Vart tog den snälla lilla boken vägen? Ingen som vet, ingen som vet.

Ernst Brunner tillhör knappast mina favoritförfattare. Jag tycker dessutom att han tar sig själv på alltför stort allvar. Men jag håller med honom om detta. Det är allvarligt om vanliga romaner nobbas av bokförlagen. Vid alla fikabord och under alla lunchpauser och i alla TV-soffor och i alla radiokanaler och i alla möjliga andra sammanhang sitter eller står eller halvligger en massa självutnämnda förståsigpåare och recenserar deckare och kriminalromaner till höger och vänster i parti och minut. Envar sin egen låtsaslitteraturkritiker. Och alla åsikter är ju lika mycket värda, hå hå ja ja.

Skitsnack. Så är det ju inte alls. Det är en konst att vara en skicklig recensent. Två av de TV-bokrecensenter som jag har respekt för är Magnus Utvik och Yukiko Duke. De vet verkligen vad de pratar om. Men i många andra fall kan man undra...

Tillbaka till huvudspåret. Om skönlitteraturen urholkas och bara blir kriminalromaner, så har vi problem. Där har Ernst Brunner en poäng. Snart är det bara tanter i bokcirklar som intresserar sig för vanliga romaner - om trenden håller i sig. Måste folk ha spänning hela tiden? Vad är det för fel på t.ex. dagdrömmar och kärleksfantasier? Måste varje bok vara en "bladvändare" om något brott? Deprimerande utveckling!