Från en resa till Kroatien - en sorts sammanfattning

På det hela taget blev det en fantastisk resa. Om man bortser från den ganska tradiga resan genom Tyskland på dit- och hemvägen, så blev det mycket minnesvärt. Det finns fördelar och nackdelar med att resa så här - i stort sällskap på en buss. Beroende på hur man är funtad som person, så kan man ju uppleva exakt samma sak på helt olika sätt. Det finns de som anser att det är värt väldigt mycket att slippa tänka själv så mycket - att bara följa med strömmen och göra som man blir tillsagd. Det finns å andra sidan de som anser att det är ganska förödande att inte kunna bestämma mera själv. Men om man bara är "inställd på rätt våglängd", så kan en sådan här sällskapsresa bli riktigt trevlig.

Första regeln är: du blir behandlad efter hurdant du beter dig. Om du går omkring som ett vandrande åskmoln, så skall du inte förvänta dig en massa varma leenden. Så är det i många sammanhang - och även på sällskapsresor. Vi lärde känna (ytligt förstås, men ändå) några riktigt trevliga medresenärer - bekantskaper som vi troligen aldrig skulle ha fått annars. För det mesta är jag lite avogt inställd till påtvingad (ofta klämkäck och löjligt hurtig) gemenskap med människor jag inte känner, men i det här fallet gjorde det mig inget.

En nackdel med det långvariga sittandet på bussen är att man blir svullen om fötterna och får svårt att gå. Om man t.ex. hade kört bil själv, så hade man förmodligen stannat oftare för att sträcka på benen. En annan nackdel med bussåkandet är att själva transporten till resmålet blir som ett nödvändigt ont. Man försöker korta ned restiden till det yttersta - vilket yttrar sig bl.a. i att bussen går mer eller mindre non stop. Passagerarna sover på bussen medan den rullar. Det är inte bekvämt, kan jag lova. Om vi hade kört bil själva genom Europa, så hade vi tagit in på något bed-and-breakfast el. likn. Jag menar, att själva transporten till resmålet också borde vara en nöjsam upplevelse. Därför tror jag, att t.ex. en tågresa ned till Italien - med övernattning på lämplig ort - skulle kunna vara en härlig resa. Dessutom miljövänlig.

För mig kvarstår min uppfattning om den ultimata resan. Det är en resa sådan som de vi gjorde till Skottland 2003 och Irland 2007. Att boka allt boende i förväg på internet, flyga, hyra bil där och köra omkring från plats till plats för att närmare utforska saker som man redan tidigare har uppbyggt ett intresse kring. Det är oslagbart att kunna "haka upp" saker och ting så på något som man redan är lite bekant med. Jag menar, att anknytning är en uppenbar fördel. Om man inte har någon som helst anknytning till resmålet, så blir nog inte resan lika givande.

En fördel med denna resa var de pålitliga busschaufförerna och den lysande reseledaren. Hon var i en klass för sig. Om jag hade varit singel, så vet jag inte hur det hade slutat... Hon hade en charmfaktor som skulle fått en charmmätare att gå sönder, om ni förstår vad jag menar. Hon var snygg, var duktigt påläst, gav väldigt tydliga instruktioner, kom med nyttig och bra information, hade fixat ett par trevliga frågesporter, var utomordentligt trevlig och hade som grädde på moset en väldigt klar och behaglig röst. Om hon slutar som reseledare, så har hon en framtid som t.ex. fotomodell eller inläsare till ljudböcker.

Nå, Kroatien blev en positiv överraskning. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det var nästan som ett tabula rasa före resan. Det var yngsta tonårsdottern som bestämde resmål och hotell, under förutsättning att hennes kompis fick följa med. Jag kom att älska bl.a. naturscenerierna, byggnaderna och badvattnet. Stränderna är inget att skryta med, men badvattnet är nästan oslagbart. Så kristallklart och rent!

Maten på hotellet var helt OK men inte för gourmeter. Det är väl sällan så, att buffémat blir gourmetmat. Det var dock mat för gourmander. Man kunde plocka till sig ohämmat. Maten var ju redan betald. Det man betalade för vid varje middag var dryckerna. Serveringspersonalen var mycket trevlig och vi gav "vår" kypare duktigt med dricks den sista kvällen.

Vi lärde givetvis inte känna lokalbefolkningen något vidare. Men jag har sällan mött sådan gästvänlighet. Så t.ex. hälsade personalen på en glassbar lika vänligt på oss som om vi hade känt varandra länge. "Bossen" för stället kunde några ord på svenska och var mycket trevlig.

Smolk i bägaren? De ekonomiska orättvisorna. Skillnaderna mellan de rika och de fattiga är troligen enorma. De flesta kroatier kan nog bara drömma om att semestra i Opatija.