Bernes "Så bär vi oss åt"

Transaktionsanalys är väl numera ett mindre känt begrepp. Allting kan det ju bli trender kring. Varför skulle det inte även gälla socialpsykologi? TA var, som jag minns det, mest i ropet i Sverige under andra hälften av 1970-talet. Nu är det snart bara proffs inom vården som vet vad TA egentligen handlar om. Och man kan säga, att allting med TA började när den här boken kom ut:

Jag läste den då, strax efter denna andra pocketutgivning 1975. På titelbladet har jag gjort ett tillägg, så att det nu står "Så bär vi oss inte alltid åt". Jag ville på det sättet markera min skepsis. Jag tyckte, att Berne gjorde det alltför enkelt för sig, med alla standardtyper och typsituationer. Jag menade väl också, att jag minsann var mera komplicerad än så och inte passade in i någon som helst mall.

Nu ser jag delvis annorlunda på boken. Den har antagligen en stor användbarhet i många situationer där vi interagerar. Men den säger fortfarande - förstås - ingenting om ensamhetens psykologi. Jag kan dock finna det intressant att använda begreppen Förälder - Vuxen - Barn i vissa sammanhang. Varje dag råkar vi väl på personer som t.ex. låtsas vara Barn och vill att någon skall spela Förälder åt dem. "Folk väljer till vänner, kolleger och förtrogna andra människor som spelar samma spel", skrev Berne (s. 182). Det är lika sant nu som för mera än 30 år sedan.

TA blev så pass "inne" att Bernes bok "knoppade av sig" flera andra böcker i samma ämne. Två goda exempel: Thomas A. Harris' "Jag är Okay - du är Okay" (Aldus, 1974) och Muriel James & Dorothy Jongewards "TA - en metod att leva lättare" (A&K, 1977). Till dem skall jag försöka återkomma. Odiskutabelt är, att Bernes bok var först. Alla andra böcker om TA är egentligen bara fotnoter.