Gå med dig

Lars H. Gustafssons bok "Gå med dig" (2009), med undertiteln "om glädjen i att vara medmänniska", är en sådan där mysig må-bra-bok som känns ganska vanlig numera. Den är gemytlig och gosig ungefär på samma sätt som en badrock när man är på väg upp ur badet.

Här välts inga kiosker, här stormar det inte, här uppstår inga vilda debatter. Här är det vindstilla och det stryks mycket medhårs. Jag kommer på mig själv med att tänka: "Man skulle kunna göra ett blindtest med väl valda delar ur böcker av Lars H. Gustafsson, Stefan Einhorn och Owe Wikström. Endast ett litet fåtal skulle kunna placera rätt text ihop med rätt författare." Jag menar absolut inget elakt eller nedlåtande med det. Jag påstår bara att det de skriver påminner om vartannat.

Och när detta väl är sagt, så måste jag påpeka att jag är glad för att jag läste den här boken. Den får mig faktiskt att må bra. Jag blir glad redan av omslaget.

Bokens fem avdelningar har rubriker som ger oss adekvata ledtrådar till innehållet: "Det flyktiga mötet", "Älska mig för den jag är", "Vardagsmöten vid vägkanten", "Jag finns inom dig alltid" och "Vägen till försoning". Här skulle man eventuellt kunna misstänka att boken är ett mischmasch med allehanda trivialt och låtsasdjupt hokus-pokus à la Kay Pollak. Lugn - så är det bevare mig väl inte.

Dags för några citat som jag gillar extra mycket:

"Under det senaste året har också den indiske nobelpristagaren Amartya Sen kommit att betyda mycket för hur jag tänker kring min egen identitet. Sen menar att vi inte bara har en identitet utan flera. Frågan 'Vem är jag egentligen, innerst inne?' är felställd, menar han. Vi är många! Jag är en Uppsalagrabb med en rot i Sameland och en annan bland skånska ålafiskare, jag är förälder, änkeman, särbo, äldst i en stor syskonskara, barnläkare, författare, orgelspelare, fotbollsvän... uppräkningen kan bli lång. (...) Frihet, menar Sen, är att ha tillgång till sina olika identiteter, fritt kunna växla mellan dem och låta dem föra en frisk och livgivande dialog med varandra." (s. 41)

"(...) när jag ibland får frågan om vad som är viktigast i mötet med katastrofdrabbade människor, barn som vuxna, brukar jag svara: Ta av dig uniformen, lägg undan krisplanerna, öppna hjärta och händer, var dig själv och se människan!" (s. 105)

"Tröst finns! Den handlar om att våga vara utan att göra, finnas till hands utan att prata, hålla om utan att krama ihjäl." (s. 110)

LHG formulerade ett "8-punktsprogram för envar" att använda efter en katastrof:
Hör av dig!
Se den som drabbats!
Låt den drabbade berätta!
Var till tröst - men trösta inte!
Tänk på vännens tystnadsplikt!
Hjälp till praktiskt!
Bjud på glädje och vanligt liv!
Håll ut! (s. 113ff)

"Och är det någon tanke som idag behöver hållas levande så är det väl just denna: att vi alla är människor, förundransvärt lika trots allt. Att ingen är utanför." (s. 143)