En intervjusamling
Om man är intresserad av Ulf Lundells liv och karriär, så är denna en bok man skall läsa (Vi bortser från omslaget som är ganska taffligt gjort och inte helt porträttlikt):Man kanske har läst varje intervju innan, när det begav sig, men det kan i så fall vara smidigt att nu ha alla Christer Olssons intervjuer med Lundell så här mellan två pärmar.
Här kommer vi Lundell nära inpå livet. Det är väl inte direkt några överraskningar här. Vi får inte mattan undanryckt under våra fötter. För oss som kan vår Lundell sedan länge är det inte särskilt "hot stuff". Men boken är definitivt värd att läsa - eller läsa om igen.
Att den bygger på intervjuer gör att den ibland blir lite svamlig och s.a.s. lös i hullet. Men det låter jag passera.
Det finns en annan sak med den här boken som jag kan finna lite störande. Jag får intrycket att Olsson och Lundell är så pass överens om det mesta, så att det saknas lite dramatik. Jag tror inte att det är riktigt nyttigt när en intervjuare lever så pass nära sitt intervjuobjekt som Olsson antagligen gjorde under en del turnéer. Det gör, förmodar jag, att viss berättigad kritik tigs till glömska. De riktigt tuffa och respektlösa frågorna lyser med sin frånvaro.
Många gånger när jag har läst Lundells texter - romaner och sångtexter - har jag tänkt ungefär så här: "Det är ju också tusan att han inte har tuffare lektörer. Hans texter skulle ha vunnit på nedbantningar både här och där. Han skulle behöva någon rådgivare som kan säga till honom att stryka något och omformulera något annat."
Här kommer vi Lundell nära inpå livet. Det är väl inte direkt några överraskningar här. Vi får inte mattan undanryckt under våra fötter. För oss som kan vår Lundell sedan länge är det inte särskilt "hot stuff". Men boken är definitivt värd att läsa - eller läsa om igen.
Att den bygger på intervjuer gör att den ibland blir lite svamlig och s.a.s. lös i hullet. Men det låter jag passera.
Det finns en annan sak med den här boken som jag kan finna lite störande. Jag får intrycket att Olsson och Lundell är så pass överens om det mesta, så att det saknas lite dramatik. Jag tror inte att det är riktigt nyttigt när en intervjuare lever så pass nära sitt intervjuobjekt som Olsson antagligen gjorde under en del turnéer. Det gör, förmodar jag, att viss berättigad kritik tigs till glömska. De riktigt tuffa och respektlösa frågorna lyser med sin frånvaro.
Många gånger när jag har läst Lundells texter - romaner och sångtexter - har jag tänkt ungefär så här: "Det är ju också tusan att han inte har tuffare lektörer. Hans texter skulle ha vunnit på nedbantningar både här och där. Han skulle behöva någon rådgivare som kan säga till honom att stryka något och omformulera något annat."
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida