En bok om kitsch

För den som är intresserad av kitsch är denna bok nödvändig läsning:Denna bok kom ut 1969 och jag har återvänt till den då och då, med några år emellan. Det är alltid lika tragikomiskt. Det som en person betraktar som "fint" är i en annan persons ögon kitsch. Är kitsch synonymt med pekoral? Njae, pekoral är väl snarare det ofrivilligt komiska inom litteraturen.

Man kan undra hur någon kan tycka att t.ex. denna omslagsbild är vacker. Den är dåligt hantverk och den är töntig. Varför skulle någon vilja stå naken på en klippa, omsvept av något genomskinligt stycke, spela fiol och drömma sig bort medan segelbåtar passerar därute på böljan den blå? Det verkar dessutom vara vindstilla där båtarna är, men seglet ser spänt ut. Jag tänker: "Denna tavla är illa genomtänkt".

Undertiteln är "An anthology of bad taste". Då tycks man förutsätta, att det finns något som rent objektivt sett är dålig smak. För Gillo Dorfles är massproducerade kopior (bl.a. många souvenirer) automatiskt kitsch - som exempelvis handdukar, glasögonfodral, ostpaket m.m. med den gåtfullt leende Mona Lisa. Han gillar inte reproduktioner över huvud taget.

Gillo Dorfles står som huvudansvarig upphovsman, men här finns även bidrag av John McHale, Ugo Volli, Hermann Broch m.fl. Det handlar om kitsch inom konst, skulptur, arkitektur, politik, religion, reklam, film och annorstädes. Boken går dock inte in på kitsch inom musik eller litteratur.

Kitsch är nostalgisk, den är irrationellt romantisk, den är stockkonservativ. Kitsch spelar med våra känslor på ett uppenbart beräknande sätt. Ett exempel ser jag i den bild som finns på sidan 130. Vi ser en välkammad, rakryggad, ordentligt klädd och förmodligen väluppfostrad liten flicka räcka över en bukett blommor till en gammal, sittande - och antagligen trött - kvinna. Bildtexten lyder:
"Children and old people are the source of the worst type of sentimentality, which inevitably produces the purest form of kitsch".

Vidare: "Married couples and marriage are an inexhaustible source of kitsch" (s. 132). Ett exempel på detta illustreras med ett foto föreställande "The Webbers, professional nudists, dance in the open air in front of the admiring eyes of their little daughter".

Kristendomen kommer inte undan. Något av det mest kitschiga i hela boken är en gräslig samling objekt i ett arrangemang som är avsett att hylla påven Johannes XXIII. Det är konstgjorda blommor, snäckor, musslor och en sjöhäst i en delvis symmetrisk gruppering - framför ett porträtt av påven. (s. 149) Det ser helt förryckt och förvirrat ut.

Att reklam erbjuder många tillfällen till kitsch-upplevelser borde vara allmänt bekant. Man kan ju ibland få intrycket att reklambyråerna försöker överträffa varandra i dålig smak.

Ett annat tacksamt fält är film och foto. Där finns det hur mycket som helst att ösa fram. En relativt stor del av boken handlar om kitsch inom porren. Bildexemplen i boken visar onekligen att porr lätt blir kitsch. Två foton på sidan 247 får illustrera det: Vi ser en ung blondin med bar överkropp. Hon gapar med en svårtydd min medan en orm slingrar sig fram på hennes mage, över hennes ena bröst och upp mot hennes ena axel; på den andra bilden ser vi bara ett par bröst på en liggande kvinna, medan fyra små leksaksbilar befinner sig strax ovanför hennes bröst - kanske på väg till det ställe där vägen delar sig?

Kort sagt: den här boken är en guldgruva om man samtidigt vill (hån-)skratta och ta sig för pannan inför diverse dårskaper. Den skulle kunna vara utgångspunkten för en fantastisk dokumentär TV-serie om kitsch inom olika områden, från olika tider och i olika länder.