Några rader om "The Reader"

Sedd:

"The Reader" - eller om ni så vill: "Högläsaren" - får en klar fyra i min bok. Den är bättre än medel, men den är inget mästerverk. Vad kritikerna ansåg kan du läsa här. Jag håller med dem som ger filmen en fyra. (Men Slitz' recensent har fått handlingsföljden om bakfoten.) Kate Winslet äger filmen. Hennes Oscar var välförtjänt. Och det moraliska dilemma som framträder mot slutet kan man diskutera i oändlighet.

Gud gav mig allt

En himla bra låt till en hyfsat bra - men spattig - video:

Men vem är kvinnan? Carina Berg?

Du e' väl för faen inte elit?

Det här är lite besynnerligt. Peter Schjerva går till angrepp mot DN:s Mårten Blomkvist. Peter gillar inte att Mårten utger sig för att vara expert. Peter utger sig själv för att vara expert. Peter skriver bl.a.: "De är själva eliten som rätt kan bedöma vad som har stil och smak likaväl som vad som är exempelvis bra eller dålig litteratur." Och: "Vad ger dig, Mårten Blomqvist, en större och självklarare rätt att uttrycka din åsikt än alla de vanliga människor som du klankar ner på? Vem har utnämnt dig till någon sorts elitisk gud med rätt att bedöma bra eller dålig litteratur?"

Det verkar som om Peter har väldigt svårt för att förlika sig med experter. Samtidigt är han själv övertygad om att vara expert. Märkligt.

Det är Jantelagen åter igen. Och samtidigt anti-Jantelagen. Så här resonerar Peter: "Du skall inte komma här och kalla dig expert och tro att du är nå't. Det är jag som är experten."

Jag tycker att Mårten Blomkvist har en poäng - när han kräver lite vanlig(?) hyfs. Nätkommentarer är generande ofta otroligt plumpa, vidriga, oborstade och vulgära. Bloggosfären är ungefär som ett klassrum där det varken finns lärare eller ordningsman. Alla pratar i munnen på varandra och någon sorts mötesdisciplin kan inte skönjas.

Det är så typiskt detta. När någon ställer krav på någorlunda gott uppförande och lite ansträngning när det gäller meningsbyggnader, så går en massa människor i gång på alla cylindrarna. "Jag skriver väl för faen hur jag vill!", "Jag får väl för helvete tycka vad tusan jag vill!" Etc.

Och så ständigt detta tjat om elitism... Folk som inte har något problem alls med elitidrottare eller vissa andra "högpresterande" personer kan absolut inte tåla att t.ex. vissa kritiker på sätt och vis tillhör en elit. De kan erkänna att Usain Bolt är en fantastisk sprinter, men de kan inte gilla att Mozart var en fantastisk kompositör. Så fort det gäller litteratur, konst, teater, film, musik och annan kultur så finns det tydligen ingenting som är "finare" än något annat. Dansbandsmusik är lika "fint" som Beethovens femte symfoni. Mycket märkligt.

Jag har inga problem med att många människor hade bättre skolbetyg än vad jag hade. Jag bara inser faktum: vissa har bättre "läshuvud" än andra. Jag har inga problem med att många kritiker är mycket duktigare än jag när det gäller att "hänga med" t.ex. inom ny musik. Jag har tappat intresset för mycket av den nya musiken. Menar jag därför att de kritikerna tillhör en störande elit? Nej. Jag inser att de tillhör en sorts elit i jämförelse med mig. Men det är inte störande. De vet saker som jag inte vet - och jag vet saker som de inte vet. Vad är så irriterande med det, Peter?

Det är likadant med alla sorts experter. De kan sägas tillhöra någon elit. Jag vet ingenting om hjärnkirurgi. Men om en expert på hjärnkirurgi uttalar sig i ämnet hjärnkirurgi, så kommer jag inte skrikande: "Expertjävel! Din jävla elitist!".

Sommarprat

Låt mig... Det här också.

Integritet i aktion

Ah, jag gillade henne redan då när det begav sig. Och jag gillar henne även nu när jag ser detta:

Jag älskar sådan integritet. Här blev hon hårt "grillad", men hon klarade sig galant.

Know what I mean? Know what I mean?

Det får vara dags för Monty Python igen. Vi får aldrig glömma dem.


En genial liten sketch - i all sin enkelhet.

Jag njuter av Ebbas sång

Jag lyssnar på den och bara njuter:

Den är så bra som jag hade väntat mig här. Och jag älskar Ebba Forsbergs röst. Hon sjunger helt underbart. Recensioner här.

Det är ingen lek; det är allvar

Låt oss reda ut ett och annat.
Jag är inte islamofob. Jag lider inte av islamofobi.

En fobi är närmast en irrationell och obefogad skräck/fruktan/rädsla för en inbillad fara.
Att använda termen "fobi" i stället för "motvilja" tycker jag är vilseledande.

Jag är inte rädd för islam.
Men jag är rädd för muslimska fundamentalister.
Det är en helt annan sak.
Islam kan inte komma och skära halsen av mig.
Det skulle däremot en muslimsk fundamentalist kunna göra.
Obefogad rädsla?
Tror inte det.
Läs här.

En välkommen upptäckt - och en obehaglig

Jag trodde att Thomas Nydahl hade lagt ner sin blogg. Nu upptäckte jag att jag har haft fel. Bra!

Jag såg mig omkring och fann bl.a. detta. Varför håller svenska massmedia tyst om sådant?

Jag - en konstig figur

Det blir så lätt antingen-eller i svensk debatt. Du är antingen helt för eller helt emot. Du måste passa in i olika mallar. Om du inte gör det, så är det aldrig fel på mallarna. Då är det något galet med dig.

Jag räknar mig som kristen socialist. Och jag gillar inte vissa yttringar inom islam. Sic. Därmed passar jag inte in i någon svensk mall. Ty om man ifrågasätter islam, så måste man väl vara nazist eller åtminstone sverigedemokrat? Och om man är socialist, så måste man väl gilla all slags mångkultur? Nej, säger jag. Det är inte så barnsligt enkelt.

Det är dags att påminna om den här nu ganska gamla bloggposten - och den här.

Oavsiktligt komiskt igen

Klicka på bilden för att förstora den.
Någon på Google måste ha humor.
(Apropå detta.)

Haydn svänger

När jag är ensam i bilen dessa dagar skruvar jag upp volymen och lyssnar på det här albumet medan jag kör:

En recension kan du läsa här. När jag hör sådan gudomligt vacker musik, så undrar jag varför jag någonsin lyssnar på någon annan musik.

Tro aldrig någon som påstår att klassisk musik är tråkig. Den personen pratar i nattmössan. Det här är klassisk musik som "rockar fett"! Det svänger så att många hårdrockare kan stå där som fågelholkar och undra vad det är som händer.

Lars igen

Det här är bra. Så klart.

Jag skänker bort en bra(?) idé

Här kommer ett förslag. Om jag hade varit riksdagsman, så hade jag kanske skrivit en motion om det.

Mitt förslag är detta: Sätt reflexväst på alla älgar, rådjur, hjortar, grävlingar, vildsvin och andra vilda djur som orsakar viltolyckor i trafiken. Då skulle antalet viltolyckor genast minska radikalt.

Oavsiktligt komiskt

Klicka på bilden för att förstora den.
Nej, Google. Det menade jag inte. Om jag hade menat det, så hade jag skrivit det.
Om jag skriver Mozart, så menar jag Mozart. Jag menar inte måsart.

Både Darwin och Gud

Vi måste inte välja mellan Darwin och Gud. De går att förena. Det bevisas av denna bok: Francis S. Collins' bok "Evolutionens Gud" (Amerikanska originalet 2006, sv. uppl. 2009) är en förträfflig bok skriven av en, f.d. ateistisk och numera troende, naturvetare. På pärmens baksida kan vi läsa bl.a. detta: "Han är en av de mest framstående forskarna i studiet av DNA. Han är läkare och fil. dr och var tidigare chef för National Genome Research Institute i USA." Jag vet inte hur det är med dig, men jag blir i alla fall imponerad av en sådan CV och får ett visst intresse av att ta reda på vad en sådan person kan tänka och tycka om Gud och evolutionen.

Boken är på c:a 200 sidor plus ett appendix på c:a 30 sidor. Bokens tre stora delar handlar om "Avgrunden mellan naturvetenskap och tro", "Den stora frågan om människans existens" och "Vetenskapstro och gudstro". Första kapitlet heter "Från ateism till tro". Collins' forskning ledde honom till tro. Där fick du något att bita i, Sturmark.

Collins tror på Gud samtidigt som han är överbevisad om att Darwin hade rätt. Hur går det ihop? Utesluter inte evolutionsteorin Guds existens? Nej! Men innan vi går närmare in på det, så låt mig påminna om Galileo Galilei. "Galileo förblev starkt troende ända till sin död. Han fortsatte att hävda att vetenskaplig utforskning inte bara var acceptabel utan en ärofull sysselsättning för en troende. I ett känt uttalande som skulle kunna bli ett motto för våra dagars troende forskare, sa han: 'Jag känner mig inte förpliktad att tro att den Gud som skänkte oss förstånd, förnuft och intellekt har avsett att vi ska avstå från att bruka dem.'" (s. 143)

Mot slutet av boken går Collins igenom de alternativa förhållningssätt som finns:
1. Ateism och agnosticism (När vetenskap spelar ut tro)
2. Kreationism (När tro spelar ut vetenskap)
3. Intelligent design (När naturvetenskapen behöver gudomlig hjälp)
4. BioLogos (Naturvetenskap och tro i harmoni)

Han lyckas övertyga mig om att alternativ 4 - som även kallas teistisk evolution - är det mest logiska och det jag sympatiserar mest med. Således: Darwin hade rätt om evolutionen, men det utesluter inte Guds existens. "Till och med Albert Einstein såg hur mager en rent naturalistisk världsåskådning är. Han valde sina ord med omsorg och skrev: 'Naturvetenskapen är lam utan religion, religionen är blind utan naturvetenskap.'" (s. 203) Man kan med visst fog påstå, att Isaac Newton hade en liknande uppfattning.

Summa summarum: Det är inte på minsta sätt stolligt att samtidigt tro på Darwin och Gud.

Rum med utsikt

Min fru har blivit opererad på annan ort. Hon berättade för mig, att utsikten på det sjukhuset var erbarmligt tråkig. I dag skulle hon träffa en sjukgymnast här på hemorten. Då hamnade vi på ett annat lasarett. Medan jag satt och väntade i dagrummet (f.ö. ett ganska korkat uttryck) tog jag dessa två bilder med min mobiltelefon. Som brukligt är på sjukhus så kunde jag inte öppna något fönster. Jag fick därför ta kort med fönster emellan - och då blir ju kvaliteten därefter.

Det är väl synd att klaga på den utsikten. Jag är övertygad om att patienterna tillfrisknar fortare om de har en njutbar utsikt.

Höst, vackra höst

Varje årstid har sin tjusning, säger man ju. Det är sant. Det är underbart vackert med de brandgula löven mot den ljusblå himlen.

Agenda?

Han är inte ett spöke.

Vad är det som händer?

Hur är det ställt med debattekniken i detta land? Jag tänker på det när jag läser om alla reaktioner på Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. Hur är det egentligen med den svenska yttrandefriheten som vi är så stolta över?

Om du yttrar dig negativt om islam, så bryter helvetet löst. Om du yttrar dig negativt om kristendomen, så händer ingenting. Märkligt.

Jag är inte helt övertygad om att en parallell sharialagstiftning, vid sidan om eller rättare sagt starkare än svensk lag, är OK. Är jag därmed rasist? Självklart inte. Vad är det med folk? Varför kan de inte se skillnaden? Har vi en pågående kollektiv IQ-sänkning?

Dagens länktips

Läs detta. No comments...

Bråttom, bråttom, bråttom

Där fick han sig en läxa:

Han kanske lärde sig att inte vara så - som man säger på skånska - hialös.

The Beatles relistened, compared

Någonstans någon gång läste jag en formulering med denna innebörd:
Kurt Cobain var en lika stor ikon för sin generation som John Lennon var för sin.

Jag drar en suck. Jämförelsen haltar alldeles enormt. Vad åstadkom Kurt Cobain i jämförelse med John Lennon? Det räcker att granska dessa två länkar och deras kompletteringar:
Kurt Cobain
John Lennon

Och att jämföra Nirvana med The Beatles är som att jämföra en Trabant med en Rolls Royce.

The Beatles relistened, continued

Det här har aldrig överträffats. Det kommer heller aldrig att ske.

Luften är förorenad med skitprat

Maria Küchen skriver alltid bra. Här gör hon det igen. Ah, jag älskar detta:

"Klockan sju på morgonen måste jag mot min vilja i badhuset lyssna på en helt hysterisk människa som helt utan sakskäl gapade och hojtade om vad som hade stått i Aftonbladets nöjesbilaga på 1990-talet. Läget är inte unikt. Affärsöverenskommelser mellan kommersiella radiostationer och fritidsanläggningar gör att allt fler miljöer som vi söker upp för rekreation och avslappning är ljudförorenade."

Dessa reklamfinansierade radiokanaler... MBT (Man Blir Trött). Man kan undra vad radiopratarna där har sniffat eller rökt eller på annat sätt fått i sig. Det är ett evigt svamlande om allt och ingenting. Och snabbt skall det gå! Det skall låta som om de hade turboeffekt på stämbanden. De verkar få bäst betalt för flest ord sagda per minut.

The Beatles relistened

Nu har jag börjat lyssna på Beatles-boxen med de remastrade studioalbumen. Att Beatles var bra visste jag ju innan. Det är lika uppenbart som att solen är rund. Men det som slår mig - åter igen - är hur fantastiskt duktig denna grupp var på att utveckla sig. Jag var ju själv s.a.s. med när det begav sig. När de var som störst var jag tonåring. Vi följde med ohejdbar nyfikenhet minsta nyhet kring denna fabulösa kvartett. De fick alltid mest uppmärksamhet. Alla andra hamnade i skuggan.

Och nu - när minnet fräschas upp vid dessa återupptagna bekantskaper - slår det mig också att The Beatles troligen är den grupp i popmusikens historia som har haft de vassaste, smartaste, mest originella och mest oemotståndliga förstatakterna på sina låtar. Tänk bara på "Help!", så förstår du nog vad jag menar. Tag "Back in the U.S.S.R." som ett annat exempel och du kanske håller med mig om att Pink Floyd måste ha inspirerats av "beatlarna". Och vem kunde undgå att påverkas? Ett sådant massmedialt genomslag som dessa Liverpool-grabbar fick hade aldrig tidigare skådats.

Den 21 oktober 1965 höll de på med inspelningen av "Rubber Soul". Här började vi i publiken undra var gränsen kunde gå. "Vad skulle de hitta på nästa gång?" var en mycket vanlig fundering. Tja, sedan kom "Revolver" och sedan kom... Behöver jag fortsätta? Nej. Resten är, som man säger, historia. Vi kommer förmodligen aldrig i vår livstid uppleva något liknande.

En giltig ursäkt?

I går blev det så mycket IRL att jag inte fick tid över till bloggande. Kan man inte dra sig undan verkligheten med ursäkten "Nej, nu har jag varken tid eller lust till det här längre. Jag måste blogga."?

Ännu en mästerlig fotograf

Ah... Vilken mästerlig fotograf han var - Willy Ronis! Så bra foton tar inte vem som helst. Detta är stor konst!

"Finkulturen" igen

Vad är det som gör att så många "går i gång" på just begreppet kultur? Alla är väl överens om att det finns vissa bilar som är bättre än vissa andra bilar? Alla är väl överens om att viss fotboll är bättre än viss annan fotboll? Alla är väl överens om att vissa stereoanläggningar är bättre än vissa andra stereoanläggningar? Alla är väl överens om att hellre bli opererad av en professionell kirurg än av en älgjägare? Alla är väl överens om att geparder springer fortare än sköldpaddor? Etc.

På liknande sätt är det lika uppenbart att vissa författare skriver bättre än vissa andra författare. På liknande sätt är det lika tydligt att vissa musiker är skickligare än vissa andra musiker. På liknande sätt är det lika klart att vissa regissörer gör bättre filmer än vissa andra regissörer. Vad är problemet?

Skulle jag gå och dränka mig för att någon har större hus än vad jag har? Skulle jag gå och hänga mig för att någon har en finare bil än vad jag har? Skulle jag gå och skjuta mig ett skott i huvudet för att någon är snyggare än vad jag är? Svar på alla frågorna: Nej! Så: Vad är problemet?

Vill Göran Hägglund och hans nickedockor avskaffa allt det de betraktar som snobberi kring kultur? Vill de tysta ned alla recensenter som höjer vissa kulturyttringar till skyarna och fnyser på näsan åt andra kulturella alster? Vill de avskaffa all sorts negativ kritik när det gäller litteratur, film, teater, musik, konst etc.? Vill de att all sorts kultur skall betraktas som lika bra? Är det det de vill? Varför inte då gå hela vägen och påstå att en ann är så god som en ann - i alla möjliga sammanhang? Varför anlita en yrkeskirurg? Första bästa granne kan väl lika gärna operera mig?

Nej. Jag säger så här: Tackom och lovom för alla kultursnobbar som vet vad de pratar om! Tackom och lovom för alla dessa upplysta figurer som hjälper mig att se ljuset! Och nu är jag inte ett dugg ironisk. Detta menar jag på fullt allvar. Jag ser upp till och respekterar alla dessa recensenter och kritiker i TV, radio, press och annorstädes som har läst, lyssnat, studerat, granskat och jämfört - så att jag slipper gå på en massa onödiga nitar. Om t.ex. en bok har fått genomgående dåliga recensioner av Hägglunds "kulturelit", så undviker jag den boken. Och omvänt: om en bok hyllas av en enig kritikerkår - ja, då skall jag försöka läsa den boken!

Det är skillnad på bra och dåligt - konstigt?

Det var ett väldigt tjat om finkultur och populärkultur. Det är klart att skillnaden finns. Än se'n? Det är inte konstigare än att det finns näringsriktig mat och skräpmat. Vill man stoppa i sig skräpmat, så är det tillåtet. Vill man läsa skräpböcker, så är det tillåtet. Men jag hävdar - självgott och fisförnämt - att det är bättre att äta näringsriktig mat och det är bättre att läsa "fina" böcker. Det är bättre att lyssna på bra musik än att lyssna på oljud. Det är bättre att se bra filmer än att se skitfilmer. Det är bättre att betrakta "fina" målningar än att betrakta klotter. Etc. Och jag tillhör ändå "verklighetens folk". Hur många har jag retat upp nu?

Dagens ljudgåta

Huka er i sofforna, gubbar och kärringar. Här kommer dagens talang:



Vad heter låten?

Anna - I love you!

Det här är så skickligt gjort så det måste prisbelönas:

Jag säger: årets främsta svenska komiker heter Anna Blomberg.
Detta är så grymt proffsigt att jag tappar hakan.

Göran Hägglunds udda logik

Det måste vara väldigt praktiskt att ha en egen logik. Göran Hägglund resonerar apropå "verklighetens folk" enligt denna modell:
- Jag sade, att två plus två blir fem. Det väckte väldiga protester. Eftersom protesterna blev så starka måste jag ha rätt.

En inspelning som kommer att gå till historien

I dag har det skrivits musikhistoria. Jag stöttade en kompis när han spelade in sin tolkning av en känd Dylan-låt, med kompisens svenska text. Jag sjöng samtidigt och samma stämma. Vi satte den på första tagningen. Det blev visserligen lite fel på ett par ställen, men så kan det bli med Dylan också. Ni kommer att få höra talas om denna inspelning - det kommer att bildas myter kring den. Ungefär som det bildades myter kring inspelningen av Miles Davis' "Kind of blue".

Ingen falsk blygsamhet här, inte.

Hoppfullt

- Jag var en känd guru innan jag blev känguru. Jag brukade säga att man ska leva på hoppet. Där fick jag.

Lika som bär

Erik Grönwall?

Bryan Adams?

Nästa låt som Erik måste sjunga är denna.

Från 1961

Ja... Var kan rösten komma ifrån?Dolda kameran var en briljant idé - redan i TV:s barndom.

Från 1982

Det här är klart intressant. Här har (nu nyligen bortgångne) biskop Bertil Gärtner precis talat om anpassning och anpassning och anpassning. "Vem ska avgöra vad som ska bytas ut?", sade han. Just det!

Se hela programmet - det är det värt. Tyvärr försvinner ljudet knappt 35 minuter in i programmet och återvänder c:a 45 sekunder senare. Hur som helst blir detta klart sevärt - eftersom gästen ges mycket tid.

(Skavlan - vem är det?)

Nu igen...

Jag läser detta och tänker "Give me a break!". Vad är det som är stötande? För vem är det stötande? Varför inte lika gärna be hotellkedjan Ibis att avlägsna alla TV-apparater ur rummen? Där visas ju en massa skräp. Det är stötande.

Zlatan is the shit

Zlatan är onekligen en hjälte. Jag tycker han klarar av detta alldeles lysande:

- Vill du vinna VM? (...) Men då måste du ha en allsvenska som håller hög klass - eller?
(...)
- Vi har inte 22 världsklasspelare - absolut inte.

Klockrent! Ett ord i rättan tid.

Kvar

En del av en skärmbildsdumpning från Aftonbladet (här) alldeles nyss:

Skrämmande siffror! Och vi som skulle få så mycket mera pengar kvar i plånboken... Struntprat. Nej, gott folk - se nu till att i nästa val rösta bort den här regeringen som vi har nu!

Blandade känslor

Jag finner ett visst - perverst? - nöje i att titta på sådana här små filmer:Samtidigt kan jag finna det hela ytterligt beklämmande. Jag tänker bl.a.:
"Har vi inte kommit längre sedan grottstadiet?"

Ett litet förslag som alltid retar någon

På något sätt borde man kunna klämma åt alla slarviga människor som strular till det för oss andra.

Jag tänker t.ex. på alla dessa biblioteksbesökare som aldrig kan lära sig alfabetet. De orsakar en massa onödigt arbete för bibliotekspersonalen. De pengarna som det kostar att städa upp efter dem skulle kunna ha använts till inköp av flera böcker, filmer, CD-album m.m.

Jag tänker vidare på alla dessa stormarknadskunder som har plockat åt sig fel saker och sedan inte gitter ställa tillbaka sakerna där de hör hemma. De pengarna som det kostar att städa upp efter dessa slarvingar - och det är astronomiska belopp! - skulle kunna använts till flera rabatterbjudanden m.m.

Jag kan komma på flera andra exempel, men jag tror ni fattar. Varför skall vi ordningsamma människor bara behöva finna oss i att slarviga typer sabbar för oss? Om inte vi kan belönas, så borde i alla fall slarvfjollorna bestraffas. Varför inte med en sorts straffavgift? Vi kan sätta in flera vakter som bara har i uppdrag att kolla slarv. Varje gång en biblioteksbesökare eller stormarknadskund slarvar, så kommer vakten fram och skriver ut en böteslapp. Yes!

I Ankeborg

Jag gillar när man, på ett skickligt sätt, driver med kändisar som förtjänar det. Det här är ett exempel på en sådan effektiv parodi:

Det är alltid tacksamt att driva med rika som föraktar andra som inte är lika rika.

Powys om ensamhet

Den är alls icke ett mästerverk, på det sätt som "Självbiografin" var ett mästerverk, men den är likväl en bok mycket väl värd att läsa. Jag kan inte låta bli att hamna i en s.k. kontrafaktisk villkorssats. Jag undrar om inte världen hade varit en bättre plats att vistas i om denna bok (Första engelska utgåva 1933) hade fått större genomslagskraft än t.ex. Ludvig Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus".

Det som gör John Cowper Powys' "Ensamhetens filosofi" läsvärd än i dessa dagar är att den ganska ofta är förbluffande aktuell. Vissa formuleringar är helt "up to date". Det som gör den mindre läsvärd än "Självbiografin" är i mina ögon dess - trots det ganska blygsamma omfånget på c:a 100 sidor - tröghet. Det blir lite flummigt och "konstigt" lite väl ofta - och det bromsar intresset.

Det som väcker min stora sympati är den positiva grundinställningen till ensamhet - på engelska "solitude" (snarare än "loneliness"). I dagar som dessa kan man ofta få intrycket att ensamhet vore något av det värsta som kan drabba en människa. Powys tyckte annorlunda. "Den slappa, enfaldiga sällskaplighet hos så många som vill likna varann, som smickrar, beundrar, åtrår, avundas, plågar och tävlar med varann, är ett försök att undfly denna självets latenta ensamhet." (s. 21)

Fler citat:

"Den flockmässiga intelligensen är en intelligens som hindrar evolutionen." (s. 26)

"Mänskligheten har nått den punkt i sin utveckling, då vi säkert vet att det endast är ett förenklat liv som försätter människorna i det åtråvärda tillstånd vi kallar lycka. Vi har nått den punkt där det blivit uppenbart att det ökade sociala umgängeslivet och hela underhållningsapparaten gör den verkliga lyckan om intet." (s. 38)

"En av de främsta anledningarna till att vi är olyckliga är att vi ständigt upptas av våra relationer till andra mänskor. Befria dig från detta. Retirera så vänligt du kan till ensamheten, och efter en stund ska din själ ha lögat sig så djupt i det svala ursprungliga Varat, att du känner dig i stånd att återvända till mänsklighetens besvärliga arena med en okränkbar och hemlig styrka." (s. 55)

"Den moderna psykologin, med dess tröttsamma påfund att ge morbida och nedsättande namn åt själens mäktigaste yttringar, skulle försöka ge det du gör en etikett som förvandlar en handling av andlig kraft till en galenskapens svaga grimas.
Men det är fördelen med att vara en solitär person. Du har redan lärt dig konsten att betrakta den moderna psykologin med ett distanserat och skeptiskt öga, liksom du lärt dig att stålsätta dig mot vad massmedvetandet kallar - fast måhända felaktigt - sin humor." (s. 56) [Powys hade inte några särskilt höga tankar om Freuds psykoanalys - min anm.]

"Det är märkligt hur djupt dessa förödande massåsikter trängt in i huvudet på folk. Begreppet 'framgång' till exempel, som bara betyder att vara känd för folk som inte har mer hum om verklig förtjänst, verklig värdighet, verklig karaktärsstorhet än om verklig lycka. Vilken futtig, ytlig, fåfäng ambition!
Och det är all denna utåtriktade kamp, denna gemena, avskyvärda, förtvivlade strävan att bli känd, att få makt, som förpestar vårt liv." (s. 89)

"Det finns för mycket åsikter och självhävdelse. Från alla håll är vi medvetna om för många ting - och nästan alla rör de sig för fort! Allt det här nymodiga oväsendet om att man ska hävda sig är ett sjukdomstecken. Vad vi saknar är inte mer hävdelse utan mindre!" (s. 105)

Powys inaktuell? Absolut inte!

Gå på ackord

Det måste nog inte vara roligt. Huvudsaken är kanske att det är interaktivt. Varför inte permanenta en sådan idé?

Snöpligt slut

Resultatet efter kvällens fotbollsmatch Danmark-Sverige får mig osökt att tänka så här: Det räcker inte att vara bäst - man måste även ha tur.

Återvinningen - en källa till ilska

På återvinningen i dag. Anledning till irritation: den där tvärgående "pinnen" i mitten. Är det ännu ett dumt påhitt av EU? Satt det någon kommitté där nere och tänkte: "Hur ska vi göra det så krångligt som möjligt för folk att slänga pappersförpackningar? Jo, vi sätter ett hinder mitt i vägen!"?

Är det konstigt om folk blir arga och förbannade? Nej. Här anstränger man sig för att vara en "duktig" medborgare och så gör byråkraterna det krångligt för en. Inte konstigt alls om folk blir sura och ilskna. Folk reagerar t.ex. med att ta sönder:

Det här hörnet skulle egentligen vara täckt med någon rörlig bit. Den har någon tagit bort. Inte konstigt alls. Ett tu tre så kommer någon med en plåtsax och metallsåg och gör dessa containers mera användarvänliga. Ett sådant ingrepp borde inte vara kriminellt.

Svängig blues

Även detta är kult, mina vänner.

Sedan kom synt och det kan man ibland tycka var synd.

Gröna lökar

Om inte detta är kult, så vet jag inte...

Men hur hade ni det med genusperspektivet, Booker T. och kompani?

I min makt

Bland det ljuvligaste med att ha en egen blogg är att ha problemformuleringsprivilegiet och tolkningsföreträdet - om så bara på den egna bloggen. Jag och ingen annan väljer om jag vill publicera en kommentar eller inte. Jag och ingen annan väljer vad jag skall skriva om. Jag och ingen annan väljer när jag skall skriva. Jag och ingen annan väljer hur jag skall formulera mig. Etc.

Det passar mig utmärkt.

Lika som bär

Stefan Edman?

Anders Linder?

Spöken mitt på ljusa dagen

Det här är så rätt skrivet. Hjärnspöken var ordet. De är ju för gulliga, dessa moderater som gör sådana självmål.

De valde fel offer

Det hade de inte räknat med... He, he. Jag blir skadeglad.

Jag föraktar sådana bråkstakar. Det sorgliga är att det förmodligen inte hjälper att säga till dem att skaffa sig ett liv. Den uppmaningen skulle troligen gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

Oktobermörkret är här

Var ute på en pub med en god vän. Efteråt: väntan på buss. Känn spänningen...



Take a walk on the wild side...

Stå upp-komik

- Du var mej en tröttsam fågel. Du har stått på min hatt hela dan. Hur mås det?

Repriser önskas!

Ibland saknar jag de här något makalöst. De var bättre än Killinggänget, om du frågar mig. Det finns mycket av dem på YouTube - kolla in!

Töntiga frågor ställda i fel forum

Ibland undrar jag hur det står till uppe i hjärnkontoren hos vissa människor. Varför frågar man t.ex. i ett rikstäckande forum om en väldigt banal lokal sak? Skulle samme person fråga FN:s generalsekreterare om varför närbutiken man brukar handla i plötsligt har höjt priset på snus med hela 5 procent?

Varför besvärar okunnigt folk duktigt folk med så töntiga, irrelevanta och helt likgiltiga frågor? Det är som om man skulle fråga världens främste schackspelare om han/hon gillar svart-vit TV. Det är som om man skulle fråga Roger Federer hur det känns att spela luftgitarr. Det är som om jag skulle fråga expertpanelen i "Fråga Lund" var jag glömde min väska. Etc.

Mängden intressanta, relevanta, spännande och utvecklande frågor som ställs av vanligt folk är så mikroskopiskt liten att den är försumbar. Finns det inget filter som kan radera bort alla töntiga, irrelevanta och helt likgiltiga frågor innan de kommer ut ur hjärnorna på vissa oerhört tröttsamma frågeställare?

Några små misantropiska tankar

När jag är misantropisk så ...
... undrar jag om inte den genomsnittliga IQ:n egentligen är ungefär 90 och inte 100
... ser jag bara en massa bortskämda och malliga människor omkring mig
... ser jag inte en enda vettig fråga någonstans
... känner jag mig omgiven endast av hjälplösa, bortkomna och totalt initiativlösa människor
... tror jag att många som söker min hjälp skulle gå under utan mig
... finns det inte en enda människa som verkligen kan lyssna på någon annan eller visa något som helst intresse för något annat än sin egen lycka och välgång

Etc. Så kan det vara när jag är misantropisk. Jag är ju inte alltid misantropisk. Jag är inte misantropisk t.ex. när jag sover.

Norsk black metal - ett exempel

Kolla:

Är det bara jag som tycker att de är fjantiga? Jag blir inte skrämd. Jag snarare hånskrattar.

Nostalgisk tripp

Grace...

Vilken röst hon hade! Den måste vara en av tidernas bästa kvinnoröster inom pop och rock. Men hon skulle kanske inte ha gått särskilt långt i Idol...

På riktigt?

Oops... Frågor:
Vilket musikstycke är det?
Vad hette kompositören?
Vad hette den film om kompositören där detta stycke spelades med orkester?
Vad skulle Sten Broman ha sagt om denna version?

Dagens ljudgåta

Vilken låt?

Konst kräver kontraster

Ulf Malmros var i TV och sade något i stil med: "En film måste innehålla en konflikt, annars blir det ingen bra film". Det där kan man läsa och höra stup i kvarten. Jag håller inte med. Jag vill byta ut ordet "konflikt" med "kontrast". Utan någon kontrast blir det ingen bra film, ingen bra bok, ingen bra konst, ingen bra musik etc. De två orden är inte alls utbytbara med varandra. Kontraster behöver inte leda till konflikter. Jag kan mycket väl tänka mig en bra film utan en enda konflikt - men den innehåller sannolikt minst en kontrast. Om den inte innehåller en enda kontrast, så är den troligen likgiltig.

Känslor starkare än tankar

Mycket intressant uttalande:

Hon är hjärnforskare - gäst hos Skavlan. Se gärna hela programmet!

Litet hemma hos-reportage

Vi skall tapetsera om i vardagsrummet. Det kräver vissa förberedelser. Här har en bokhylla tömts på sitt innehåll, så att den kan flyttas bort från väggen och ut mitt på golvet. Så är det dags att ställa upp böckerna i hyllan igen. Sedan är det "bara" att göra likadant med de två andra bokhyllorna vi har i vardagsrummet. Jag är således sysselsatt.

Skönlitteraturen samsas med böcker om musik - eftersom vi har musikanläggningen där. Varför skulle vi ha böcker om musik långt borta från musikanläggningen? Med samma logik har vi böcker om film i närheten av TV:n och DVD-spelaren. Har inte alla det?

Alltid bra i TV

Åh, vad jag gillar Anja Kontor. Hon verkar vara alltigenom go'. Och det är attraktivt - tro inget annat.

Dags att göra listor

Det är bra skrivet, Karolina - detta. Jag gillar slutklämmen särskilt mycket.

Några rader om en bok av Thomas Merton

Låt dig inte avskräckas av det naiva omslaget. Det här är en mycket bra bok:

Thomas Mertons bok "Tankar ur tystnaden" (1998) är en sådan där ovanlig bok där varje sida innehåller något väldigt intressant. Här finns formuleringar som borde finnas med i aforismsamlingar. Språket är väldigt stringent och har ett tacksamt flyt. Ingen meningsbyggnad tar emot eller ger dig träsmak.

Boken har två delar: "Tankar ur tystnaden" och "Kärleken till ensamheten". Det är inte förryckt långsökt att jämföra med Thoreaus "Skogsliv vid Walden" och i så fall läser jag hundra gånger hellre Mertons bok.

Originalet "Thoughts in Solitude" kom ut 1956. Ändå känns innehållet nästan skrämmande aktuellt. På svenska bokens bakre pärm kan vi läsa bl.a.: "Den polske Nobelpristagaren Czeslaw Milosz, som hade en kort men intensiv brevväxling med Thomas Merton i slutet av 1950-talet, ansåg boken vara en av de mera centrala i Mertons produktion." Det står också att läsa: "Endast i tystnaden, i avskildheten och ensamheten kan man lära sig att lyssna." Och jag kan bara hålla med. Varje dag upplever jag flera exempel på hur usla många människor är på att verkligen lyssna.

Nu dags för några väl valda citat:

"Lättjan och fegheten är det andliga livets två största fiender. (...) Lättjan och fegheten sätter sin nuvarande bekvämlighet framför kärleken till Gud. (...) Lättjan flyr från alla risker. (...) Fegheten gör att man fortsätter vara kluven, att man tvekar mellan världen och Gud. I en sådan tvekan finns det ingen äkta tro - tron förblir bara en åsikt." (s. 23)

"Att vara tacksam, det är att se Guds kärlek i allt Han har gett oss - och Han har gett oss allt. Varje andetag vi drar är en gåva av Hans kärlek, varje stund i tillvaron en nåd, ty varje ögonblick är en oändlig nåd från Honom. (...) Den tacksamma människan vet att Gud är god, inte genom hörsägen, utan genom egen erfarenhet." (s. 30)

"Andligt liv är först och främst liv.
Det andliga livet är ingenting man bara skall känna till och studera, det måste levas. (s. 33)

"Böcker som talar som Gud talar med för mycket tyngd för att skänka förströelse. (...) Böcker som talar som massornas buller, kan genom blotta tyngden av sin innehållslöshet driva en till förtvivlan." (s. 43)

"Ödmjukheten är en dygd och ingen neuros. (...)
Ödmjukheten frigör människan till att göra det verkligt goda, genom att den pekar på alla illusioner och drar bort hennes vilja från det som blott skenbart är gott." (s. 45)

"Människan lever i en orolig tid för att hon velat ha det så. Oron påtvingas inte med våld utifrån. Det är vi människor som inifrån oss själva påtvingar världen och varandra denna oro." (s. 61)

"Förslösar man sitt liv i ett flöde av tomma ord, kommer man aldrig att höra något, aldrig bli något, och eftersom man redan sagt allting innan man hade något att säga, kommer man att vara mållös när man sedan står där i den yttersta, avgörande stunden." (s. 67f)

"Gärningarna är jagets fönster och dörrar. (...)
Livets hela mening är att förandliga sina aktiviteter i ödmjukhet och tro och tysta ned sin natur genom kärleken." (s. 89)

En mycket läsvärd bok på c:a 90 sidor. Våra bokhandlar översvämmas av betydligt tjockare böcker som knappt har någonting vettigt att ge oss.

Mera om Thomas Merton kan du läsa t.ex. här och här.