Lost in Immingham

En sida ur ett gammalt pass. Jag kan sakna det - stämplarna var ju verkliga bevis på att man hade åkt och kommit fram. (Förstora bilden? Klicka på den.)

En kompis och jag tänkte tågluffa till Irland. Far out. Vi hade ingen aning om vad saker och ting kostade. Vi gick och gick och liftade och gick och gick och liftade. Pengarna räckte inte till många tågresor. Vi tältade i Bremens stadspark. Vi flummade runt i London och sov på YMCA där. Vi svalt. Vi sade, att vi skulle "härda" oss. Egentligen var vi anorektiska. I London tog mina pengar nästan slut och jag var för stolt för att låna. Vi skilde oss åt där. Jag tog tåget till Grimsby och sedan bussen till Immingham. Där tänkte jag ta färjan till Göteborg. Tji fick jag. Det pågick hamnarbetarstrejk. Jag fick gå till närmaste polisstation och fråga var jag kunde ställa upp mitt tält. En fotbollsplan tyckte de var OK. På kvällen när jag skulle försöka sova kastade några småglin småsten på mitt tält. Jag skrek till dem: "Stop that! I haven't done you any harm. Leave me alone." Så blev det.

Framme i Göteborg fick jag ringa hem och meddela att jag var i Göteborg och så pank att jag inte kunde ta mig hem på egen hand. Mor och far körde många mil för att hämta den förlorade sonen.