"Inget att göra"

Varje gång jag hör uttrycket "Det finns inget att göra" eller "Jag har inget att göra", så reser jag ragg. Den utsagan är så fel som den kan bli. Det finns alltid saker att göra. Det är bara brist på fantasi som sätter gränserna.

När vissa ungdomar i dag förklarar en kriminell handling med "Vi hade inget att göra", så är det bevis på en beklämmande stupiditet. Vad gjorde farfar och gammelfarfar och alla andra ungdomar förr i tiden när det varken fanns TV eller fritidsgårdar och knappt radio eller bio - och långt mindre videofilmer och internet? Gick de ut och misshandlade första bästa person som dök upp i synfältet? Givetvis inte. Man hittade på något kring de förutsättningar man hade. Man lekte tjuv och polis, indianer och vita m.m. Man kunde jaga råttor på soptippen, man kunde arrangera loppcirkus i källaren, man kunde bygga labyrinter för spindlarna på vinden etc. Vissa av dagens ungdomar är så bortklemade och vana att bli serverade allt möjligt, så att de inte kan åstadkomma en enda egen, konstruktiv och positiv idé.