Ett mästerverk

Det är sannerligen inte ofta som jag delar ut högsta betyg. Men nu är det dags! Scott Hahns och Benjamin Wikers bok "Svar på den nya ateismen" (2009), med undertiteln "Nedmontering av Dawkins argument mot Gud", är ett mästerverk. Det känns helt korrekt att ge den en klar femma på en femgradig skala.Kritiken som framförs är i första hand riktad mot Dawkins' bok "Illusionen om Gud". Och vilken kritik! Här framstår Strindbergs massakreringar av hans motståndare under Strindbergsfejden som ganska snälla och beskedliga. Då kanske ni förstår hur giftigt detta kan vara.

Att läsa denna bok var en sann njutning för mig. Sidorna sprudlar av intelligenta resonemang och tankar. Argumentationen är förkrossande. Dawkins borde känna sig tillintetgjord.

På sida efter sida lägger Hahn och Wiker fram sina argument mot ateismen i stort och Dawkins fanatism i synnerhet. Allting smulas sönder. Det framgår ganska snart vid läsningen av denna bok att Dawkins' hyllanden av a) slumpen som Gud och b) Darwins evolutionslära som tidernas största vetenskapliga insats är irrelevanta.

Att slumpen och evolutionen skulle ha lett oss hit där vi är i dag är så astronomiskt osannolikt att det knappast går att beskriva. Och andra ateistiska vetenskapsmän som tidigare hade sett upp till Dawkins blev efter läsningen av "Illusionen om Gud" tvungna att ta avstånd från honom. Så sade t.ex. ateisten och darwinisten Michael Ruse: "Illusionen om Gud gör det pinsamt för mig att vara ateist" (s. 16).

Nu blir det citat!

"Kvävebaserna - A, G, C och T - kommer inte heller de att uppstå helt plötsligt och börja knuffa runt varandra. De måste byggas upp, bit för bit, och då blir man tvungen att beräkna sannolikheterna för att kemikalier slumpmässigt skall börja kopplas samman steg för steg. Detta är svårt, minst sagt. När vi försöker skall vi inte blanda ihop förhållandena i ett laboratorium med de naturliga förhållandena. I labbet kan vetenskapsmännen börja varje steg med en hög koncentration av de nödvändiga kemiska ämnena. I naturen skulle resultatet av varje steg bli en näst intill betydelselöst liten mängd av de kemiska ämnen som behövs för nästa steg. Vi kan, som en illustration av denna svårighet, föreställa oss att sannolikheten är en på en miljard för att slumpmässigt få fram en komplex kemikalie B ur enklare kemiska material (...) Vi anser oss framgångsrika om en miljard 'försök' leder till ett positivt resultat." (s. 42f)

"En cell behöver både DNA och protein för att fungera; att få båda två och få dem samverkande tänjer på sannolikheten till bristningsgränsen." (s. 45)

"(...) är även den mest banala, den allra enklaste cell, en skrämmande komplex samordnad, integrerad helhet. För att få en analogi kan vi tänka på en bil. (...) Även om alla delarna, av någon märklig anledning, av en ren slump råkade finnas samlade inom samma lilla område, skulle de ändå inte utgöra en fungerande bil." (s. 54)

Märkligt nog tog Dawkins avstånd från tanken på ett darwinistiskt samhälle: "Ingen vettig människa vill leva i ett samhälle som fungerar enligt darwinismens lagar. ... Ett darwinistiskt samhälle skulle vara en fascistisk stat" (s. 134)

Nog med citat. Jag säger: Om du bara skall läsa en enda facklitterär bok detta år - läs denna!