Några rader om "Media"

Marshall McLuhans "Media" (Denna upplaga från 1967) är en besynnerlig bok. Den får mig att känna mig både smart och dum. Inte samtidigt, men ändå. Jag skall försöka förklara vad jag menar.

På baksidan står det: "Ingen bok under 1960-talet har i samma utsträckning som den amerikanske mediaforskaren Marshall McLuhans 'Understanding Media : The Extensions of Man' präglat den svenska kulturdebatten redan innan den nu föreligger i svensk översättning.". Det kanske är sant - bortsett från att McLuhan inte var amerikan utan kanadensare.

Det här var en sådan där bok som man skulle ha läst - eller låtsas ha läst - för att få vara med i "The In Crowd" bland intellektuella högpannade på den tiden. Den förefaller vara fruktansvärt smart. Det duggar tätt med formuleringar som ser ut att vara språkligt perfekta mästartänkarguldkorn. McLuhan formulerade sig tvärsäkert - med en auktoritet som skulle kunna få Jan Myrdal att verka mesig och velig. Men vad var det egentligen han skrev, den där McLuhan?

Som jag skrev: den här boken får mig att känna mig både smart och dum. Jag känner mig smart när jag förstår vad han menade och då jag instämmer i det förstådda. Jag känner mig dum när jag inte alls begriper vad han ville ha sagt. Många bokstavskombinationer bara ligger där och sprattlar på sidorna och säger mig ingenting - som om jag hade dyslexi. Och många formuleringar som ser så superintelligenta ut lämnar mig med frågan: "Jaha - och vad skall jag göra med den informationen?". Han skrev kategoriskt om saker som han inte kunde uttala sig kategoriskt om.

"Joyce visste mer än någon annan om fotografiets påverkan på sinnena, språket och tankeprocesserna." (s. 184) Hur visste McLuhan det? Varför just Joyce? Sådana där kategoriska och tvärsäkra påståenden utan vare sig saklig grund eller godtagbara motiveringar gör mig irriterad. De påminner mig om Ludvig Rasmussons katastrofalt dåliga - "lättlästa" - böcker om popens, jazzens och bluesens historia. De är fulla med sakfel och förskräckliga förenklingar och generaliseringar.

"Kanske åstadkom kameran den viktigaste omvälvningen inom den traditionella konsten. Målaren kunde inte längre hålla på och avbilda en värld som hade blivit så mycket fotograferad. Han fick i stället ägna sig åt att avslöja det inre skapelseförloppet genom expressionism och abstrakt konst." (s. 185) Det är ju inte helt sant. Det kryllar fortfarande av målare som försöker avbilda naturen så realistiskt de bara kan.

"Alla media existerar för att fylla våra liv med konstgjorda förnimmelser och godtyckliga värden." (s. 190) Jaha? Vad skall jag göra med den informationen? Meningen är en blandning av truism och lögn. Att media "levererar" konstgjorda förnimmelser är väl ganska uppenbart. Förnimmelserna är ju inte våra egna, direktupplevda, icke filtrerade förnimmelser. De är därmed konstgjorda. Men skulle media existera för att fylla våra liv med godtyckliga värden? Det kan jag inte inse.

McLuhan uttalade sig i denna bok om allt möjligt - inte bara om media. Han skulle kunna ha gett boken titeln "Jag förklarar allting".

"I datamaskinernas tidsålder blir vi återigen totalt engagerade i våra roller. I vår elektroniska tid försvinner arbetet som jobb och slit och ersätts av hängivenhet och engagemang, precis som i den primitiva stammen." (s. 133) Öh? Någon som känner igen sig?

"Tryckpressen skapade individualismen och nationalismen på 1500-talet." (s. 27) Jaha? Bevis? Motbevis? Jag kan lika gärna påstå att tryckpressen skapade längtan efter bilen. Vem kan motbevisa mig?

"Den litterate drömmer helt naturligt om visuella lösningar på tvister människor emellan." (s. 305) Aha! Då förstår jag precis (Ironi).

Ja, gott folk. Så där kan jag hålla på en bra stund. Jag hoppas min poäng har gått fram. Marshall McLuhans bok "Media" må vara intressant, men den måste läsas med kritisk blick.