Lite kring en bok om hårdporr m.m.

Att Anja Hirdman är smart blir uppenbart när man läser den här boken - "Den ensamma fallosen" (2008). Vad jag kan sakna ibland är ett enklare språk. Stundtals känns boken esoterisk - avsedd för de redan invigda. Den här boken skulle behöva läsas av många unga män. Men de kommer troligen aldrig att läsa den därför att bokens språk är för knepigt för dem.

Från omslagets baksida: "Vår tid är besatt av sex. I intervjuer och rådgivningsspalter, i dagstidningar och reklam används och anspelas på sexualitet. Men i allt detta tal saknas den manliga heterosexualiteten. (...) Manlig sexualitet är så självklar att den inte syns - den är överallt och samtidigt ingenstans. Anja Hirdman har undersökt hur maskulinitet och sexualitet formas i hård- och mjukpornografi, och på sajter på internet där unga lägger upp bilder av sig själva."

Ja, manlig sexualitet kan anses vara samtidigt generande banal och oerhört komplex. Boken är ganska typisk för avhandlingslika populärvetenskapliga böcker inom humanistiska ämnen. Man vill så hemskt gärna förefalla vara lika exakt vetenskaplig som medicinare, fysiker och andra. Men det blir lite irriterande ibland när man formulerar sig så himla tvärsäkert utan att lägga fram vetenskapligt oklanderliga bevis.

Jag kan dock hålla med Hirdman om hennes åtskillnad mellan mjuk- och hårdpornografi. "Penisen är i mycket det organ som bestämmer definitionerna, själva prefixen 'hård' och 'mjuk' associeras till penisens tillstånd. Kriteriet för hårdpornografi är uppvisandet av en erekt manslem medan 'mjuk' har associationer antingen till en slak lem (som inte platsar i hårdpornografin) eller till kvinnokroppens former." (s. 48)

Och när mannen väl har haft sin sädesuttömning, och gärna i kvinnans ansikte, är det sexuella samlivet inte längre intressant - i hårdporrens värld. Där går allting ut på att mannen så småningom skall få tömma sin säd. Om kvinnan får orgasm är då tämligen likgiltigt. [Min anm]

"Föreställningar om penisen, och således om manlig sexualitet, som något separerat från mannen och från andra känslotillstånd, utgör själva basen för vår tids föreställningar och berättelser om manlig sexualitet." (s. 65)

"Fallosen är kraftfull och mäktig som symbol för maskulin sexualitet just för att den inte bara ses som en penis, utan som en metafor för auktoritet, för makt och mystik. Eller rättare sagt: fallosen är en typ av penis, den erekta, den hårda, den kraftfulla: den som kan liknas vid maskiner och vid vapen, den som 'stöter' och 'skjuter'." (s. 65f)

"Reducerandet av manlig sexualitet till penisen hotar (...) att göra mannen helt frånvarande - eller onödig? (...) I den pornografi som här har tagits upp - och som jag menar är typisk för heterosexuell mainstream hårdpornografi - är manlig sexualitet reducerad till en hårt intensivt arbetande penis, som verkar göra allt för att leva upp till den fallosmyt som utanför hårdpornografins väggar blir alltmer ifrågasatt. (...) I försöken att visa manlig sexualitet som helt frånskild det feminina, som kontrollerad och oberoende, blir den hypermaskulina fallosidén som en karikatyr av sig själv. (...) Kvar blir istället bara en ihålig man som inget är utan den feminina kroppen och den känslosamma sexualitet som hon tilldelas." (s. 78f)

"De känslostrukturer som omgärdar det maskulina måste lyftas fram just för att, vilket feminismen har visat oss, det personliga är politiskt.
Som jag ser det är det dags att hålla kvar blicken mot denna maskulinitet och sluta se den som den vill bli sedd, som auktoritär, allomfattande, erekt och lite mystisk. Istället bör vi se hur vi alla upprätthåller denna maskulinitetsmyt och hur den genererar såväl manliga som kvinnliga chauvinister." (S. 142f)

Ja, så kan man formulera det. Men min misstanke om det esoteriska kvarstår.