Dagens outfit...

... en vacker dag:

Bra att ha när man solar och allt man behöver i klädväg om man badar och solar naken.

MJ gone

Michael Jackson dog 50 år ung. Han hade kanske mycket kvar att ge. Vad vet man? Jag vet i alla fall att jag aldrig har varit något av hans största fans. Men jag måste samtidigt erkänna att han skrev några makalöst bra låtar. Han gjorde det inte enkelt för sig. Några av melodierna är mycket finurligt gjorda och snillrikt komponerade. Det här är min favorit:

Kanske hade han blivit äldre om han inte kämpat så hårt för att bli vit...

Brrr...

Ett helvete på Jorden: en Ernst i varje hem varje dag året runt. Helt outhärdligt.

Achtung!

Jag tror att jag skall köpa en sådan här:

Och sedan kör jag bil med ena sidorutan nere och så skriker jag t.ex. "Tog du körkort i Kindergarten?" eller "Använd dina ögon att se med!" eller "Du kan stänga munnen nu!" eller något annat förnedrande till alla töntar som aldrig borde ha fått körkort.

Illich om sjukvård

Han var en av mina husgudar under flera år - Ivan Illich. Jag hade - och har fortfarande - stor respekt för sådana provokationer och ifrågasättanden som han gjorde. Jag har tidigare skrivit om en annan av hans böcker här.

Han hade den mycket sällsynta förmågan att vara en oerhört skarpsinnig tänkare samtidigt som han kunde förmedla sin visdom till en bred allmänhet. De egenskaperna kommer inte ofta tillsammans i en person. Det finns akademiker som aldrig i livet kommer att nå ut till den stora massan - eftersom de inte kan uttrycka sig så att folk begriper. Illich kunde formulera sig så att nästan vem som helst begrep - och han var kolossalt djup. Hans sätt att formulera sig fick läsaren att känna sig klyftigare än vanligt. Andra "låtsasdjupa" tänkare som formulerar sig onödigt krångligt får bara läsaren att känna sig dum.

I "Den farliga sjukvården" (1975) ifrågasatte han det mesta kring modern sjukvård. Boken består av fyra delar - om klinisk, social och strukturell iatrogenes samt en avslutande del om hälsopolitik. (Iatrogenes betyder här ungefär: där sjukvården i sig själv orsakar sjukdom.)

Dags för citat!

"Ju fler skolor det finns i ett samhälle desto fler människor grips på ett eller annat sätt av framstegstron, trots att skolans huvudsakliga effekt visat sig vara en produktion av 'utslagna'." (s. 47)

"(...) människor som saknar behandlingsbetonade etiketter har blivit undantag." (s. 50)

"(...) fem olika brister i sjukvårdsindustrin. [1] (...) produktionen av botemedel och sjukvårdstjänster [har] blivit självbetjänande. (...) [2] präglas distributionen av resurser och tillgången på service av ojämlikhet och godtycke (...) [3] permanentas ineffektivitet och privilegier genom medicinarskråets organisation som också [4] påtvingar hela samhället en speciell läkarskolas fördomar. (...) [5] Slutligen intresserar sig dagens läkare mera för sjuka individer än för hela befolkningens hälsa." (s. 60f) [Mina klamrar]

"Franska revolutionen gav upphov till två stora myter. Enligt den ena skulle läkarna kunna ersätta prästerna. Enligt den andra skulle den politiska förändringen återskänka samhället dess ursprungliga hälsa." (s. 101)

"Människans medvetenhet om sin bräcklighet, sin individualitet och sitt beroende av andra individer gör upplevelsen av smärta, sjukdom och död till en integrerad del av hennes liv. Förmågan att autonomt handskas med dessa tre fenomen är en fundamental förutsättning för hennes hälsa. Hon blir beroende av en manipulering av sitt innersta om hon ger upp sin autonomi och då måste hennes hälsa avta." (s. 156)

"(...) livet vägrar att låta sig alieneras." (s. 157)

Favorit i repris?

Jag är skeptisk... Jag är inte övertygad om att dessa övningar är helt ofarliga.

Det är nog inget som Thérèse Bertherat skulle ha rekommenderat.

Några rader om "12 edsvurna män"

Sedd igen:

Den var värd att se ännu en gång. Sidney Lumets "12 edsvurna män" är definitivt ett mästerverk. Jag tvekar mellan en stark fyra och en svag femma. Man kan resonera på lite olika sätt. Man kan tycka att begränsningen i rummet gör filmen svagare. Man kan också tycka precis tvärtom - att det är just begränsningen i rummet som gör filmen till ett mästerverk. Jag kan förstå båda synsätten.

Hur som helst är filmen ett makalöst prov på hur man kan skildra att en grupp människor kan ändra inställning utifrån hållbara argument och fullt befogade frågeställningar. Filmen borde vara obligatoriskt undervisningsmaterial i högskolestudier kring gruppsykologi. Jag tycker dessutom att den borde användas inom juristutbildning. De etiska och andra frågeställningar juryn ställs inför blir nog aldrig inaktuella.

Ingen motsättning

Det här är ju inte så illa tänkt av Carl Jan. Jag gillar slutet särskilt mycket:

"Du associeras med fest och så framställer du dig så här seriös. Hur går det ihop?
– Det går alldeles utmärkt. Det finns ingen motsättning mellan Guds goda gåvor i skapelsen och i frälsningen. I båda fallen ska man ta, tacka och ge! Det är nådesförakt, det är synd att inte ta för sig av Guds gåvor och frikostigt ge en del vidare. Får det lov att vara ett glas champagne?"

Det är just det. Det går alldeles utmärkt ihop. De som tror att man måste leva på vatten och bröd, späka sig etc. för att kunna räkna sig som en god kristen har fått mycket om bakfoten.

Kort betraktelse

Jaha. Så var midsommar över. Vart tog den vägen? Om det är så att tiden går fortare när man har trevligt, så måste helgen ha varit väldigt trevlig.

Val av flygel

Dags för lite Glenn Gould igen. Här skulle han välja en bra flygel.

Det duger inte med vad som helst.

För 53 år sedan

Ack... Gamla tiders kommentatorer...

Vi får väl vara glada för att vi oftast slipper sådana förnumstiga och jobbiga kommentarer nuförtiden. "Sådana här vilda seder förekommer inte i hennes hemland". Suck.

Vem tyckte det var snyggt?

Oj. Nu ligger det ute på "Bore Me". Vad skall världen tro om oss? Håll i er. Ni kommer inte att veta om ni skall skratta eller gråta. Se detta - och se färdigt ända till slutet.

Hick!

Glad midsommar!

Tillägg: "Vi 4" har inte druckit
allt det här nu.
(Det är bara en skvätt kvar.)

Den här flaskan har hängt med ett bra tag nu.
Förmodligen köpte vi den lagom till julen.

Skål!

Nu klagar jag

Det är kanske bäst att sluta titta på Nyhetsmorgon i TV4. Dagens program gav mig anledning till irritation och förargelse. Varför kan inte Bengt Frithiofsson prata ordentligt? Det går inte att göra parodi på honom - han är redan en parodi på sig själv. Varför kan vi inte slippa dumma generaliseringar som "Vi svenskar kan ju inte fira midsommar utan matjesill"? Jag har firat massor med midsomrar utan matjesill och det har gått alldeles utmärkt. Varför känner inte folk till gammal hederlig god sed när det gäller samtal? Måste man prata i munnen på varandra så fort man hamnar i en diskussion? Varför kan ingen låta någon annan prata till punkt? Får de extra mycket betalt för flest antal ord framförda på kortast möjliga tid? Bläh...

Är japaner riktigt kloka?

Är inte detta det knasigaste TV-programmet någonsin? Den enda legitima ursäkten för att titta på det är Carolina Gynning.

Ryssarna, Maupassant, Hjalmar Söderberg, Stig Dagerman

Det var inga dåliga förebilder han hade. Och "En kärlekshistoria" blev en av de bästa svenska filmer som någonsin har gjorts.

Apropå detta med filmatisering av kända böcker - jag undrar om inte Roy Andersson skulle kunna vara en lämplig regissör för en transformering av Sartres bok "Äcklet" till film. Kom ihåg var du läste det först...

Lyssna! Gläd dig!

Det var ingen större entusiasm hon utstrålade. Hon stod där och pillade förstrött på en duk. Dessutom: visste hon inte var kameran var? Här saknades en bra regissör.

Jag tror inte att läslustan i Sverige ökade efter detta. Inte heller tror jag att folk rusade till vare sig bokhandlar eller bibliotek. Nej, att väcka läslust är inte det lättaste.

Nysvenska?

Vad är det som är liberalt med Jan Björklunds skolpolitik? Kolla här. I min begreppsvärld påminner detta mest om mörkblå högerpolitik. Den nya skollagen skulle innebära att många människor skulle bli utslagna och inte få en andra chans. Jag känner en del personer som fick goda liv tack vare att de fick den där andra chansen. Utan den möjligheten skulle de kanske ha varit hemlösa i dag. Det rör inte Jan Björklund i ryggen. Han går omkring i sin bubbla och larmar och gör sig till. Liberalt?

Reginaaspekter

Hon är en spännande profil - en som sticker ut.

Man kan hålla på att dividera länge hit och dit om vad hon egentligen menar med den här låten. Här är i alla fall texten - plus en massa kommentarer.

En ganska likgiltig s.k. feelgoodfilm

Njae... Jag är skeptisk. Den gör inte livet särskilt mycket gladare och så himla härlig är den inte. "Feelgood"? Med en odräglig far, tämligen olycklig kärlek och ett självmordsförsök? Njae...

Den är ganska mesig, på det hela taget - filmen "En lanthandel i Provence". Jag ger den bara en svag trea. Då är jag överens med flera kritiker. Det saknas dramatisk nerv. Här byggs inte upp någon större nyfikenhet på hur det hela skall sluta. Det är inte mycket som engagerar oss åskådare. Allt är harmlöst, oförargligt och slätstruket. Ett enda stort "Jaha". (Dessutom har Skye, Connemara och Donegal häftigare natur.)

Lysande bok om Dostojevskij

En lysande bra biografi. Första upplagan kom 1978. Den här andra och omarbetade kom 2008. Denna av Karl Erik Lagerlöf skrivna biografi om Fjodor Dostojevskij finner jag ännu mera spännande att läsa än vilken deckare som helst. Det här är på riktigt.

Ack, så nära det var att vi hade gått miste om många av Dostojevskijs mästerverk. Det beror på flera saker. Han var bl.a. ytterst nära att arkebuseras den 22 december 1849. Senare i livet skulle han spela bort kopiösa belopp och föra ett kringflackande liv i Europa. Hur han fick tid och ork att skriva de mästerverk han faktiskt skrev är närmast ett mirakel.

Den här biografin är sådan att jag får lust att läsa allt av Dostojevskij. Jag blev "insnöad" på denne mästare redan i tonåren. Har man en gång fastnat för Dostojevskij är man fast för resten av livet. Jag kan inte nämna en enda annan författare som så skickligt lyckats väva ihop filosofiska, etiska och religiösa resonemang i romanbyggen så imponerande och spännande att det kan göra vilken annan författare som helst grön av avund. Att lyckas få djupa böcker till "bladvändare" är onekligen en svår konst.

Den roman av Dostojevskij som jag håller främst är "Bröderna Karamazov". Vad har Lagerlöf att skriva om den? Jo, bl.a. följande.
"Dostojevskij var realist och ville som konstnär inte vara något annat än realist. Hela hans livsuppfattning var dock romantikerns.
Detta är två sanningar om Dostojevskij. En tredje är att han i roman efter roman försökte teckna Den Absolut Goda Människan. Det första verkligt stora försöket i den riktningen är furst Mysjkin i 'Idioten'. Ett andra porträtt i genren är den före detta livegne trädgårdsmästaren Makar i 'Ynglingen'. Ett tredje är starjetsen Sosima i 'Bröderna Karamazov'. Ett fjärde är Aljosja Karamazov i samma roman.
Samtidigt: I så gott som alla Dostojevskijs stora romaner spelar mordet en central roll. (...) 'Bröderna Karamazov' är - vid sidan av allt annat - en jättelik kriminalroman." (s. 224)

Men låt oss nu icke förhasta oss. Att kalla "Bröderna Karamazov" för en kriminalroman och sedan gå vidare är en förenkling som i sig borde vara kriminell. Ty ingen av mig känd nu levande kriminalromanförfattare skulle kunna åstadkomma något liknande.

"Centralt i starjetsen Sosimas förkunnelse är att all tillvaros innersta väsen är kärlek och glädje. Gud är glädje. Om man gläds åt livet står man nära Gud." (s. 229)

"Kanske är människans frihet skönhetens förutsättning på det moraliska planet. Utan frihet skulle inte själens skönhet kunna framstå, så som den finns hos Aljosja - skulle inte moralisk skönhet kunna existera. Det ligger ju en poäng i att den rätta handlingen är fritt - och kanske till och med hjältemodigt - vald!" (s. 232)

Så ett citat ur Dostojevskijs brev: "Endast de inspirerade avsnitten lyckas redan första gången, uppstår som ur en gjutform, allt annat är - ett omåttligt tungt och hårt arbete." (s. 244)

Till sist ett citat av Lagerlöf: "När budet om Dostojevskijs död kom blev det strax tillkännagjort på alla Petersburgs skolor. Alla föreläsningar vid universitetet blev inställda och studenter och lärare samlades till minnesgudstjänster. Vid begravningen turades studenter och kolleger om att bära kistan de fyra kilometrarna till Alexander Nevskijklostret. Sorgetåget sägs ha varit ett av de största som förekommit i Ryssland." (s. 247)

Torrbollen har ordet

Kanske är jag en torrboll och glädjedödare, men jag tycker att fester är överskattade. Särskilt om det förekommer alkohol. Det där med att man blir av med hämningar och kan "släppa loss" - vad är det egentligen för kul med det? Efteråt blir det ju bara herr Ågren kvar.

Fester är för ytliga personer. Man kommer aldrig en annan människa "in på livet" under en fest. Den som tror det lurar sig själv. Frågan är om någon någonsin kan lära känna en annan människa på djupet. Jag tror att vi alla bara skrapar lite på fernissan.

Vissa personer är dötrista när de är nyktra. När de är berusade blir de så himla påfrestande. De flabbar åt allting, gapar och skriker, skrävlar och skryter och står i. Det är helt odrägligt att vara i närheten av dem. Man bör alltid undvika dem, ty när de är nyktra är de sura besserwissrar och när de är berusade är de överförfriskade, maniska besserwissrar.

Och detta med förfest, huvudfest och efterfest... Alltså, hur skoj är det egentligen? När jag ser män i kostym och kvinnor i festklänning så blir jag på min vakt. Jag tänker: "Undrar hur länge det dröjer innan de är aspackade?".

Nej, låt hellre varje dag bli en liten nykter fest!

På banan igen

Nu håller jag så sakta på att komma in i normala gängor igen. Ena dottern har gått ut gymnasiet och den andra dottern har gått ut högstadiet. Massor av människor har kommit och gått. Den enskilda person som satte mest tydliga spår var barnbarnet. Att riva ut saker som befinner sig nära golvet är kanske lika roligt för alla småbarn.

Att städa upp efteråt är trots allt ett kärt besvär...

Nada

Nu är det bloggtorka. Äldsta dottern går ut gymnasiet. Jag har annat att jobba med än att sitta här och krysta fram något. Vi syns nog snart igen.

Några rader om "Massakern i Katyn"

Sedd:

Andrzej Wajdas film "Massakern i Katyn" beskriver ett massmord under andra världskriget. Jag kan inte hålla med om att filmen är ett mästerverk. Visst, jag kan erkänna att den är bättre än medel, men det gör den inte till ett mästerverk. Sju poäng på en tiogradig skala är en adekvat betygssättning. Jag håller med Erik Helmersson här om att filmen inte riktigt griper tag. "Kanske är myllret av rollfigurer för spretigt och ingen riktigt fördjupad - för många uniformer och namn, för få riktiga människor." Just min åsikt. Intressant är också att läsa den här artikeln om filmen. Om man tvunget skall jämföra med någon annan krigsfilm, så anser jag att Polanskis "Pianisten" är klart mera sevärd.

En slutsats man kan dra av den här anti-feel-good-filmen blir det gamla talesättet "De var lika goda kålsupare". Språk och nationalitet spelar mindre roll - vanliga människor kan bli grymma och skoningslösa bödlar under särskilda omständigheter.

En annan slutsats jag drar är att det ofta är grandiosa och storhetsvansinniga visioner som bildar själva fundamentet för massakrar. Hitler eller Stalin - skit samma. "Röda armén har kommit för att befria er" - jovisst, ta sagan om Rödluvan också.

Vi är lättlurade

Lita inte på vad du ser...

Det är ofta motiverat att ställa sig frågan "Jämfört med vad?".

Ännu en bloggare släcker ned

Jag läser på Marcus Birros blogg att han inte ser någon annan utväg än att sluta blogga. Det är ren personförföljelse och mobbning som har lett honom till det beslutet. Tvi vale! säger jag till alla dessa förbannade mobbare. Det vore i vissa fall bättre med det totala övervakningssamhället, kan jag tycka ibland. Varför skall de gå fria, dessa avskum?

Internet är självklart bra till mycket, men det yttrar sig också ofta som ett djävulens påfund. Det är rena paradiset för bovar och banditer, pedofiler, diverse knäppskallar och drägg. Skall verkligen skyddet av den personliga integriteten få gå före kravet på ett välfungerande rättssamhälle? Är det viktigare att mobbarens identitet skyddas än att den mobbade slipper mobbas?

Splittrat

Information vi måste ha?

(Skärmbildsdumpning från Expressen alldeles nyss. Men det kunde nästan lika gärna ha varit från vilken tidnings nätupplaga som helst.)

Av någon anledning misstänker jag att sådan här layout och "informationsstress" ökar risken för DAMP och liknande.

Lisa för själen

Ah... Det är skönt med människor som är trogna sig själva och kör sitt eget race, no matter what. Jag gissar att Lisa Ekdahl är en sådan person. Det kräver ett visst mått av mod. Hon må se svag ut, hon må väcka beskyddarkänslor. Skenet bedrar, tror jag. Det här albumet är värt en klockren fyra (på en femgradig skala) i mina öron. Det är klart bättre än medel, men det finns en liten bit kvar till mästerverksbetyget. Ett tag tyckte jag att hennes röst är alltför flickaktig, barnslig och omogen. Men nej, det stör mig inte längre. Nu kan jag i stället tycka att hennes röst låter bräcklig, kantstött, erfaren.

Här finns underbara låtar och makalöst bra komp. Albumet får mig att associera kring en kvinnlig motsvarighet till Bob Dylans "Oh mercy". Då förstår du att jag gillar det här. Kritikerna håller i stort sett med mig. (Läs särskilt Jan Gradvalls recension i DI Weekend!)

Det skulle inte förvåna mig om det här albumet rullar på något spa snart. (Vem vet?) En lisa för själen är det.

Om skapandets psykologi

Den här boken kom ut på Wahlström & Widstrand 1971. ALMAserien var en mycket intressant utgivning och Frank Barrons "Skapandets psykologi" är antagligen en av de böcker i serien som har stått sig bäst genom åren.

Kreativitet har fascinerat mig ända sedan min ungdoms dagar. Under årens lopp har jag hunnit samla på mig en del mycket intressanta volymer i det här ämnet. Upplägget i den här boken är i korta drag tredelat:
1. Mätning av skapandet
2. Studiet av personer med hög skapande förmåga
3. Att stimulera den skapande förmågan.

Som avgörande för att skapade produkter skall vara kvalitativt högtstående nämnde Barron "(...) deras originalitet, deras användbarhet, deras validitet, deras förmåga att fylla ett behov och ytterligare en tämligen subtil kvalitet, som vi nu kan kalla 'estetisk lämplighet' eller 'elegans'. Tyngdpunkten ligger härvid på allt det som är friskt, nytt, ovanligt, sinnrikt, olikt, klokt och ändamålsenligt." (s. 13) Sic! Ingen dålig kravlista. Det är många påstått konstnärliga produkter som inte håller måttet, tänker jag.

"Konstnärlig preferens är positivt relaterad till snabbt personligt tempo, verbalt flöde, impulsivitet och öppenhjärtighet." (s. 28)

"De [mycket originella individer - min anm.] tycker om sådana sysselsättningar som skådespelarens, konstnärens, konsulns, författarens och musikerns (...)" (s. 39)

Två andra starka faktorer - förutom originalitet - som utmärker den kreativa individen är adaptiv flexibilitet - d.v.s. "(...) Förmågan att finna nya vägar för att nå en lösning (...)" och idéflöde - d.v.s. "Förmågan att snabbt producera en mängd idéer (...) Det är antalet idéer per tidsenhet som räknas." (s. 50)

Positivt korrelerade med den skapande förmågan är enligt Barron följande.
"Tänker och associerar inför nya idéer på ett ovanligt sätt; har en okonventionell tankeverksamhet (...) Är en intressant och fängslande person (...) Har en tendens att vara oppositionell och avvikande (...) Värdesätter uppriktigt intellektuella och kognitiva frågor (...) Tycks ha hög intellektuell kapacitet (...) Är själv-dramatiserande och teatralisk (...) Har ett labilt lynne." (s. 66)

Ett av många utmärkande drag hos den produktive vetenskapsmannen är "En förkärlek för ordning, metodiskhet, exakthet kombinerad med ett livligt intrese för den utmaning som motsägelser, undantag och synbarlig oordning utgör." (s. 95) Sic! Att finna ett system i galenskapen... Att bringa ordning i kaos...

"Fantasirika författare bedöms ha en genomsnitts-IQ på 165 (...)" (s. 98) Till detta skrev jag en gång "Delblanc, Gyllensten, Jersild m.fl.?". Tja, det kan man ju fråga sig. Vilka är dessa "fantasirika författare" som har en så väldigt hög IQ? Vad betyder det att vara väldigt "fantasirik" som författare? Är det att skriva böcker inom genren fantasy? Är det att ha ett brett register och kunna skriva i vilken genre som helst? Är det att klämma ur sig den ena boken efter den andra i ett flöde som inte verkar ha något slut? Inte vet jag.

Slutligen något om hur man kan stimulera den skapande förmågan: "Visionär oskuldsfullhet, en naivitet och genialitet karakteriserar den kreativa individen; om dessa kvalitéer kan odlas, så torde friskheten i uppfinningsrikedom och problemlösning öka." (s. 115)

Detta evinnerliga hat

Suck...

No comments...

En mästerlig bok som blev en kass film

Sedd:

Tänk att en sådan makalös bok kan bli en sådan likgiltig film. Jag minns boken med värme - en fantastisk historia om livslång längtan. Man kan knappt tro att filmen bygger på boken. Här finns ingen magi kvar. Filmen "Kärlek i kolerans tid" är bättre osedd. Boken är däremot värd att läsas och läsas om igen. Kritikerna var relativt överens om att filmen är ganska kass. Jag ger den en tvåa. "Dagboken" är bättre - om man nu skall jämföra med en annan film om lång, lång väntan.

Lysande samtidsskildring

Första avsnittet av "Hammarkullen" denna kväll. När serien gick första gången fattade jag inte galoppen riktigt eftersom jag missade några avsnitt i början. Nu skall det bli spännande att följa denna moderna klassiker. Jag tycker redan om den. Man kan undra ifall folk inte rentav om sisådär hundra år ser tillbaka på "Hammarkullen" med samma respekt som vi i dag ser tillbaka på Strindbergs "Röda rummet". Vilket persongalleri! Vilken drastisk humor! Vilken dialog! Det är lysande.

"Rach-trean"

Nu har jag äntligen lyckats höra Rachmaninoffs pianokonsert nr 3 - ett musikverk känt för att ställa oerhörda krav på pianisten. Det är den här inspelningen jag fick tag i:

Det är ju bara att kapitulera. Det här är kanske pianokonserternas Pianokonsert. Gudomligt! Så tekniskt krävande och samtidigt så dramatiskt, dynamiskt, spännande och melodiskt vackert!

Jag har några vänner som - oberoende av varandra - har samma åsikt om musik. De menar, att den enda musik man behöver lyssna på - eller kanske snarare: som är värd att lyssna på - är jazz och s.k. klassisk musik. När jag hör den här konserten är jag beredd att hålla med mina vänner.

Bringare bringar klarhet

Detta är resultatet av en scanning:

Jag lade en bringare ned med ett A4-papper inuti och beskar sedan bilden. Poängen med att visa denna bild är den utomordentliga pedagogiken. Det behöver inte vara krångligare än så här. Det går utmärkt bra att göra på detta vis. Vi får här veta att 2 dl vatten motsvaras av c:a 100 gram mjöl eller c:a 150 gram ris eller c:a 175 gram socker. En grej för att mäta fyra olika enheter. Bra! Sådant gillar jag.