Nere

En del kanske undrar över den förra posten. Varför denna dysterhet? Jo: jag är inne i ett sorgearbete. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att en person jag kände har lämnat detta jordeliv. Att vifta bort sorgen med käcka truddelutter eller glöttiga komedier eller något liknande klämmigt ligger inte för mig. Jag vill vara där nere i dysterheten och verkligen - nu blir det klyschigt - "bearbeta mina känslor". Det är så ofattbart att inte längre kunna kontakta honom. Han fattas mig.