Lysande bok om Dostojevskij

En lysande bra biografi. Första upplagan kom 1978. Den här andra och omarbetade kom 2008. Denna av Karl Erik Lagerlöf skrivna biografi om Fjodor Dostojevskij finner jag ännu mera spännande att läsa än vilken deckare som helst. Det här är på riktigt.

Ack, så nära det var att vi hade gått miste om många av Dostojevskijs mästerverk. Det beror på flera saker. Han var bl.a. ytterst nära att arkebuseras den 22 december 1849. Senare i livet skulle han spela bort kopiösa belopp och föra ett kringflackande liv i Europa. Hur han fick tid och ork att skriva de mästerverk han faktiskt skrev är närmast ett mirakel.

Den här biografin är sådan att jag får lust att läsa allt av Dostojevskij. Jag blev "insnöad" på denne mästare redan i tonåren. Har man en gång fastnat för Dostojevskij är man fast för resten av livet. Jag kan inte nämna en enda annan författare som så skickligt lyckats väva ihop filosofiska, etiska och religiösa resonemang i romanbyggen så imponerande och spännande att det kan göra vilken annan författare som helst grön av avund. Att lyckas få djupa böcker till "bladvändare" är onekligen en svår konst.

Den roman av Dostojevskij som jag håller främst är "Bröderna Karamazov". Vad har Lagerlöf att skriva om den? Jo, bl.a. följande.
"Dostojevskij var realist och ville som konstnär inte vara något annat än realist. Hela hans livsuppfattning var dock romantikerns.
Detta är två sanningar om Dostojevskij. En tredje är att han i roman efter roman försökte teckna Den Absolut Goda Människan. Det första verkligt stora försöket i den riktningen är furst Mysjkin i 'Idioten'. Ett andra porträtt i genren är den före detta livegne trädgårdsmästaren Makar i 'Ynglingen'. Ett tredje är starjetsen Sosima i 'Bröderna Karamazov'. Ett fjärde är Aljosja Karamazov i samma roman.
Samtidigt: I så gott som alla Dostojevskijs stora romaner spelar mordet en central roll. (...) 'Bröderna Karamazov' är - vid sidan av allt annat - en jättelik kriminalroman." (s. 224)

Men låt oss nu icke förhasta oss. Att kalla "Bröderna Karamazov" för en kriminalroman och sedan gå vidare är en förenkling som i sig borde vara kriminell. Ty ingen av mig känd nu levande kriminalromanförfattare skulle kunna åstadkomma något liknande.

"Centralt i starjetsen Sosimas förkunnelse är att all tillvaros innersta väsen är kärlek och glädje. Gud är glädje. Om man gläds åt livet står man nära Gud." (s. 229)

"Kanske är människans frihet skönhetens förutsättning på det moraliska planet. Utan frihet skulle inte själens skönhet kunna framstå, så som den finns hos Aljosja - skulle inte moralisk skönhet kunna existera. Det ligger ju en poäng i att den rätta handlingen är fritt - och kanske till och med hjältemodigt - vald!" (s. 232)

Så ett citat ur Dostojevskijs brev: "Endast de inspirerade avsnitten lyckas redan första gången, uppstår som ur en gjutform, allt annat är - ett omåttligt tungt och hårt arbete." (s. 244)

Till sist ett citat av Lagerlöf: "När budet om Dostojevskijs död kom blev det strax tillkännagjort på alla Petersburgs skolor. Alla föreläsningar vid universitetet blev inställda och studenter och lärare samlades till minnesgudstjänster. Vid begravningen turades studenter och kolleger om att bära kistan de fyra kilometrarna till Alexander Nevskijklostret. Sorgetåget sägs ha varit ett av de största som förekommit i Ryssland." (s. 247)