köpte fyra pocketböcker och betalade för tre. Den här boken var en av dem. Redan innan jag har läst denna bok kan jag ge den en femma (på en femgradig skala).

Hur kan jag det? Jo, inte kan väl Borges göra mig besviken. Jag har tidigare läst hans samlingar "Biblioteket i Babel", "David Brodies rapport" och "Gåvornas natt". Fantastiska läsupplevelser! Några av de noveller som finns med i denna "Fiktioner" har jag redan läst i andra utgåvor.

Gabriella Håkansson har skrivit ett mycket läsvärt förord. Det verkar dock besynnerligt - och jag har inte faktakollat det - men hon hävdar: "Under titeln Fiktioner publiceras nu de inalles sjutton berättelserna för första gången i samlad form på svenska." (s. 7f) Sant är i alla fall: "På samma sätt som Edgar Allan Poe satte standarden för skräckhistorien och Conan Doyle för detektivberättelsen, satte Borges sitt hägn runt den gren av den fantastiska prosan som vätter åt det mystiska och metafysiska." (s. 8) Jag får smälta, att Borges tydligen var ateist och betraktade Gud bara som en storslagen litterär skapelse.