Klart och tydligt?

Jaha? Kan vi kalla detta klar och tydlig vägledning?

Hämtat härifrån.

Dum design. 9 - och ett exempel på smart design

Jag har tänkt på en sak. Det här med CD-fodral och hållare för booklet... Hur svårt kan det vara? Den gamla varianten med hållare uppe och nere är förkastlig, ty den gör att bookleten lätt blir trasig:

Då är den senare varianten med hållare till höger och vänster mycket bättre - ty med den blir det genast mycket lättare att plocka ut bookleten och sätta dit den igen:

Det enkla är det vackra och begåvade.
Varför kom ingen på den eleganta lösningen långt tidigare?

Lika som bär?

Är det inte flera än jag som tycker att Lena Olin och Mirja Turestedt är lika varandra? Hur som helst: fantastiskt vackra är de båda.

Ett avskräckande exempel

En sådan fruktansvärt otrevlig människa han verkar vara, Gordon Ramsay. Han borde gå i terapi - om nu någon terapeut vågar ta sig an honom. Vad tror han att han vinner på att ha den attityden? Detta är ett exempel på rutten och totalt värdelös pedagogik. Det är också ett avskräckande exempel på ledarskap. Med ett sådant ledarskap kan vilket team som helst bli kört i botten.

Tänk dig att ha honom som chef (på svenska, alltså) fem dagar i veckan, vecka ut och vecka in. En sådan chef borde få sparken ganska snart. Tyvärr tror jag inte att det fungerar så.

Dagens kanske bästa länktips

Det här blir nog det bästa länktips som jag kan komma med i dag:
Mary Coughlan

En annan vinkel

Now we're talking. Det här är klokt skrivet. Maaret Koskinen för ett vettigt resonemang och ställer intelligenta och befogade frågor. Det är mera än vad man kan säga om vissa andra...

Minns du?

Ganska kul slut på den här intervjun:Tja, vad skall man säga? Peter Jihde har i alla fall aldrig tillhört mina favoriter. Jag fattar inte hur så pass många kan höja honom till skyarna.

Nostalgisk tripp tillbaka till Mothers

Den här plattan (släppt i maj 1967) har hängt med länge nu. Jag köpte den när den var relativt ny, jag var ansvarslös tonåring och livet lekte. Jag tycker att Mothers of Invention var som bäst i början av deras historia. Detta är den platta som jag rankar som deras näst bästa - efter det sanslösa mästerverket "We're only in it for the money". Jag älskar det respektlösa och svårförutsägbara anslaget, de galna infallen och den hämningslösa spelglädjen. Ah, jag blir som ung på nytt när jag hör "Plastic people", "Son of Suzy Creamcheese", "Brown shoes don't make it" m.fl. De håller än! Men mest i gång går jag på den instrumentala låten "Invocation & ritual dance of the young pumpkin". Ett sådant gitarrspel har det bara funnits en enda person som kunnat leverera och det var Frank Zappa. Om man någonsin tvivlade på att han var en vass gitarrist redan i början av hans karriär, så räcker det att lyssna på den här låten för att skingra tvivlet. Tänk dig Miles Davis, Frank Zappa och Jimi Hendrix på scenen, jammande tillsammans. Det hade blivit en odödlig klassiker.

Ut flyga orden, tanken stilla står

Detta är ytligt svammel. Jag undrar om skribenterna verkligen har sett von Triers filmer. Nu har jag visserligen inte sett "Antichrist", men jag har sett flera andra filmer av von Trier. Att bunta ihop dem och kalla dem kvinnofientliga är icke intellektuellt hederligt. Hans "Guldhjärta"-trilogi t.ex. ("Breaking the waves", "Idioterna" och "Dancer in the dark") är inte kvinnofientlig. Och kvinnorna i "Riket"? Och den kvinnliga huvudpersonen i först "Dogville" och sedan "Manderlay"? Att avfärda Lars von Triers filmer som kvinnofientliga är ungefär lika lite adekvat och begåvat som att hävda att Ingmar Bergmans svartvita filmer var tråkiga därför att de saknade färg.

"I Lars von Triers filmer är alla kvinnor offer", skrev de. Kvalificerat nonsens! Gör läxan ordentligt i stället för fort och fel.

En makalös fotobok

Vilken bok! Jag kapitulerar. Nu måste jag fundera över min fem-i-topp-lista över mina favoritfotografer. Den här boken (Arena, 2008) med foton av Hans Hammarskiöld är fenomenal.(Bilden är något beskuren eftersom boken är större än vad scannern klarar av.)

Så här inleder Hammarskiöld själv i sitt förord, skrivet i juni 2008:
"Ljuset och ögonblicket betyder allt för en fotograf. När både ljus och ögonblick stämmer och smälter samman kan man i bästa fall skapa den bild man hela tiden drömmer om men som så sällan blir verklighet." (s. 6)

Och så här inleder Kurt Mälarstedt texten om "Elegans och enkelhet":
"Hans Hammarskiöld har varit fotograf till yrke och lust i mer än sextio år. Han har alltid svävat över fotokonstens trender och hugskott för dagen och aldrig gjort avkall på sin integritet. (...)
Han är den store eleganten i den svenska fotoeliten, och han är den kanske mest mångsidige. Samtidigt har han under hela sin långa karriär strävat efter största möjliga enkelhet. Varför ha assistenter när det går snabbare att själv ställa in kameror och ljus? Varför använda en massa fotolampor när det ofta räcker med en? Varför bli digital när man äntligen tycker att man är ganska bra på att handskas med film? Varför ha mera komplicerade kameror än man behöver?" (s. 9)

Ah... Det är ljuv musik i mina öron. My kind of guy!

"Och han har ett lika enkelt som självklart svar när jag ändå ställer den självklara frågan om vad det är som egentligen driver honom nu, vid åttiotre års ålder:
- Att bli bättre." (s. 10)

Här finns foton som inte hamnar i skuggan av någon annans foton. När Hammarskiöld var/är som bäst, så finns det ingen som "slår" honom. Vi pratar definitivt om världsmästarklass. Fotona avslöjar en makalös blick för ljus och skugga. Här finns bilder som verkligen gör skäl för talesättet "En bild kan säga mer än tusen ord". Ett utmärkande drag för en begåvad fotograf är enligt min ringa mening att h*n skall hjälpa oss att se saker klarare, så att vi i ett foto upptäcker något nytt som vi kanske har anat men som inte blev uppenbarat för oss förrän vi såg just det fotot. Sådana bilder tog Hammarskiöld många.

Han hade dessutom en torrt konstaterande humor som jag gillar. Exempel? Bilden från Camden med "The World's End" och tavlan med budskapet "God is not found by argument - but by obedience" (s. 64) och bilden från Soho med tre mjölkflaskor utanför ett fönster med texten "Wines & spirits" (s. 65)

Men svagast är jag nog ändå för hans porträtt. De går sannolikt inte att överträffa. Porträtten på Gunnel Broström från 1968 (s. 137), Bengt Lagerkvist från 1992 (s. 139) och Ingmar Bergman från 1966 (s. 141) är bara tre exempel på oerhört sensibla och fängslande porträtt, signerade Hammarskiöld.

Den här boken är inget mindre än en guldgruva. Det är härligt med positiva fynd i bibliotekshyllorna!

"Blandade känslor" - eller "Var detta allt?"

Sista lediga dagen. I morgon skall jag tillbaka in i spiltan och ta på mig selen igen. Just nu känns det som att det inte är någon större skillnad på lönearbete och slaveri. Min arbetslust för tillfället är nog inte mätbar.

Sommaren blev liksom aldrig riktigt av. Den kom s.a.s. aldrig i gång på allvar. De vanligaste uttrycken denna sommar, på TV och på andra ställen, var nog "uppsprickande molntäcke" och "solchanser". Denna svenska sommar känns som en spottloska i ansiktet. Ett hånflabb rakt i nyllet: "Du trodde väl inte att du skulle få en varm, skön sommarsemester?! Hur dum får man bli?"

Och ändå blir det kanske som efter snart sagt alla semestrar: efter några dagar är jag tillbaka i den vanliga lunken och tycker att det mesta är ganska OK. Jag är till stor del en arbetande människa. Jag formar ganska mycket av min identitet utifrån min yrkesroll. Utan mitt arbete blir jag lätt en vem som helst, det femte hjulet under bilen, den som varken blir sedd, bekräftad, tillfrågad eller tilltalad.

Ny inneboende

Vi har blivit fodervärdar till den här lilla krabaten:

Hon är en blandning av shih tzu, pudel och chinese crested powder puff

Ingenting kommer längre att vara sig likt.

Dum design. 8 - och ett exempel på smart design

Nu blir jag väldigt tydlig. En av mina käpphästar är kontrastverkan. Jag hävdar, att kontrastverkan är ett klart underskattat pedagogiskt verktyg. Låt mig exemplifiera.

Här nedan ser vi en mörk kopp och en vit kopp. I den mörka koppen finns en mörk dryck och i den vita koppen finns en vit dryck. Det blir ibland svårt att se hur mycket dryck som är kvar i koppen. Här nedan har vi bytt plats på dryckerna. I den mörka koppen finns en vit dryck och i den vita koppen finns en mörk dryck. Genast blir det mycket enklare att se hur mycket dryck som finns kvar i koppen.

Denna sanning vill jag nu använda vid flera olika tillfällen. Om jag hade tillverkat koppar/muggar så hade jag använt kontrastverkan inuti varje kopp/mugg. Det skulle kunna se ut så här:

Vitsen med de vertikala fälten i svart och vitt är givetvis kontrastverkan. Med en sådan kopp/mugg blir det nästan aldrig några problem med att se hur mycket dryck som finns kvar i koppen/muggen.

Kom ihåg var du läste detta först... Äras den som äras bör...

Ensam på scen

Min son tipsade mig om den här. Nu inser jag hur bra Eddie Murphy var. Snacka om stilbildande. Alla stå-upp-komiker efter honom känns som efterapare. Eddie var fantastiskt skicklig då. Det enda jag har lite svårt för är ordvalen. Det blir för många "motherfucker" m.m. för mig.

Dagens bevingade ord

I vissa lägen har jag lust att säga:

- Vill du göra mej lycklig? Då skall du lämna mej i fred.

Henrik Dorsin är ett geni

Ett tips till! Gå in på YouTube och sök "Godkänd kvalitetsunderhållning" kombinerat med "Mångkultur". Det är fullständigt briljant! Det går inte att göra bättre.

Humor i Halland?

Jag vet inte om jag vågar länka till den. Tusan vet vad som kan hända. Så här är det: Det ligger ute på YouTube en del väldigt roliga saker med Henrik Dorsin. Du kan t.ex. välja den som heter "Humor i Halland och Uppsala". Mitt i prick! Vad har de för humor i Halland? Hur kan de tycka att Stefan och Krister är roliga?

Att råda andra utan att själv vara perfekt

Stefan Einhorn intervjuades i TV4. Han berättade bl.a. att hans barn kunde skratta åt titeln på hans bok "Konsten att vara snäll". Det är tydligen så, att Stefan Einhorn inte ständigt och jämt är snäll. Hur har han alltså mage att skriva en bok med den titeln, kan man undra?

Jo, det går alldeles utmärkt. Det är inget konstigt. Så är det ofta. Ingen har sammanfattat detta fenomen bättre än Bob Dylan i låten "I and I" (på albumet "Infidels"):
"I've made shoes for everyone, even you, while I still go barefoot."
Den raden är så fylld av djup visdom att jag blir tårögd av rörelse varenda gång jag läser den eller hör den.

Så är det även här, i denna blogg. Tro aldrig att jag inbillar mig känna till svaren på alla möjliga frågor. Jag är ibland lika förvirrad som den simplaste byfåne. Men ibland blixtrar det till, kan jag tycka. Och då vill jag ut med det för att få reaktioner.

Så: även om Stefan Einhorn kanske inte är planetens snällaste människa har han sin fulla rätt att ge ut en bok med titeln "Konsten att vara snäll".

Språkpolisen ingriper

Det slarvas med uttrycken "tack vare" och "på grund av". De är inte helt utbytbara. Om man t.ex. vill påstå att det blir dåligt väder till följd av ett lågtryck, så passar det sig inte att säga:
- Tack vare lågtrycket blir det dåligt väder.
Det är mera korrekt att säga:
- På grund av lågtrycket blir det dåligt väder.

Formuleringen "tack vare" skall användas i samband med något positivt och inte i samband med något negativt. "Han dog tack vare en trafikolycka" låter inte särskilt trevligt - om nu inte den döde var en förbannad skitstövel medan han levde...

Dum design. 7

Låt oss göra antagandet att detta är en bild som föreställer en ratt som inte går att ändra uppåt eller nedåt. En normallång person som sitter ned för att köra bilen ser detta. Det antar vi. I så fall är detta ett exempel på väldigt dum design.

Varför? Självklart därför att ratten är i vägen när föraren skall försöka se hur fort h*n kör bilen om hastigheten är någonting mellan c:a 50 och 180 km/tim.

Några bilder från en kort vistelse i Stockholm

Det blev några dagar i Kungliga Hufvudstaaaden. Det är kul att komma dit som besökare, men jag skulle inte kunna bo där. Här en bild från Drottningholm:Här några bilder från Prins Eugens Valdemarsudde:

Jag kan känna mig som alla tre. Lojt betraktande, huvudlös och allvarligt grubblande.

Några rader om en bok som heter "Anarkismen"

En period i min ungdom var jag anarkist. Då läste jag flera böcker om anarkismen - för att imponera på min omgivning. George Woodcocks bok "Anarkismen" (1964) var den bok i ämnet som jag tyckte bäst om. Jag strök under saker som jag tyckte var viktiga på snart sagt varenda sida. Jag hade boken med mig när jag förflyttade mig; den blev nästan som en snuttefilt. Den är indelad i två stora block - idén och rörelsen. Den första delen behandlar inspiratörerna och ideologerna, som exempelvis Jonathan Swift, Thomas Paine, Max Stirner, Pierre-Joseph Proudhon, Michail Bakunin, Peter Kropotkin och Leo Tolstoj. Den andra delen tar främst upp anarkismen i Frankrike, Italien, Spanien och Ryssland.

Redan i förordet klargör Woodcock en hel del.
"Det ursprungliga grekiska ordet anarchos betyder helt enkelt 'utan härskare'" (s. 8)
"(...) ett socialt tankesystem som syftar till genomgripande förändringar i samhällsstrukturen och framför allt (...) till att ersätta den autoritära staten med någon form av styrelsefritt samarbete mellan fria individer." (s. 10)
"Anarkisten tror på en moralisk drift, stark nog att överleva förstörelsen av makten och alltjämt hålla samhället samman inom broderskapets fria och naturliga gränser." (s. 12)
"Faktum är att anarkismens grundtankar med sin tonvikt på frihet och spontanitet utesluter möjligheten till sträng organisation och i synnerhet till allt i stil med ett parti, uppbyggt i syfte att bemäktiga sig och bevara makten." (s. 15)
"Jag tror att alla anarkister skulle godta satsen att människan av naturen bär inom sig alla de attribut som gör henne skickad att leva i frihet och social endräkt. De tror kanske inte att människan är god av naturen, men de tror mycket intensivt att människan av naturen är en samhällsvarelse." (s. 18)
"(...) upplösning av myndighet och regering, decentraliseringen av ansvaret, staters och liknande monolitiska organisationers ersättande med en federalism som återför suveräniteten till de intima primärenheterna i samhället - detta är vad alla anarkister önskat (...)" (s. 23)

Längre fram i boken finns bl.a. intressanta jämförelser mellan Marx och Bakunin:
"Marx var autoritärt inställd, Bakunin frihetligt, Marx var centralist, Bakunin federalist, Marx förordade politisk aktion för arbetarna och planerade att erövra staten, Bakunin motsatte sig politisk aktion och sökte förinta staten." (s. 141)
(Jag har en tanke om att Rysslands historia skulle sett annorlunda ut ifall folk hade litat mera på Bakunin än på Marx...)

Mot slutet av boken: "Det mest ambitiösa bidraget till den litterära anarkismen under 1890-talet var otvivelaktigt Oscar Wildes 'Människosjälen under socialismen'. (...) för Wilde är konsten det högsta målet, som i sig självt innebär upplysning och pånyttfödelse, vilka allt annat i samhället måste underordnas. Om Proudhon och Tolstoj representerar anarkisten som moralist, representerar Wilde anarkisten som estet." (s. 365f)

I min ungdom hade jag en väska med inskriften "Ni dieu, ni maître" (Varken gud eller härskare) - ett uttryck som sannolikt härstammar från Proudhon. Jag kunde flera år senare också ha en viss sympati med titeln på ett album av och med Van Morrison: "No guru, no method, no teacher". En gång på 80-talet vikarierade jag som chef på en arbetsplats. Då kom kommunalrådet in på arbetsplatsen och undrade vem som var vikarierande chef. Jag sade något i stil med "Nu är ingen chef. Vi bestämmer allting tillsammans." Kommunalrådet tappade fattningen och blev röd i ansiktet av irritation.

Det bor fortfarande en liten anarkist i mig. Jag är beredd till uppror mot auktoritär dumhet när som helst.

Paradoxalt?

Gud må förlåta mig, men ibland är jag inne på den här sidan. Vad har jag där att göra? Jo, jag är intresserad av tantrasex och jag uppskattar konstnärligt vackra foton föreställande nakna människor. Och jag vill kalla mig kristen? Hur går det ihop?

Nu tar vi det lugnt och börjar om på nytt. Alltså: jag är nyfiken på den där sidan därför att jag ibland håller med skribenten och ibland är av en helt annan åsikt. Vad jag uppskattar är t.ex. detta och detta. Jag håller med herr Rehbinder om Jan Björklund och jag instämmer med honom om miljöpartisten i videoklippet. Jag kan tycka, att minister Björklund har fascistiska åsikter och jag är inte helt övertygad om att all prostitution är förkastlig.

Vidare: jag är positivt inställd till nakenhet i vissa sammanhang, t.ex. vid solbad. Jag är överens med herr Rehbinder om en hel del, men jag blir irriterad när han generaliserar slarvigt och fördömande. Han verkar t.ex. vara helt rabiat i sitt förakt mot alla människor som på något sätt anser sig vara religiösa. Det förefaller t.ex. vara så, att han tror att alla kristna hatar sex och nakenhet. Vad är det för trams? Det finns kristna som är organiserade naturister. Det kan vara helt OK att samtidigt vara kristen och naken offentligt. (Se t.ex. denna bild.) Så jag skäms inte om jag är utan en tråd på kroppen - när jag befinner mig på en strand avsedd för nakenbad. Det finns vidare kristna präster som har rekommenderat sina gifta församlingsmedlemmar att gå hem och älska med varandra (inom äktenskapet, alltså) varje dag i en vecka - och sedan berätta för varandra i församlingen hur veckan blev. Sexhat?

Jag vet inte hur många gånger jag måste påpeka detta: det är inte okristet att gilla nakenhet och sex. Det beror på, kan man säga. Vad jag inte kan tåla är att bli skriven någonting på näsan, att bli placerad i ett fack där jag inte hör hemma, att bli tillyxad för att passa in i en mall.

Dagens outfit

I dag har jag varit iförd denna - och endast denna:Lugn - jag har varit på en nakenstrand. Att sola naken är något av det skönaste som finns. Att solbada naken är nog det mest sensuella som finns - innan sensualismen går över till erotik och sex. Det går knappt att beskriva rättvist. Man måste uppleva det själv.

En tramsig hämnd är också en hämnd

Den här videon är intressant på minst två sätt:1. Man kan hämnas oförrätter begångna av olika sorters jättar genom att använda t.ex. YouTube. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig...

2. Det är inte alls säkert att man kommer längre med allvar än med skämt. Jag vågar påstå, att den här videon har fått sådant oerhört genomslag (Mer än 3 miljoner visningar!) just därför att den är lagom fjantig. Om den hade varit helt allvarlig, så hade den kanske bara fått ett par tusen tittare.

Don't drink and drive

Det här och detta är bra att veta i tider som dessa - när vi kanske dricker onödigt mycket och tänker köra bil dagen efter.

Ett annat riktmärke: rent generellt (Individuella skillnader kan vara stora!) kan man sannolikt påstå, att kroppen förbränner c:a 2 cl starksprit per timme. Så: om du t.ex. har druckit en deciliter (10 cl) starksprit och ingenting annat, så måste du vänta fem timmar innan du sätter dig bakom en ratt.

Tidsfördriv

Ännu en anledning att vara misantrop:

Hört på sta'n

Ett mannagryn (= ung man) gick omkring på en av gågatorna och sade till sin kompis:

- Har du tänkt på en sak? Att London är typ lika stort som Stockholm.

Aha. Thanks for the information.

Några intryck från en resa till västkusten

Jag har blivit olyckligt kär. Jag har blivit förälskad i västkusten kring Orust. Miljön och människorna - så go'a!

Vi körde först till Mollösund. Här ett kort från hamnen:Vid infarten till Mollösund möts man av detta kärva budskap:

Då är det väsentligt mycket trevligare att besöka kyrkan:

På kvällen åt vi helt makalöst god mat här - och jag åt den godaste hamburgartallrik jag någonsin ätit:

Vi bodde på Mollösunds värdshus. De kan ta betalt... Standarden i boendet var inte mycket bättre än på ett vandrarhem och man fick gå iväg till ett helt annat hus för att äta frukost, men lika väl kostade det lika mycket att bo här som på ett riktigt hotell.

Vi körde vidare och tog färja till Gullholmen och Härmanö. Helt fantastiskt!

På kvällen åt vi på restaurang Skottarn. Fantastiskt trevlig personal och mycket bra service! Att pizzan var snuskigt dyr har vi glömt nu. Servitriserna var verkliga charmtroll!

På väg till Käringön:

Vy från Käringön:

En annan utsikt från Käringön:

Ack, ack, ack - att bli kär i en plats. Om jag kunde skulle jag flytta till Gullholmen i morgon.

Helt enkelt oemotståndlig

Det här är en ganska kul efterapning. Hyllning? Parodi? Strunt i vilket. Take it or leave it. Jag tycker i alla fall att den här videon är rätt så charmig och lite gullig.
Men mannen i förgrunden borde ha lärt sig texten bättre.

"Media" omläst

Det här är riktigt bra skrivet - om den här boken. Exempel:

"När jag med viss möda försökt göra mitt rent fysiskt oläsbara exemplar av ”Media” läsbart på nytt går det också som det brukar gå när jag slår upp den: efter fem minuter har jag tappat tråden, efter tio börjar jag bli rejält omtöcknad.

I vanliga fall brukar jag bli irriterad och tänka att McLuhan gjorde sig själv en stor otjänst genom att formulera sig så associativt och pratigt. (Han beskrev sitt eget skrivsätt som ett ”mosaikliknande sammanfogande av meningar och aforismer som till synes ingenting har att göra med varandra”.)"

Originalet bäst - som så ofta

Det är synd att inte originalet finns på YouTube. Den här versionen är bara så trött och oengagerad i jämförelse. (Vadå swing?) Nej, gå till originalet med Abdullah Ibrahim och bli hänförd!

Ett monster som styvpappa

Tvi vale och fy fan. Frågan är om straffet är tillräckligt hårt för detta. Sex år i svenskt fängelse? (Det är nästan som en hotellvistelse om man jämför med vissa andra fängelser.) Och skadestånd på 350.000 kronor? Det går inte att sätta en prislapp på hur han har förstört flickans liv. Nej, av med "kulorna" och pannloberna på honom dessutom. Det är ett rimligt straff.

Lite kring en bok om hårdporr m.m.

Att Anja Hirdman är smart blir uppenbart när man läser den här boken - "Den ensamma fallosen" (2008). Vad jag kan sakna ibland är ett enklare språk. Stundtals känns boken esoterisk - avsedd för de redan invigda. Den här boken skulle behöva läsas av många unga män. Men de kommer troligen aldrig att läsa den därför att bokens språk är för knepigt för dem.

Från omslagets baksida: "Vår tid är besatt av sex. I intervjuer och rådgivningsspalter, i dagstidningar och reklam används och anspelas på sexualitet. Men i allt detta tal saknas den manliga heterosexualiteten. (...) Manlig sexualitet är så självklar att den inte syns - den är överallt och samtidigt ingenstans. Anja Hirdman har undersökt hur maskulinitet och sexualitet formas i hård- och mjukpornografi, och på sajter på internet där unga lägger upp bilder av sig själva."

Ja, manlig sexualitet kan anses vara samtidigt generande banal och oerhört komplex. Boken är ganska typisk för avhandlingslika populärvetenskapliga böcker inom humanistiska ämnen. Man vill så hemskt gärna förefalla vara lika exakt vetenskaplig som medicinare, fysiker och andra. Men det blir lite irriterande ibland när man formulerar sig så himla tvärsäkert utan att lägga fram vetenskapligt oklanderliga bevis.

Jag kan dock hålla med Hirdman om hennes åtskillnad mellan mjuk- och hårdpornografi. "Penisen är i mycket det organ som bestämmer definitionerna, själva prefixen 'hård' och 'mjuk' associeras till penisens tillstånd. Kriteriet för hårdpornografi är uppvisandet av en erekt manslem medan 'mjuk' har associationer antingen till en slak lem (som inte platsar i hårdpornografin) eller till kvinnokroppens former." (s. 48)

Och när mannen väl har haft sin sädesuttömning, och gärna i kvinnans ansikte, är det sexuella samlivet inte längre intressant - i hårdporrens värld. Där går allting ut på att mannen så småningom skall få tömma sin säd. Om kvinnan får orgasm är då tämligen likgiltigt. [Min anm]

"Föreställningar om penisen, och således om manlig sexualitet, som något separerat från mannen och från andra känslotillstånd, utgör själva basen för vår tids föreställningar och berättelser om manlig sexualitet." (s. 65)

"Fallosen är kraftfull och mäktig som symbol för maskulin sexualitet just för att den inte bara ses som en penis, utan som en metafor för auktoritet, för makt och mystik. Eller rättare sagt: fallosen är en typ av penis, den erekta, den hårda, den kraftfulla: den som kan liknas vid maskiner och vid vapen, den som 'stöter' och 'skjuter'." (s. 65f)

"Reducerandet av manlig sexualitet till penisen hotar (...) att göra mannen helt frånvarande - eller onödig? (...) I den pornografi som här har tagits upp - och som jag menar är typisk för heterosexuell mainstream hårdpornografi - är manlig sexualitet reducerad till en hårt intensivt arbetande penis, som verkar göra allt för att leva upp till den fallosmyt som utanför hårdpornografins väggar blir alltmer ifrågasatt. (...) I försöken att visa manlig sexualitet som helt frånskild det feminina, som kontrollerad och oberoende, blir den hypermaskulina fallosidén som en karikatyr av sig själv. (...) Kvar blir istället bara en ihålig man som inget är utan den feminina kroppen och den känslosamma sexualitet som hon tilldelas." (s. 78f)

"De känslostrukturer som omgärdar det maskulina måste lyftas fram just för att, vilket feminismen har visat oss, det personliga är politiskt.
Som jag ser det är det dags att hålla kvar blicken mot denna maskulinitet och sluta se den som den vill bli sedd, som auktoritär, allomfattande, erekt och lite mystisk. Istället bör vi se hur vi alla upprätthåller denna maskulinitetsmyt och hur den genererar såväl manliga som kvinnliga chauvinister." (S. 142f)

Ja, så kan man formulera det. Men min misstanke om det esoteriska kvarstår.

Dylan om Dylan m.m.

Den som är intresserad av vad Bob Dylan tycker och tänker om olika ting bör läsa intervjun i tidskriften "Rolling Stone", det nummer som kom ut den 14 maj. Man lär sig alltid något nytt av en Dylan-intervju. Ämnet "Bob Dylan" verkar vara outtömligt.

"Anybody ever say that Duke Ellington was on a Never Ending Bandstand Tour? But critics apply a different standard to me for some reason." (s. 44)
Precis.

"I believe that things are handed to you when you're ready to make use of them. You wouldn't recognise them unless you'd come through certain experiences." (s. 45)
Precis.

"If Dylan had his way (...) Teenagers would go on nature hikes instead of watching YouTube. 'It's peculiar and unnerving in a way to see so many young people walking around with cellphones and iPods in their ears and so wrapped up in media and video games', he says. 'It robs them of their self-identity. It's a shame to see them so tuned out to real life.'" (s. 45)
Precis.

[Om George W. Bush:] "The same folks who had held him in such high regard came to despise him. Isn't it funny that they're the very same people who once loved him? People are fickle. Their loyalty can turn at the drop of a hat." (s. 47)
Troligen sant.

"If film is the ultimate art form, them you'll need to look no further than those films. Art has the ability to transform people's lives, and they did just that." (s. 47) [Apropå de amerikanska filmer som gjordes under John Fords storhetstid - min anm.]
Troligen sant.

"'Scipio, the great conqueror of Hannibal, who says, 'I'm never in such good company as when I'm alone.'' To Dylan, this is ancient folk wisdom to live by. (...) 'A person's solitude is important'" (s. 49)
Precis.

Det är alltid värt mödan att läsa en intervju med Dylan.

Välorganiserad smäll?

Berättigade frågor...

Ingen sitter helt säkert inne med de rätta svaren.

Nöje för gamla?

Det här är sannolikt en väldig generalisering:

Jag har hittills aldrig sett någon "gamling" göra på det sättet.

Bo i Cannes

Nostalgi, nostalgi... Tack för SvT play!

Som en dåtida blandning av nutidens Lars von Trier, Björn Ranelid och Mikael Wiehe - ungefär.

Torr man

Bara en liten påminnelse: Glöm inte att älska. Ett litet tips från www.tantra.com:

Det finns inget skönare. Det är värt all träning.

Från en resa till Kroatien - en sorts sammanfattning

På det hela taget blev det en fantastisk resa. Om man bortser från den ganska tradiga resan genom Tyskland på dit- och hemvägen, så blev det mycket minnesvärt. Det finns fördelar och nackdelar med att resa så här - i stort sällskap på en buss. Beroende på hur man är funtad som person, så kan man ju uppleva exakt samma sak på helt olika sätt. Det finns de som anser att det är värt väldigt mycket att slippa tänka själv så mycket - att bara följa med strömmen och göra som man blir tillsagd. Det finns å andra sidan de som anser att det är ganska förödande att inte kunna bestämma mera själv. Men om man bara är "inställd på rätt våglängd", så kan en sådan här sällskapsresa bli riktigt trevlig.

Första regeln är: du blir behandlad efter hurdant du beter dig. Om du går omkring som ett vandrande åskmoln, så skall du inte förvänta dig en massa varma leenden. Så är det i många sammanhang - och även på sällskapsresor. Vi lärde känna (ytligt förstås, men ändå) några riktigt trevliga medresenärer - bekantskaper som vi troligen aldrig skulle ha fått annars. För det mesta är jag lite avogt inställd till påtvingad (ofta klämkäck och löjligt hurtig) gemenskap med människor jag inte känner, men i det här fallet gjorde det mig inget.

En nackdel med det långvariga sittandet på bussen är att man blir svullen om fötterna och får svårt att gå. Om man t.ex. hade kört bil själv, så hade man förmodligen stannat oftare för att sträcka på benen. En annan nackdel med bussåkandet är att själva transporten till resmålet blir som ett nödvändigt ont. Man försöker korta ned restiden till det yttersta - vilket yttrar sig bl.a. i att bussen går mer eller mindre non stop. Passagerarna sover på bussen medan den rullar. Det är inte bekvämt, kan jag lova. Om vi hade kört bil själva genom Europa, så hade vi tagit in på något bed-and-breakfast el. likn. Jag menar, att själva transporten till resmålet också borde vara en nöjsam upplevelse. Därför tror jag, att t.ex. en tågresa ned till Italien - med övernattning på lämplig ort - skulle kunna vara en härlig resa. Dessutom miljövänlig.

För mig kvarstår min uppfattning om den ultimata resan. Det är en resa sådan som de vi gjorde till Skottland 2003 och Irland 2007. Att boka allt boende i förväg på internet, flyga, hyra bil där och köra omkring från plats till plats för att närmare utforska saker som man redan tidigare har uppbyggt ett intresse kring. Det är oslagbart att kunna "haka upp" saker och ting så på något som man redan är lite bekant med. Jag menar, att anknytning är en uppenbar fördel. Om man inte har någon som helst anknytning till resmålet, så blir nog inte resan lika givande.

En fördel med denna resa var de pålitliga busschaufförerna och den lysande reseledaren. Hon var i en klass för sig. Om jag hade varit singel, så vet jag inte hur det hade slutat... Hon hade en charmfaktor som skulle fått en charmmätare att gå sönder, om ni förstår vad jag menar. Hon var snygg, var duktigt påläst, gav väldigt tydliga instruktioner, kom med nyttig och bra information, hade fixat ett par trevliga frågesporter, var utomordentligt trevlig och hade som grädde på moset en väldigt klar och behaglig röst. Om hon slutar som reseledare, så har hon en framtid som t.ex. fotomodell eller inläsare till ljudböcker.

Nå, Kroatien blev en positiv överraskning. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det var nästan som ett tabula rasa före resan. Det var yngsta tonårsdottern som bestämde resmål och hotell, under förutsättning att hennes kompis fick följa med. Jag kom att älska bl.a. naturscenerierna, byggnaderna och badvattnet. Stränderna är inget att skryta med, men badvattnet är nästan oslagbart. Så kristallklart och rent!

Maten på hotellet var helt OK men inte för gourmeter. Det är väl sällan så, att buffémat blir gourmetmat. Det var dock mat för gourmander. Man kunde plocka till sig ohämmat. Maten var ju redan betald. Det man betalade för vid varje middag var dryckerna. Serveringspersonalen var mycket trevlig och vi gav "vår" kypare duktigt med dricks den sista kvällen.

Vi lärde givetvis inte känna lokalbefolkningen något vidare. Men jag har sällan mött sådan gästvänlighet. Så t.ex. hälsade personalen på en glassbar lika vänligt på oss som om vi hade känt varandra länge. "Bossen" för stället kunde några ord på svenska och var mycket trevlig.

Smolk i bägaren? De ekonomiska orättvisorna. Skillnaderna mellan de rika och de fattiga är troligen enorma. De flesta kroatier kan nog bara drömma om att semestra i Opatija.

Från en resa till Kroatien. 5

På väg hem tillbaka till Sverige stannade bussen bl.a. här i Alperna:

Innan vi skulle ta färjan från Puttgarden till Rödby gjorde vi en liten avstickare till staden Burg auf Fehmarn och åt på den här restaurangen (Wisser's Hotel):
Här var priserna någorlunda mänskliga, men annars är det dyrt att stanna till för att äta längs med Autobahn. Det är t.ex. rent chockartade priser på ett känt rastställe vid Kassel. Där kan man känna sig ruinerad redan av en liten frukost. Och att uträtta sina behov kostar 1 euro. Då får man visserligen tillbaka en halv euro i form av en "biljett" som man kan använda t.ex. för att köpa kaffe. Men ändå: ocker!

På färjan till Danmark fick vi följe av några måsfåglar. Om jag skulle vilja vara en fågel, så skulle jag vilja vara en sådan "glidare", t.ex. en albatross. Här glider en av dem i perfekt kroppskännedom - den slösar inte ett enda vingslag i onödan. Majestätiskt låter den sig föras fram av naturens krafter:

Från en resa till Kroatien. 4

Vi åt lunch i den här restaurangen vid två tillfällen. Annars köpte vi bröd, yoghurt och lite annat smått och gott i den lokala Konzum-affären. Jag hittade där i Konzum bl.a. en överraskande god blended whisky som heter MacNair's. En flaska på 70 cl kostade knappt 65 kuna, vilket betyder ungefär 100 svenska kronor. För det priset får man alltså en whisky som är nästan lika god som The Famous Grouse - inte illa. Nå, här på Restaurang Lungomare åt vi lunch två gånger:

Och nu följer en orgie i bilder från Opatija:

Näst sista dagen i Opatija tog jag en joggingrunda på strandpromenaden. Jag stannade till vid denna vackra vik:

Från samma joggingrunda, lite senare, tog jag detta kort:

Sista dagen i Opatija åt jag en likadan pizza som jag åt första gången vi var på restaurang där. Den var makalöst god - faktiskt en av de absolut godaste pizzor jag har ätit i hela mitt liv. Och den kostade 50 kunas, vilket motsvarar ungefär 77 svenska kronor.