Illich om sjukvård

Han var en av mina husgudar under flera år - Ivan Illich. Jag hade - och har fortfarande - stor respekt för sådana provokationer och ifrågasättanden som han gjorde. Jag har tidigare skrivit om en annan av hans böcker här.

Han hade den mycket sällsynta förmågan att vara en oerhört skarpsinnig tänkare samtidigt som han kunde förmedla sin visdom till en bred allmänhet. De egenskaperna kommer inte ofta tillsammans i en person. Det finns akademiker som aldrig i livet kommer att nå ut till den stora massan - eftersom de inte kan uttrycka sig så att folk begriper. Illich kunde formulera sig så att nästan vem som helst begrep - och han var kolossalt djup. Hans sätt att formulera sig fick läsaren att känna sig klyftigare än vanligt. Andra "låtsasdjupa" tänkare som formulerar sig onödigt krångligt får bara läsaren att känna sig dum.

I "Den farliga sjukvården" (1975) ifrågasatte han det mesta kring modern sjukvård. Boken består av fyra delar - om klinisk, social och strukturell iatrogenes samt en avslutande del om hälsopolitik. (Iatrogenes betyder här ungefär: där sjukvården i sig själv orsakar sjukdom.)

Dags för citat!

"Ju fler skolor det finns i ett samhälle desto fler människor grips på ett eller annat sätt av framstegstron, trots att skolans huvudsakliga effekt visat sig vara en produktion av 'utslagna'." (s. 47)

"(...) människor som saknar behandlingsbetonade etiketter har blivit undantag." (s. 50)

"(...) fem olika brister i sjukvårdsindustrin. [1] (...) produktionen av botemedel och sjukvårdstjänster [har] blivit självbetjänande. (...) [2] präglas distributionen av resurser och tillgången på service av ojämlikhet och godtycke (...) [3] permanentas ineffektivitet och privilegier genom medicinarskråets organisation som också [4] påtvingar hela samhället en speciell läkarskolas fördomar. (...) [5] Slutligen intresserar sig dagens läkare mera för sjuka individer än för hela befolkningens hälsa." (s. 60f) [Mina klamrar]

"Franska revolutionen gav upphov till två stora myter. Enligt den ena skulle läkarna kunna ersätta prästerna. Enligt den andra skulle den politiska förändringen återskänka samhället dess ursprungliga hälsa." (s. 101)

"Människans medvetenhet om sin bräcklighet, sin individualitet och sitt beroende av andra individer gör upplevelsen av smärta, sjukdom och död till en integrerad del av hennes liv. Förmågan att autonomt handskas med dessa tre fenomen är en fundamental förutsättning för hennes hälsa. Hon blir beroende av en manipulering av sitt innersta om hon ger upp sin autonomi och då måste hennes hälsa avta." (s. 156)

"(...) livet vägrar att låta sig alieneras." (s. 157)