En kvinnlig präst om "one night stand"

Den här boken tänker jag försöka läsa. Jag struntar i det faktum att boken antagligen är väldigt ojämn. Jag fäster mig särskilt vid den här formuleringen i recensionen: "Dels är det oerhört befriande att läsa en bok som har modet att loda de existentiella djupen och ta de stora orden i sin mun. Jag menar: Döden, Kärleken, Gud. När senast såg man något sådant i svensk prosa? Dels väcker historien om denna förtvivlade och besatta kvinna många tankar kring tvåsamhet och kärlek i dag."

Just det! Döden, Kärleken och Gud - vem vågar använda så stora ord i sitt författarskap? Numera skrivs ju nästan bara kriminalhistorier (förutom böcker om matlagning och böcker om konsten att uppfostra bångstyriga hundar) och om de skall väcka uppmärksamhet på något sätt, så inte gör de det med utsvävningar om Döden, Kärleken och Gud. Nä, de kan på sin höjd väcka några små vågor på havet Penninghunger eller oceanen Kvinnomisshandel eller världshavet Organiserad Kriminalitet. Kriminalförfattare vill ju gärna framstå som samhällskritiska, men inte katten är de särskilt djärva i sin kritik. För det mesta slår de in ganska öppna dörrar.