Från en resa till Kroatien. 2

Nu blir det en salig blandning. Först en bild på en av flera bilar i miljonkronorsklassen som jag såg i Opatija. När jag promenerade genom staden blev jag mer och mer övertygad om att Opatija kanske är Kroatiens svar på Saint-Tropez, Nice eller Cannes. Priserna är visserligen ungefär som hemma i Sverige när det gäller en hel del, men för den genomsnittlige kroatiern är prisläget i Opatija alltför högt. Vår eminenta reseledare berättade att många av de personer som arbetar i Opatija under turistsäsongen bor enkelt på andra orter - med helt andra priser. Många av dem tjänar motsvarande 7.500 svenska kr per månad brutto. Många tvingas dela bostad med någon annan familj för att få ekonomin att gå ihop. Så - den här Lamborginin tillhör sannolikt inte någon av de vanliga arbetarna:

Jag fascinerades av arkitekturen i Opatija. Hus efter hus var estetiska skönheter. Här ett exempel:

Så här kunde utsikten te sig om man gick en bit ovanför den egentliga - berömda och 12 km långa - strandpromenaden:

Det var egentligen här allting började - med klostret i Opatija. Själva ordet opatija betyder kloster. Det var munkar som s.a.s. lade grunden till alltihop. Så här ser tornet ut i skymningsljus (klockan var fem över nio på kvällen):

Så här vackert är det strax nedanför klostret:

Kortet nedan är taget från vår balkong:

Och så här ser hotellet (Admiral) ut från gästhamnen:

Jag fortsatte fotografera de vackra husen:

Sålunda gick de första dagarna på resmålet. Sol, bad, mat, dryck, promenader, vila lade beslag på det mesta av tiden. Man gitte knappt läsa. Ett och annat sudoku blev det dock. Och på kvällarna blev det kortspel på balkongen, med bl.a. rödvin, whisky och medhavt svenskt, mellanrostat kaffe.