En makalös fotobok

Vilken bok! Jag kapitulerar. Nu måste jag fundera över min fem-i-topp-lista över mina favoritfotografer. Den här boken (Arena, 2008) med foton av Hans Hammarskiöld är fenomenal.(Bilden är något beskuren eftersom boken är större än vad scannern klarar av.)

Så här inleder Hammarskiöld själv i sitt förord, skrivet i juni 2008:
"Ljuset och ögonblicket betyder allt för en fotograf. När både ljus och ögonblick stämmer och smälter samman kan man i bästa fall skapa den bild man hela tiden drömmer om men som så sällan blir verklighet." (s. 6)

Och så här inleder Kurt Mälarstedt texten om "Elegans och enkelhet":
"Hans Hammarskiöld har varit fotograf till yrke och lust i mer än sextio år. Han har alltid svävat över fotokonstens trender och hugskott för dagen och aldrig gjort avkall på sin integritet. (...)
Han är den store eleganten i den svenska fotoeliten, och han är den kanske mest mångsidige. Samtidigt har han under hela sin långa karriär strävat efter största möjliga enkelhet. Varför ha assistenter när det går snabbare att själv ställa in kameror och ljus? Varför använda en massa fotolampor när det ofta räcker med en? Varför bli digital när man äntligen tycker att man är ganska bra på att handskas med film? Varför ha mera komplicerade kameror än man behöver?" (s. 9)

Ah... Det är ljuv musik i mina öron. My kind of guy!

"Och han har ett lika enkelt som självklart svar när jag ändå ställer den självklara frågan om vad det är som egentligen driver honom nu, vid åttiotre års ålder:
- Att bli bättre." (s. 10)

Här finns foton som inte hamnar i skuggan av någon annans foton. När Hammarskiöld var/är som bäst, så finns det ingen som "slår" honom. Vi pratar definitivt om världsmästarklass. Fotona avslöjar en makalös blick för ljus och skugga. Här finns bilder som verkligen gör skäl för talesättet "En bild kan säga mer än tusen ord". Ett utmärkande drag för en begåvad fotograf är enligt min ringa mening att h*n skall hjälpa oss att se saker klarare, så att vi i ett foto upptäcker något nytt som vi kanske har anat men som inte blev uppenbarat för oss förrän vi såg just det fotot. Sådana bilder tog Hammarskiöld många.

Han hade dessutom en torrt konstaterande humor som jag gillar. Exempel? Bilden från Camden med "The World's End" och tavlan med budskapet "God is not found by argument - but by obedience" (s. 64) och bilden från Soho med tre mjölkflaskor utanför ett fönster med texten "Wines & spirits" (s. 65)

Men svagast är jag nog ändå för hans porträtt. De går sannolikt inte att överträffa. Porträtten på Gunnel Broström från 1968 (s. 137), Bengt Lagerkvist från 1992 (s. 139) och Ingmar Bergman från 1966 (s. 141) är bara tre exempel på oerhört sensibla och fängslande porträtt, signerade Hammarskiöld.

Den här boken är inget mindre än en guldgruva. Det är härligt med positiva fynd i bibliotekshyllorna!