Illich omläst

Nu är jag inte alls i fas med det omgivande samhället. Det finns så många företeelser i samtiden som jag inte alls gillar eller vill anpassa mig efter. Jag anser, att vi hade haft mera livskvalitet och mått bättre inombords om politiker och makthavare hade gjort som vissa tänkare, vetenskapsmän, debattörer m.fl. rekommenderade. Jag syftar bl.a. på André Gorz, Erik Dammann, Hartvig Saetra, Arne Naess, Harald Ofstad, Henryk Skolimowski, Rolf Edberg och Ivan Illich.

Varför tas inte flera sådana tänkare på allvar? Gitter inte politiker och beslutsfattare läsa deras verk? Eller har de läst men icke förstått? Eller har de läst men valt att förtiga? Det kan man fundera över. Men man kan också tänka kring vilket inflytande Illich haft på datoriseringen av samhället... (Läs det sista stycket före litteraturförteckningen via länken ovan, så ser du vad jag menar.) Man kan också komma att tänka på ett uttryck som "connecting people"...

Denna bok kom i sitt engelska original ut redan 1973. På svenska kom den först 1982. Det var en översättningslättja som är anmärkningsvärd. Boken borde ha nått ut till en stor svensk presumtiv läsekrets mycket fortare än så. På pärmens baksida kan vi läsa: "DET GEMENSKAPANDE SAMHÄLLET är den radikale och kontroversielle samhällskritikern Ivan Illichs mest grundläggande verk. Han gör här en sammanfattande och genomträngande analys av det moderna industrisamhället och dess självförstörande tendenser (...)".

Låt mig citera!
"Ett gemenskapande samhälle bör utformas så att det erbjuder alla sina medlemmar maximalt självständig handling med hjälp av redskap minimalt kontrollerade av andra. Folk känner äkta glädje, till skillnad från bara nöje, så länge deras handlingar är kreativa. Växer däremot redskapen längre än till en viss punkt, ökas reglementstvånget, beroendet, utsugningen och maktlösheten." (s. 32)
"Den enskilda människans handlingar i förhållande till samhället bestäms av de redskap hon aktivt behärskar eller med vars hjälp hon passivt behärskas. I den mån hon behärskar sina redskap, kan hon uttrycka sin mening i världen." (s. 33)
"Redskap alstrar gemenskapande i den mån de lätt kan användas, av vem som helst, så ofta eller så sällan som önskas och för att fullfölja ett mål som valts av den som använder redskapet." (s. 34)
"Ett rättvist samhälle skulle vara ett sådant där friheten för en person enbart begränsas av kravet att alla andra ska ha samma frihet. Ett sådant samhälle förutsätter en överenskommelse om att utesluta alla redskap som genom sin blotta natur hindrar den sortens frihet. (...) Ett samhälle som är uppbyggt så att utbildning genom skolor är en nödvändighet för att det ska fungera, kan inte vara ett rättvist samhälle." (s. 55)
"(...) i ett konsumtionssamhälle finns det oundvikligen två sorters slavar: de som har och som är fångar i beroendet och de andra som är fångar i avundet." (s. 61)
"När det är som bäst, är biblioteket prototypen för ett gemenskapande redskap. (...) biblioteken utnyttjas för lite på grund av att de har blivit organiserade till något slags respektingivande läroanstalter." (s. 81)
"Det industriella produktionsmonopolet kommer att bryta samman fullständigt på grund av att de mångförgrenade system som livnär dess expansion kommer att svikta ungefär samtidigt." (s. 122)

Om inte de är citat som väcker tankar, så vet jag inte någonting.