En bok om idé- och lärdomshistoria

Inte minns jag nu om den var kursbok eller inte. "Idé och lärdom" kom i alla fall ut i denna upplaga 1973. Boken var en antologi med bidrag av Ronny Ambjörnsson, Sven-Eric Liedman, Kurt Aspelin m.fl.

I en essä jämfördes Platons "Staten" med Thomas Mores "Utopia". Visste du att More drömde om ett samhälle med sex timmars arbetsdag?! Både Platon och More tyckte f.ö. att samhället borde vara som en enda stor familj. (Men Carl G. Liungman jämförde i ett helt annat sammanhang Platons statsdrömmar med Hitlers dito - till Hitlers fördel.)

Här finns också en essä som bl.a. behandlar några märkliga idéer hos Anders Bachmansson, adlad Nordencrantz (1697-1772). Han menade bl.a. att det inte finns några "absoluta etiska normer" (s. 121). Köpmän borde ha den politiska makten - "eftersom de är de enda, som har kunskaper i statens viktigaste angelägenheter, nämligen handel och manufakturer". (s. 134) Människor kan - enligt Nordencrantz - indelas i "förståndiga rika, dumma rika, förståndiga fattiga och dumma fattiga" (s. 140f). De lärda får inte bli för många - "eftersom de tär på landets ekonomi" (s. 143). Arbetare skall vara "okunniga om allt som inte gäller deras yrken" ty "kunskap är farlig" (s. 144). Sic...

I ytterligare en annan essä jämförs Nietzsches och Freuds kulturkritik. Båda dessa stora tänkare, som haft sådant enormt inflytande, betraktade människan "som en driftsvarelse, ett djur" (s. 209). Aggressionen är enligt båda "en förutsättning för det dåliga samvetets uppkomst" (s. 218). Underförstått: när vi inte får ta ut vår ilska på andra, så vänder vi den inåt.

Hå hå, ja ja. Ibland kan man undra varför vissa filosofer och tänkare bemöts med så oerhört mycket större respekt än andra.