There is no...

Hur var det nu Hoola Bandoola Band sjöng? Vem i hela världen kan man lita på?

Antag att hon har rätt. Vart leder det oss?

Ödmjuk? Vad är det?

Det är till att vara självbelåten:

Min fråga blir: Hur kan han vara så säker på det?

Dagens länktips

Det var ett tag sedan... Som jag tipsade om gitarrsolon. Det kan vara dags nu. Framtidens bästa gitarrist är en kvinna? Kolla detta och sök henne på You Tube. Fantastiskt skickligt!

En väldigt tråkig bok om en spännande person

Den här hade kunnat bli en fantastiskt bra bok, men det blev den inte. Keith Knox' "Jazz amour affair - En bok om Lars Gullin" kom ut 1986. Men den verkar inte färdig.

Det är kanske inte så lätt att göra en bok baserad på bandinspelade intervjuer. 150 sidor av bokens totalt c:a 220 sidor bygger just på intervjuer - gjorda av Keith Knox. Det är intervjuer inte bara med Lars Gullin själv utan även med olika personer som stod honom nära, i privatlivet eller i musikerlivet.

Jag skulle kunna tänka mig att Gunnar Lindqvist borde haft mera tid på sig att redigera och bearbeta materialet. Nu känns boken slarvig. Det blir det ena långa citatet efter det andra, med hopp från person till person. Det blir aldrig spännande litteratur. Boken hade kunnat bli mycket bättre med stramare tyglar och mera beskrivande och berättande text. Att läsa intervjusvar efter intervjusvar blir snabbt ganska tröttande.

Dessutom har boken en väldigt tråkig och fantasilös layout med två spalter och trist format. Den påminner om en tradig lärobok i samhällskunskap för gymnasiets första årskurs under slutet av 1960-talet. Ett sömnpiller m.a.o.

Visserligen får man reda på många intressanta saker om Gullin, men det kostar på i onödan. Ingen normal läsare orkar läsa vartenda ord i denna tröga textmassa.

Det är trist att konstatera sådant. Lars Gullin var värd ett mycket bättre öde än denna bok.

Det händer aldrig här?

På det igen... Hur trevligt är det på en skala?

Uppe i det blå

Det är ju inte första april, men ändå kan man läsa t.ex. detta.

Och Ryanairs VD har tidigare kallat ARN (Allmänna reklamationsnämnden) för idioter. Hur definierar man "idiot"? Jo, som en person med en IQ som understiger 30. Skulle alltså ARN bestå av personer med en IQ under 30? Svar: nej. Det är snarare sannolikt att deras genomsnittliga IQ ligger en bra bit över befolkningens genomsnittliga IQ (100).

Den där VD:n betraktar nog även alla resenärer som idioter.

Ack ja, ack ja. När man blir snuskigt rik kan man väl haspla ur sig vad som helst.

Lycka till!

Nu drar jag i väg på fest.

Ni får klara er utan mig. Vi får se hur det går.

Inte så smart

Det här gick inte riktigt som han hade tänkt sig:

Hä, hä. Det var rätt åt honom.

Dylan - tomte

Yes! Dylan är i sanning en hjälte. Varför tycker jag det? Jo, på grund av detta. Köp alltså hans julskiva!

Are you a christian? Piss off.

Förföljelserna fortsätter. Utanförskapet ökar. Kristna marginaliseras i "Land of Hope and Glory". Se här.

Min dom

I går var jag på en hälsokontroll. Den gav mig något att tänka på. Bl.a. detta: jag har en aning för högt blodtryck, jag är lite lönnfet, jag har ingen imponerande kondis, jag har viss järnbrist.

Jag får med andra ord varva ner, äta bättre och järnrik mat och ta flera mellanmål med frukt och grönt samt motionera mera. Tufft.

Det där med högt blodtryck kan ju förklara en del. Det är nog därför jag är otålig och har svårt att stå ut med människor som har beslutsångest, är dumdryga och drar saker och ting i långbänk.

Träaktigt

På min lilla lunchpromenad i dag tog jag denna bild med min mobiltelefon:

Vi ser en mansfigur (Jag tror att han har något som skall föreställa ett skägg) tillverkad i trä. Mansfiguren i sig är nog ett konstverk. Han har sedan, försedd med tomteluva, placerats på en liten trestegstrappa. Trappan är i sin tur placerad på två korta bryggor som har sammanfogats. Bilden ger anledning till många frågor. Exempelvis följande.

Är detta ett skämt? Vad är det i så fall som är så roligt? Är det ett practical joke, utfört förslagsvis av några gymnasister? Är det en installation - helt seriöst menad av någon missförstådd konstnär? Är detta ett resultat av egenmäktigt förfarande? Är detta stötande? Är detta tankeväckande? Är detta konst? Etc.

Dagens irritationsobjekt. 2

Fula teckensnitt! Det retar mig att se F som ser ut som 7 med ett streck på "magen". Ett stort F skall aldrig aldrig aldrig kunna blandas ihop med siffran 7.

Dagens irritationsobjekt. 1

Det är inte många gånger jag håller med Malin Wollin ("Fotbollsfrun") - men när hon skrev om idioter i trafiken, så höll jag med henne fullt ut.

Det kryllar av olämpliga bilförare. Folk kör fel hela tiden. Man blinkar inte när man svänger, man kör fel in i och ut ur rondeller, man kör för fort, man kör för sakta, man kör för nära den som är framför etc. Allt som kan gå fel går fel, känns det som.

Nu senast blev jag förbannad på en tönt som körde upp alldeles bakom vår bil. Vad är det för vits med att köra så idiotiskt nära? Om jag skulle behöva tvärbromsa och bilen bakom då demolerar vår bil, så är det inte mitt fel.

Jag tycker att det borde tillverkas bilar med följande standardutrustning.

* En lucka som öppnas där bak och släpper ut såpa så fort någon kommer för nära bakifrån
* En annan lucka som öppnas där bak och kastar ut en spikmatta så fort någon kommer för nära bakifrån
* Ett dussin spraymunstycken där bak som sprutar ut äcklig geggamoja mot vindrutan på bilen bakom så fort någon kommer för nära bakifrån
* En klisterdekal att fästa baktill på bilen med texten "När du kan läsa detta kör du för nära - din klantskalle"
* En ljudanläggning, som hörs en halvmil bort, där föraren med en mikrofon kan fälla giftiga och elaka kommentarer om alla knäppskallar ute på vägarna

Simma lugnt?

Tja, vad säger man? Oops? Se detta och fundera.

För övrigt kan man ju börja med att tillverka flera elbilar. Bilar som körs med etanol är egentligen en ganska korkad idé, bl.a. av den anledningen att etanol blir dyrare per körd mil så länge prisskillnaden mellan bensin och etanol är så liten som den är nu.

Dagens länktips

Favorit i repris: Yttermera
Kolla särskilt detta. Garanterat skrattretande.

Beethoven - jawohl!

Ah... Jag lyssnar på den här i bilen med mycket hög volym - så hög att folk förmodligen tror att jag är galen:

Snacka om konst. Detta är stor konst. Det är raffinerat, elegant, förfinat, ädelt, vackert, mäktigt, lyriskt, kraftfullt, poetiskt, ömsint - allt på en gång! Det är sådan här musik som gör att vi känner oss betydelsefulla och stående högst i skapelsen. Så mycket annan musik får oss bara att känna oss simpla och vulgära.

Villy

Det var länge sedan jag var där och snokade. Nu var jag det - och det var inte fel.

Helt skamlöst

Har du ingen hut i kroppen, Göran? Skäms! Hur kunde du ens komma på tanken att ta så mycket betalt? Per Albin Hansson skulle säkerligen inte ha gillat det.

Dagens haiku

Inget att skriva.
Måste vinner över bör.
Plikten - en diva.

Fynd

I dag var vi runt en sväng in på stadsmissionen. Hulda makan köpte en bra inbunden bok för 10 kr och jag köpte dessa båda vinylplattor för sammanlagt 10 kr (Bilderna är resultat av scanning och därför inte helt överensstämmande med verkligheten - de är beskurna både hit och dit):

Jag har lyssnat igenom dem och kunnat konstatera att de båda överraskade mig positivt. Lill sjöng underbart på "Månskugga", "Alla männskor talar till mej", "Sången han sjöng var min egen" m.fl. och Östen sjöng och pratade texter av Hjalmar Gullberg, Anders Österling, Jacques Werup m.fl. på ett "redi't" bra sätt.

Jag gjorde en överraskande upptäckt: Östen tonsatte Göran Sonnevis dikt "Om kriget i Vietnam". Det hade jag ingen aning om.

Dags för betyg

Nu har jag "skummat" igenom den här boken som jag tidigare bloggade om här. Jag är redo för att sätta betyg.

Det är inget snack. Denna bok skall ha betyg 5 på en femgradig skala. Jag har bara tre invändningar, men de är så pass obetydliga att femman ändå gäller.

1. Jag saknar någon sorts signatur till varje beskrivning. Jag vill veta vem som skrev texten t.ex. om Ulf Lundells "Vargmåne". Jag vägrar tro, att alla fyra författarna är lika "medskyldiga". Det hade väl inte varit omöjligt att använda signaturen JG för alla poster skrivna av Jan Gradvall, AR för Annina Rabe etc.

2. Urvalet känns ibland lite egendomligt. Exempel? Den enda roman av Björn Ranelid som får vara med är "Synden". Det känns inte helt adekvat.

3. Registret är inte helt tillförlitligt. Det borde inte vara något problem att åstadkomma ett felfritt register i dessa dagar. Exempel på miss? Peter Schildt regisserade "Glappet", men hans namn finns inte med i registret.

Bortsett från sådana klagomål är detta en helt fantastisk bok. Den måste finnas i varje hem. Det är bara en tidsfråga innan jag köper den.

Jonas ler

Beskuren skärmbildsdumpning från "Debatt":

Varför ler du så konstigt och ansträngt - ja, nästan hånfullt - Jonas? När jag såg den här debatten blev jag nästan katolik på kuppen. Du har en von oben-attityd som du nog inte är medveten om själv, Jonas. Du förefaller betrakta din omgivning som en samling okunniga och skrattretande figurer - som du måste undervisa och leda in på rätt spår. Det är som om du ensam har sett Sanningen och skådat Ljuset och alla vi andra lever i andligt mörker. Kom ner på jorden.

Tack, Thomas

Tack, Thomas - för att du håller koll. Det här hade jag kanske missat annars. Vanliga svenska massmedia bryr sig ju inte.

Allting är relativt

Mycket kan vara roligt - om man inte har för höga pretentioner.

Humle och Dumle lever för alltid.

Genomlyssningarna kompletta

Nu har jag lyssnat färdigt på The Beatles. Jag håller fast vid min tidigare torgförda åsikt att vartenda album innehåller minst en dålig bit. Inget album kommer undan. Jag har tidigare gått igenom en del album. Komplettering: Andra kassa bitar på dubbelalbumet är "Don't pass me by" och "Revolution 9", på "Magical Mystery Tour" kunde vi ha sluppit "Flying" och "Blue Jay Way", på "Yellow Submarine" är de sju sista bitarna nästan olidliga, på "Let it be" tål jag inte "Maggie Mae" och "One after 909" och - slutligen - sänks kvaliteten hos "Abbey Road" allvarligt p.g.a. "Maxwell's silver hammer" och "Octopus's garden".

Jag minns - så tydligt som om det hade hänt i förra veckan - hur vi ungdomar på den tiden det begav sig sade om The Beatles när de hade gett ut skivan "Yellow Submarine":
- De kan ge ut vilken smörja som helst nu. De är så stora att ingen vågar ge dem någon dålig recension.

Men en trevlig effekt av genomlyssningarna var denna: "Let it be" är ett bättre album än vad jag tidigare har föreställt mig. Där finns flera bitar som jag tycker mycket om - "Across the universe", "Let it be", "I've got a feeling", "The long and winding road" och "Get back".

Och trots några bottennapp här och där gjorde The Beatles helt makalös musik. Enligt min ringa mening var de tidernas största pop-/rockband. Och när jag skriver rock, så menar jag rock. (Att de var ett kolossalt framgångsrikt popband står ju bortom allt tvivel.) De kunde faktiskt stundtals få det att svänga lika rockigt som ett riktigt hårdrockband. Speciellt tydligt hör man det på det vita dubbelalbumet.

Men till sist - och främst - var The Beatles helt unika i att ständigt flytta fram gränserna för vad man kunde göra inom popen/rocken. De var först med sååå mycket. Deras kreativa mod, skaparlust, nyfikenhet och energi verkade aldrig kunna ta slut. Och varje nytt album fr.o.m., säg, "Help!" gjorde publiken olidligt nyfiken inför varje nytt LP-utsläpp från de f.d. Liverpool-grabbarna.

Jag har gett upp

Jag har gett upp hoppet om dig, Medel-Svensson, när det gäller alfabetet.

Du kan inte alfabetet, Medel-Svensson. Du saknar elementärt ordningssinne. Du kan gå in på biblioteket och börja bläddra i en bok. En minut senare har du ingen aning om var du fann boken. Du ställer tillbaka den på helt fel ställe, Medel-Svensson. Du kan inte alfabetet. Du har inget ordningssinne.

Hur svårt kan det vara? Det känns som att det inte längre är någon mening med att hänvisa till detta.

Du kan plocka fram en bok om trädgårdsskötsel och ställa tillbaka den bland böcker om matematik.
Du kan plocka fram en bok av Vilhelm Moberg och ställa tillbaka den bland böcker av Sigmund Freud.
Du kan plocka fram en CD-bok och ställa tillbaka den bland CD-album.
Du kan plocka fram en DVD-film och ställa tillbaka den bland tidskrifterna.
Du har ingen aning, Medel-Svensson.

Hur hittar du i stormarknaderna? Hur är det möjligt? Tar du inte alltid fel på mjölk och mjöl? Tar du inte alltid fel på sylt och salt? Tar du inte alltid fel på öl och ål?

Nej, du, Medel-Svensson. Du kan inte ana så mycket onödigt arbete som bibliotekspersonal måste göra p.g.a. dig. Alltför mycket skattefinansierad arbetstid går åt till att städa upp efter dig!

Vi klarar oss nog ändå...

Varför anlita en flyttfirma? Varför hyra en lastbil? Det blir för dyrt. Utnyttja luftrummet, tänkte denna familj.

Mellan två pekfingrar

Redigerad skärmbildsdumpning från Aftonbladet nyss:

Hur tänkte hon här? Jag antar att hon inte pratar om längden på någon manslem. Men det är vad folk tror. Pratbubblan är given: "Så här lång blir den när vi är 'going rogue'".

Dagens länktips. 2

Det här ger oss kanske också något att tänka på.

Dagens länktips. 1

Det här ger oss kanske något att tänka på.

Några rader om "Tusen svenska klassiker"

I dessa dagar håller jag på att roa mig med denna bok:

Som så många andra är jag svag för listor. Och detta är en sorts lista. Lika säkert som att fredag har föregåtts av torsdag kommer klagomål på urvalet. Någon recensent klagade t.ex. på att det fanns med alltför många plattor med Kent här. Det kan jag i och för sig hålla med om, eftersom Kent aldrig har tillhört mina favoriter.

"Varför finns de med och inte de?", "Varför finns här tre exempel med dem och inget exempel alls med honom?" etc. Ständigt samma gnäll.

Men strunt i gnället. Tag denna bok för vad den är: Ett urval gjort av fyra personer som är väl insatta i ämnet. Det kommer alltid att finnas gnällspikar som hittar något att klaga på. Never mind.

Jag ler igenkännande och tänker ofta "Är det sååå länge sedan?!" Någon recensent undrade vad man skall använda boken till. Tja, vad skall man använda en lista till? Tradig kommentar. De här samlade exemplen är bevisligen saker som visar en stor del av "den samtida kultur som speglat, definierat och format Sverige".

Jag gillar den här boken så här långt (hunnen 50 sidor in). Jag har svårt för att tycka illa om ett sådant kaxigt projekt. Jag finner ambitionen storartad och lovvärd. Här har du en recension. Hämta inspiration, bilda dig en egen uppfattning - och skriv en egen lista! Gör det bättre själv, om du kan!

En god serie med en positiv hjälte

Köpt:

Ah, det är gott att äga säsong 1 av den här TV-serien. Det var kanske här jag började tycka att engelska TV-serier kunde vara "feel good"-serier. "I Vår Herres hage" har alltid tillhört mina favoritserier - även om jag bara har sett den en gång. Skulle första säsongen hålla för ett "återbesök"? Ja, det gör den.

Den som letar efter nutida action med galna biljakter och liknande letar här förgäves. Här består dramatiken t.ex. i huruvida en ko skall överleva natten eller inte. Härligt jordnära!

Jag tyckte alltid att veterinären Herriot var en positiv förebild. Jag tänkte, att när jag blev varm i kläderna i mitt yrke så skulle jag försöka ha samma attityd som Herriot till jobb och folk. Om jag lyckades med det får andra avgöra.

Dagens haiku

Ja! Den gör susen
vid smärta när du kissar.
Vad? Tranbärsjuicen!

Ett litet liv i vår vård

En spännande dag för husets yngsta:

Valpen fick sin första dusch. Så hjälplös, så beroende av oss.

En öppen agenda - inte dold

Är det så vi vill ha det? Är det bara att luta sig tillbaka, vänta och se - och gilla läget? Jag tror inte det.

Jag hoppas på kvinnornas motstånd. Om kvinnorna vägrar föda dessa mäns barn...

Huvudlöst

Tar det aldrig slut någon gång? När jag läser sådant här, så önskar jag alltid att det är för sista gången. Men nej då. Inom ett halvår dyker det säkert upp något annat avtal som är ännu mera groteskt. Det är en stor fet och äcklig spottloska rakt i ansiktet på vanligt folk.

Det blir aldrig någon revolution i detta land. I alla fall inte en revolution i Lenins eller Marx' mening. Svenska folket är för tafatt för det. Och vad är det för figurer som sitter i en styrelse som går med på sådana fallskärmar? Nickedockor. Nyttiga idioter.

Föröken eder!

Skräckpropaganda? Jag är inte säker på det. Se själv och bilda dig en egen uppfattning.

Det är kanske dags att "göra barn".

Tre exempel

I en tidigare bloggpost påstod jag att det finns album där inte en enda bit var dålig. Jag hävdade samtidigt, att bitarna förvisso kunde vara olika bra men att ingen var kass. Nu kräver vän av ordning att jag skall upp till bevis. Således nämner jag tre förträffliga album där alla bitar var mer eller mindre bra - och ingen var dålig.

Leonard Cohen: "Ten new songs"
Miles Davis: "Kind of blue"
Bruce Springsteen: "Darkness on the edge of town"

En udda begåvning

Om det finns något som kan kallas plastisk begåvning, så är den här killen ett plastiskt geni:

Vadå moonwalk?

Dagens citat

Klippt ur Alliansens Lilla Röda:

Finns det någon som förstår vad han menade?

Minst en kass bit på varje album

Nu kanske jag retar någon rigid Beatlesfan, men jag hävdar bestämt följande.

The Beatles gjorde inte ett enda studioalbum helt befriat från ganska kass musik.

Det finns bevisligen album gjorda av andra där varenda bit var bra. De var visserligen olika bra, men ingen bit var helt kass. På Beatles' album fanns det alltid med minst en riktigt dålig bit.

På första LP:n "Please please me" har vi t.ex. "There's a place"; på andra LP:n "With The Beatles" har vi bl.a. "Little child"; på "A hard day's night" har vi "I'll cry instead"; på "Beatles for sale" får vi genomlida "Honey, don't"; på "Help!" plågas vi av "Act naturally"; på "Rubber soul" finns av någon outgrundlig anledning "What goes on" med; på "Revolver" är "Doctor Robert" ett bottennapp; på "Sgt Pepper" borde vi ha sluppit "Within you without you"; på [The white album] har vi den otroligt fåniga "Ob-la-di, ob-la-da" etc. Inte ett enda album utan någon kass bit.

Strängt taget kan man säga att bl.a. alla bitar där Ringo sjöng var kassa - med undantag för "With a little help from my friends".

Dagens citat. 3

Vilken tankeskärpa! Vilken knivskarp analys! (Ironi)

Från Alliansfritt Sveriges ASTube. Och så säger man att vi har de politiker vi förtjänar...

Dagens citat. 2

Från samma källa som i förra posten:

Suck. Varför inte lika gärna sluta med all sorts statistik?

Dagens citat. 1

Från Alliansfritt Sveriges citatsamling tar jag denna beskurna skärmbildsdumpning:

När jag läser sådant undrar jag vilka krav som ställs på ministrar. Tydligen inte särskilt höga. Det här yttrandet är ju så korkat att man kan undra om han var drogad när han sade det.

Några rader om en överskattad man

Mary Warnocks bok "Sartres filosofi" (Denna upplaga från 1966) läste jag 1970. På den tiden var jag väldigt svag för Sartres författarskap och tankevärld. Det är jag icke numera. Nu tycker jag att han var "hajpad" - en ganska svamlig ordvrängare som inte var någon större tänkare. En ganska typisk fransk intellektuell superstar, med andra ord.

Denna bok har följande kapitelrubriker: Cartesianismen, Intet, Varat-för-andra, Att vara i världen, Friheten samt Den radikala omvändelsen. De avslöjar en del om bokens innehåll. Det som jag nu ogillar med hans filosofi är dess oskarpa konturer, dess kvasivetenskaplighet, dess pompösa pseudointellektualism. Det är antagligen omöjligt att bevisa och/eller motbevisa dess reliabilitet och validitet. Det är ungefär som att motbevisa en dikt. Ty så ser jag på Sartres filosofi: den är mera ett appendix till hans skönlitterära författarskap än en fristående disciplin.

"(...) Sartre, som anser att vi är ansvariga för allting, också tror att ansvarsbördan är mer än vi kan bära, och att vi hittar på konster och knep för att undgå den.
Av dessa knep är till exempel ironin ett. (...) Men ett långt viktigare knep är den Onda Tron, i vilken vi låtsas att undvikliga saker är oundvikliga. På ett eller annat sätt består Ond Tro i att låtsas för oss själva och andra att saker och ting inte kunde vara annorlunda (...)" (s. 53)
Djupsinnigt? Nej. Det är ungefär lika fjantigt som att påstå att vi alla, var och en för sig, har lika stora chanser att bli FN:s generalsekreterare. Bullshit.

"Människorna sätts ner i världen, och de blir vad de väljer att bli genom att handla och känna som de gör." (s. 54)
Djupsinnigt? Nej. Var och en sin egen lyckas smed, alltså. Skitsnack.

"Varat-för-andra definieras på två besläktade sätt. För det första är jag medveten om min egen kroppsliga existens som något som är bekant för andra människor. För det andra är jag medveten om andra människors kroppar och därigenom om deras existens i världen." (s. 64)
Djupsinnigt? Nej. Det är ungefär en lika trivial truism som att hävda, att vi människor finns i olika raser.

"Mitt uppfattande av den Andres blick har alltså två huvudkonsekvenser. För det första är jag som objekt för den Andres blick ett ting, utan tvivel inte helt bestämt, men möjligt att bedöma i termer av sannolikhet som många andra objekt i världen, som vädret till exempel. (...)
Den andra konsekvensen är, att när jag en gång blivit medveten om den Andre, inser jag att jag inte helt är situationens herre." (s. 79f)
Djupsinnigt? Nej. Banalt och löjligt pretentiöst? Ja.

"(...) i varje sorts mänsklig relation är man dömd att inta endera av två grundläggande attityder: Sadism eller masoschism." (s. 132 - Jo, det var felstavat i boken.)
Djupsinnigt? Nej - nonsens.

Så här kan jag hålla på. Men jag sätter stopp här. Jag tycker det blir uppenbart att Sartre var en filosof-wannabe. Han ville vara så djup, så djup, men det slutade med ett magplask. Han var en skönlitterär författare som önskade att han kunde vara en Stor Tänkare.

Att vara sig själv nog kan vara bra

Ja! Ingen dum idé, tror jag.

Om jag hade varit mera händig - och haft pengar till att investera - så hade jag fixat det inom det snaraste. Tänk att kunna sköta det själv och slippa vara beroende av utsugare!

Två mästerverk av två systrar

Sedda:

Den där franska skendokumentära skildringen av systrarna Brontë förbigår jag nästan med tystnad. Den är mest ett sömnpiller. Och den engelska "Brontës värld" är inte mycket bättre. Men när vi kommer till "Svindlande höjder" och "Jane Eyre" - "now we're talking"!

Då svallar det av känslor, det stormar och svämmar över, det går höga vågor och det är aldrig ljummet eller likgiltigt. Det är mycket möjligt att det finns bättre filmatiseringar av dessa båda mästerverk, men de här duger gott. Ingen risk att man somnar till sådan himlastormande passion, olycklig kärlek, tragedi och tillbakahållen lusta!

Ensam?

Varför har man valt just de här kvinnorna till dessa annonser? Det förefaller mig konstigt om de skulle vara ensamma - åtminstone om man skall döma av utseendet. I mina ögon är de riktigt snygga.

Inte ansluten och ändå ansluten

Nytt fenomen: jag använder en bärbar dator i rummet intill. Det står att den trådlösa nätverksanslutningen inte är ansluten. Likväl sitter jag här och är trådlöst ansluten. Och virusskydd och brandvägg m.m. fungerar som det är tänkt. Det är mycket med det tekniska...

Det blir kanske krångel

Vi har haft krångel med vår kombinerade modem-och-router-pryl. Det har varit väldigt låg signalstyrka till de bärbara datorerna - trots att man befinner sig i rummet intill. Nu skall jag byta ut prylen. Så: om jag inte skriver mera här i dag, så vet ni att det kan bero på nytt tekniskt krångel.

Psykisk tortyr

Att välja mellan Körslaget och Dansbandskampen... Det är som att välja mellan vinterkräksjuka och migrän. Här har vi en ny tortyrmetod värre än fängelse: tvångsmatning med Körslaget och Dansbandskampen dygnet runt.

Jag är trött på allt detta populistiska och vulgära daltande med käcka, glada amatörer och halvfigurer som gräver finkulturens grav. Ge mig hellre grårandiga proffs och besserwissriga kultursnobbar!

Darwin krattade gången...

Tänkvärt skrivet av Christian Braw.

Helen helar

Helen Sjöholm hos Lasse Bengtsson i TV4. Helt oemotståndlig. Vem kan tycka illa om henne? Hon är helt underbar. Hon är inte en tiopoängare utseendemässigt. Det finns många kvinnor som är klart vackrare än Helen, men Helen har en charm och en inre skönhet som går utanpå det mesta. Och så denna röst! Hon har en helande effekt.

Här en recension i New York Times. Föreställningen fick f.ö. stående ovationer och Helen ansågs vara den klarast lysande stjärnan. Det var rörande att höra Benny Andersson i TV4 säga att alla involverade i denna amerikanska uppsättning var fantastiska - och bäst av alla var Helen Sjöholm.

Jag önskar henne allt möjligt gott.

Bra karl reder sig själv

Vadå TV-spel? Detta är äkta vara:

Kult.

Splittrat

Spridda skurar - ur nyhetsflödet:

"Uppdrag Granskning" - hur tillförlitligt är det programmet egentligen? Jag har aldrig riktigt litat på Janne J. Jag sympatiserar inte alls med hans överfallsjournalistik. I mina ögon påminner "Uppdrag Granskning" alltför mycket om förnedrings-TV.

Leif Silbersky prickas av advokatsamfundet. Även solen har sina fläckar. Det är kanske dags att lägga av?

Leif Hamrén påstår sig kunna jobba dygnet runt. Kvalificerat skitsnack, säger jag. Om han verkligen jobbar dygnet runt, så behövs det inte speciellt många dygn innan han måste "lämna planen". Hur skulle han f.ö. kunna jobba dygnet runt flera dygn i sträck utan någon sorts uppiggande medel?

Dagens irritationsobjekt

Vissa människor är inte överdrivet observanta. De påminner om zombies i sin mentala lättja. Särskilt irriterande blir det när sådana trögnissar kör bil.

Varje gång när jag kör hemåt på motorvägen lägger jag märke till minst en bilist (och det gäller - det får jag väl påpeka för tydlighetens skull - olika bilister varje dag) som inte uppfattar ett vägmärke korrekt. Det finns två skyltar som i kombination säger att hastigheten skall sänkas till 70 km/tim om 300 meter. Men trögfattarna har sänkt hastigheten till 70 km/tim så fort de är i jämnhöjd med det vägmärket - alltså 300 m för tidigt. Störande.

Sing while you buy

En trevlig idé. Jag skulle ställa upp om jag blev tillfrågad.

(Men jag tror inte alls att det var improviserat - om nu någon vill få oss att tro det. Snarare var det väl förberett.)

Dagens bildgåta

Vilket samband finns det mellan de båda bilderna?

Svar här.

Utanför?

Regeringen lovade att minska utanförskapet. Vad blev resultatet så här långt? Flera personer har hamnat i utanförskap. En klok insändare undrade om det kanske var meningen - eftersom de då slipper känna sig så ensamma. På så vis har man kanske i alla fall minskat känslan av utanförskap.

Tankar kring en bild

Tja... Frågan kan dyka upp.

Jag kommer på mig själv med att allt oftare undra om vi lever i den mest banala av alla tider. Det är så mycket i nutiden som är banalt, puerilt, infantilt, juvenilt, patetiskt, pekoralt, trivialt, imbecillt, kitschigt, antiintellektuellt, pompöst, jönsigt, tomt, innehållslöst, intetsägande, platt, likgiltigt, överreklamerat och allmänt odrägligt. Infantiliseringen av samhället går hand i hand med konsumismen.

Deras första LP

Nu har jag påbörjat ett litet projekt som inte alls känns plågsamt. Jag skall lyssna igenom The Beatles' samtliga studioalbum - sådana de blev i den nyligen utgivna boxen - rent kronologiskt från början till slut. I bilen denna dag:

Ah, visst var det bra redan från starten! Men det var inte sensationellt bra. Vi hade ju bl.a. några svenska band som lät ungefär lika bra. Nej, det som skulle göra denna grupp odödlig var den ständigt pågående utvecklingen. Från bra via bättre till bäst.

Men redan här har vi alltså några bitar som står sig väl i konkurrensen med nutida musik. Jag tänker i första hand på "I saw her standing there", "Please, please me", "Love me do" och "Twist and shout" (Samtliga utom "Twist and shout" av Lennon & McCartney). När det gäller den sistnämnda biten var det tydligen så, att det var den man spelade in sist. Man tänkte, att John Lennon knappt skulle ha någon röst kvar efter det. Det var klokt tänkt. Han kunde skrika långt innan han gick i Janovs primalterapi.

Mera om albumet här.

Hattifnatt

Hattar har aldrig varit min grej. För många år sedan hade jag keps en period. Hur kunde jag? Jag kommer nog aldrig att bära hatt.

De hattar som de här männen (ur "Hemma med Ria") hade på sig 1963 är väldigt fåniga i mina ögon. Och om vi räknar om 28:50 till dagens penningvärde, så skulle en sådan nu kosta c:a 285 kr. Aldrig i livet skulle jag betala så mycket för en så ful sak. Den enda hatt som jag skulle kunna tänka mig att ha för att "klä upp mig" är en äkta Borsalinohatt.

Det hände och kan hända igen

Vi får aldrig glömma. Vi måste hela tiden påminna oss själva. Detta är vi kapabla att göra mot varandra. Detta kan hända igen.

"Sonderkommando : ett vittnesmål" (2008) bygger på intervjuer med Shlomo Venezia. Han överlevde nazisternas judeutrotningar. I ett förord av Simone Veil (ej att förväxla med Simone Weil) kan vi läsa:

"Så hur överlever man i detta helvete där den enda utsikten är det ögonblick då man själv ska dö? På den frågan har varje deporterad sitt eget svar. För många, som Shlomo Venezia, gällde det att sluta tänka: 'De första tio tjugo dagarna var jag i konstant chock över det enorma brottet, sedan slutade jag tänka.' Varje dag hade han hellre dött, varje dag kämpade han ändå för att överleva." (s. 13)

Längre fram i boken beskriver Shlomo Venezia sina tankar kring det faktum att han blivit placerad i "Sonderkommando" (i Auschwitz-Birkenau):

"'Vad betyder Sonderkommando?'
'Specialkommando.'
'Special? Varför då?'
'Därför att vi måste arbeta i krematoriet... där man bränner människor.'" (s. 61f)

Vissa judar fick alltså hjälpa SS-soldaterna före och efter dödandet av andra judar - utstuderad ondska.

"Jag hade fått en sax för att klippa av håret på kvinnorna. Vi klippte bara dem med långt hår, aldrig några män. (...)
När vi var klara med hårklippningen och utdragningen av guldtänder kom två personer som tog kropparna och lade dem i en varuhiss som gick upp till bottenvåningen där krematorieugnarna fanns. Avklädningsrummet och gaskammaren låg i källarvåningen. (...) De som stod däruppe drog ut kropparna och lade dem två och två framför ugnarna." (s. 77)

I boken finns en del tuschlaveringar gjorda av David Olère. Exempel på hans konst kan du se bl.a. här. Han dog i Paris 1985 - inte p.g.a. sjukdom, nej, men i förtvivlan över att vissa s.k. intellektuella påstod att judeutrotningarna aldrig ägt rum utan bara var sionistisk propaganda.

I ett efterord av Marcello Pezzetti, "Historiker med särskild inriktning på Auschwitz [&] Chef för Förintelsemuseet i Rom" får vi veta:

"Det 'smutsiga arbete' som fångarna tvingades till, i tvåskift på tolv timmar vardera, bestod i att följa dem som skulle gasas ihjäl till avklädningsrummet och se till att de inte förstod vilket tragiskt öde som väntade dem, hjälpa dem att klä av sig så fort som möjligt, samla in deras kläder medan SS-soldaterna dödade de stackars människorna, dra ut kropparna ur gaskammaren, dra ut tandproteser, guldtänder och klippa av håret på kvinnorna, bränna kropparna i krematorieugnarna eller i massgravarna ute i det fria, krossa benen, kasta askan i Wisła, rengöra gaskammaren och vitkalka väggarna så att den var redo för 'behandling' av nästa transport. Inte i något endaste fall medverkade fångarna i Sonderkommando i själva dödandet." (s. 177)

"Arbeit macht frei"... Man kan fråga sig om det hela hade varit möjligt utan tysk ordning, organisation, logistik etc. Min förmodan är att det hade varit möjligt ändå. Den nazistiska judeutrotningen är förvisso inte den enda pogromen. "When will they ever learn", heter det i en sång av Pete Seeger. Det kan man undra.

Vad jag mer kan undra över när jag nu har läst denna bok om konkretiserad ondska är t.ex. dessa två frågor:
1. Hur kunde Gud låta det hända?
2. Hur kan judar fortfarande tro på Gud?

Mitt svar på fråga 1 blir:
Gud lät det hända för att det skulle bli oss en läxa. (Läxan att vi människor kan bli alltigenom onda mot varandra.)
Mitt svar på fråga 2 blir:
Se svaret på fråga 1.