"Blandade känslor" - eller "Var detta allt?"

Sista lediga dagen. I morgon skall jag tillbaka in i spiltan och ta på mig selen igen. Just nu känns det som att det inte är någon större skillnad på lönearbete och slaveri. Min arbetslust för tillfället är nog inte mätbar.

Sommaren blev liksom aldrig riktigt av. Den kom s.a.s. aldrig i gång på allvar. De vanligaste uttrycken denna sommar, på TV och på andra ställen, var nog "uppsprickande molntäcke" och "solchanser". Denna svenska sommar känns som en spottloska i ansiktet. Ett hånflabb rakt i nyllet: "Du trodde väl inte att du skulle få en varm, skön sommarsemester?! Hur dum får man bli?"

Och ändå blir det kanske som efter snart sagt alla semestrar: efter några dagar är jag tillbaka i den vanliga lunken och tycker att det mesta är ganska OK. Jag är till stor del en arbetande människa. Jag formar ganska mycket av min identitet utifrån min yrkesroll. Utan mitt arbete blir jag lätt en vem som helst, det femte hjulet under bilen, den som varken blir sedd, bekräftad, tillfrågad eller tilltalad.