Då är vi som små fluglortar

Vad är detta för dumheter? Kan inte Jan Björklund gå ut och kräva räfst och rättarting och ställa allting till rätta? (Ironi)

En bok om änglar som kom till hjälp

Nu har det väl ändå gått över styr, kommer ni att tänka. Ni tror att jag har blivit galen. Icke.Jag är s.a.s. "open minded". Därför läser jag böcker som denna. Många skulle aldrig vilja befatta sig med sådan litteratur. Men jag är av en nyfiken natur.

När jag läser böcker som den här - och det finns flera andra böcker om möten med änglar - så börjar jag faktiskt undra. Vad vet vi egentligen om vad som händer efter döden? Egentligen ingenting. Jag kan tycka att det vore väldigt snopet om allting tog slut efter sista andetaget. Vad är det i själva verket som utesluter att det kan finnas änglar? Vem kunde för 30 år sedan tro på något som t.ex. MMS och YouTube? Vem kunde förutse det? "Där är inte alla hästar i stallet", skulle alla ha sagt om någon då hade siat kring dessa fenomen som nu är allmänt kända.

Tänk tanken. Om 30 år kanske vi kan kommunicera med änglar så som vi nu kan ha kontakt med andra människor via internet.

Frukta icke. Läs denna bok. Här finns flera osannolika skildringar om skyddsänglar. Tro det eller ej, men förakta icke dem som tror.

Stort och smått; naivt och realistiskt

Två lika viktiga nyheter? Ibland - eller rättare sagt ganska ofta - ser nyhetsflödet absurt ut. Från DN alldeles nyss denna skärmbildsdumpning:Annat häpnadsväckande denna dag: svenska soldater dödade i Afghanistan. Vad hade man väntat sig? En lekstuga? Lösa skott? Att svenskar är osårbara? Krig är krig och i krig kan man faktiskt dö.

Min dom

I går var jag på en hälsokontroll. Den gav mig något att tänka på. Bl.a. detta: jag har en aning för högt blodtryck, jag är lite lönnfet, jag har ingen imponerande kondis, jag har viss järnbrist.

Jag får med andra ord varva ner, äta bättre och järnrik mat och ta flera mellanmål med frukt och grönt samt motionera mera. Tufft.

Det där med högt blodtryck kan ju förklara en del. Det är nog därför jag är otålig och har svårt att stå ut med människor som har beslutsångest, är dumdryga och drar saker och ting i långbänk.

Fina minnesord

Tack, Thomas Nydahl! Det var på din blogg jag fann detta till minne av Kurt Lundgren. Dotterns vackra ord gör mig extra mycket rörd.

En stor skribent har dött

En stor skribent har avlidit. Han var inte bara journalist, han var dessutom bloggare och författare. Vi hade ofta totalt motsatta åsikter, men ibland var jag helt överens med honom. Jag har länkat till hans blogg under en lång period. Det känns overkligt att han inte längre kan skriva. Jag har haft stor respekt för hans proffsighet som skribent. Hans verk var en omtumlande fläkt i det annars gråa och trista intellektuella sammanhanget. Man kunde inte gärna förhålla sig likgiltig till det han skrev. Ibland kom jag att tänka på Vilhelm Moberg - det var samma oräddhet och samma talang att skriva så att vem som helst begrep. De var dessutom ganska lika varandra när det gäller stor kroppshydda. Den store, nyss avlidne, skribenten kunde sannerligen "röra om i grytan". Många tyckte väl att han var alltför "bullrig". Det tycker inte jag. I stället kan jag önska att flera skribenter vore "bullriga".

Jag syftar - givetvis - på Kurt Lundgren. Han dog i går. Av respekt för honom skall jag nu vara passiv på denna blogg tills i morgon. Det räcker inte med en tyst minut.

Nere

En del kanske undrar över den förra posten. Varför denna dysterhet? Jo: jag är inne i ett sorgearbete. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att en person jag kände har lämnat detta jordeliv. Att vifta bort sorgen med käcka truddelutter eller glöttiga komedier eller något liknande klämmigt ligger inte för mig. Jag vill vara där nere i dysterheten och verkligen - nu blir det klyschigt - "bearbeta mina känslor". Det är så ofattbart att inte längre kunna kontakta honom. Han fattas mig.

Tillbaka

Nu är jag inne på banan igen. Det har varit en omtumlande tid borta från bloggandet. Medan jag fortfarande var utomlands fick jag veta av min dotter att en arbetskamrat och vän till mig hade dött redan några dagar innan jag reste utomlands. Sådant får mig att känna mig så liten. Och alla dessa eftertankar som maler...

Vilken blir lärdomen? Jo: Vi måste vara mera observanta. Vi måste värna våra vänskaper bättre. Vi måste vara mera ödmjuka. Vi måste ta vara på våra gemensamma stunder bättre.

Helt plötsligt kan vänskapsbanden bara kapas av med ett enda hugg. Det är en klyscha - men klyschor är ofta sanna: Livet hänger på en skör tråd.