Paradoxalt?

Gud må förlåta mig, men ibland är jag inne på den här sidan. Vad har jag där att göra? Jo, jag är intresserad av tantrasex och jag uppskattar konstnärligt vackra foton föreställande nakna människor. Och jag vill kalla mig kristen? Hur går det ihop?

Nu tar vi det lugnt och börjar om på nytt. Alltså: jag är nyfiken på den där sidan därför att jag ibland håller med skribenten och ibland är av en helt annan åsikt. Vad jag uppskattar är t.ex. detta och detta. Jag håller med herr Rehbinder om Jan Björklund och jag instämmer med honom om miljöpartisten i videoklippet. Jag kan tycka, att minister Björklund har fascistiska åsikter och jag är inte helt övertygad om att all prostitution är förkastlig.

Vidare: jag är positivt inställd till nakenhet i vissa sammanhang, t.ex. vid solbad. Jag är överens med herr Rehbinder om en hel del, men jag blir irriterad när han generaliserar slarvigt och fördömande. Han verkar t.ex. vara helt rabiat i sitt förakt mot alla människor som på något sätt anser sig vara religiösa. Det förefaller t.ex. vara så, att han tror att alla kristna hatar sex och nakenhet. Vad är det för trams? Det finns kristna som är organiserade naturister. Det kan vara helt OK att samtidigt vara kristen och naken offentligt. (Se t.ex. denna bild.) Så jag skäms inte om jag är utan en tråd på kroppen - när jag befinner mig på en strand avsedd för nakenbad. Det finns vidare kristna präster som har rekommenderat sina gifta församlingsmedlemmar att gå hem och älska med varandra (inom äktenskapet, alltså) varje dag i en vecka - och sedan berätta för varandra i församlingen hur veckan blev. Sexhat?

Jag vet inte hur många gånger jag måste påpeka detta: det är inte okristet att gilla nakenhet och sex. Det beror på, kan man säga. Vad jag inte kan tåla är att bli skriven någonting på näsan, att bli placerad i ett fack där jag inte hör hemma, att bli tillyxad för att passa in i en mall.