Några rader om en bok av Thomas Merton

Låt dig inte avskräckas av det naiva omslaget. Det här är en mycket bra bok:

Thomas Mertons bok "Tankar ur tystnaden" (1998) är en sådan där ovanlig bok där varje sida innehåller något väldigt intressant. Här finns formuleringar som borde finnas med i aforismsamlingar. Språket är väldigt stringent och har ett tacksamt flyt. Ingen meningsbyggnad tar emot eller ger dig träsmak.

Boken har två delar: "Tankar ur tystnaden" och "Kärleken till ensamheten". Det är inte förryckt långsökt att jämföra med Thoreaus "Skogsliv vid Walden" och i så fall läser jag hundra gånger hellre Mertons bok.

Originalet "Thoughts in Solitude" kom ut 1956. Ändå känns innehållet nästan skrämmande aktuellt. På svenska bokens bakre pärm kan vi läsa bl.a.: "Den polske Nobelpristagaren Czeslaw Milosz, som hade en kort men intensiv brevväxling med Thomas Merton i slutet av 1950-talet, ansåg boken vara en av de mera centrala i Mertons produktion." Det står också att läsa: "Endast i tystnaden, i avskildheten och ensamheten kan man lära sig att lyssna." Och jag kan bara hålla med. Varje dag upplever jag flera exempel på hur usla många människor är på att verkligen lyssna.

Nu dags för några väl valda citat:

"Lättjan och fegheten är det andliga livets två största fiender. (...) Lättjan och fegheten sätter sin nuvarande bekvämlighet framför kärleken till Gud. (...) Lättjan flyr från alla risker. (...) Fegheten gör att man fortsätter vara kluven, att man tvekar mellan världen och Gud. I en sådan tvekan finns det ingen äkta tro - tron förblir bara en åsikt." (s. 23)

"Att vara tacksam, det är att se Guds kärlek i allt Han har gett oss - och Han har gett oss allt. Varje andetag vi drar är en gåva av Hans kärlek, varje stund i tillvaron en nåd, ty varje ögonblick är en oändlig nåd från Honom. (...) Den tacksamma människan vet att Gud är god, inte genom hörsägen, utan genom egen erfarenhet." (s. 30)

"Andligt liv är först och främst liv.
Det andliga livet är ingenting man bara skall känna till och studera, det måste levas. (s. 33)

"Böcker som talar som Gud talar med för mycket tyngd för att skänka förströelse. (...) Böcker som talar som massornas buller, kan genom blotta tyngden av sin innehållslöshet driva en till förtvivlan." (s. 43)

"Ödmjukheten är en dygd och ingen neuros. (...)
Ödmjukheten frigör människan till att göra det verkligt goda, genom att den pekar på alla illusioner och drar bort hennes vilja från det som blott skenbart är gott." (s. 45)

"Människan lever i en orolig tid för att hon velat ha det så. Oron påtvingas inte med våld utifrån. Det är vi människor som inifrån oss själva påtvingar världen och varandra denna oro." (s. 61)

"Förslösar man sitt liv i ett flöde av tomma ord, kommer man aldrig att höra något, aldrig bli något, och eftersom man redan sagt allting innan man hade något att säga, kommer man att vara mållös när man sedan står där i den yttersta, avgörande stunden." (s. 67f)

"Gärningarna är jagets fönster och dörrar. (...)
Livets hela mening är att förandliga sina aktiviteter i ödmjukhet och tro och tysta ned sin natur genom kärleken." (s. 89)

En mycket läsvärd bok på c:a 90 sidor. Våra bokhandlar översvämmas av betydligt tjockare böcker som knappt har någonting vettigt att ge oss.

Mera om Thomas Merton kan du läsa t.ex. här och här.