Herzogs "Kaspar Hauser"

Av min kanadensiske bekant fick jag låna den här filmen:

Den gör mig lite kluven. Första gången jag såg den - ganska kort tid efter premiären - var jag eld och lågor och tyckte att den var ett fulländat mästerverk. Nu är jag inte fullt så entusiastisk. Det här är inte en av Herzogs bästa filmer. Jag tycker den är kvasidjup. Jag misstänker, att Herzog ville göra sig mera vis än vad han egentligen var. Jag ser en sorts förhärligande av det vilda och obildade som jag har svårt att acceptera. Scenen där logikprofessorn testar Kaspar Hausers sinne för logik är bara för övertydlig. Ni känner säkert igen problemet: du hamnar i en vägkorsning, där den ena vägen leder till byn där alla alltid talar sanning och den andra vägen leder till byn där alla alltid ljuger. Du får bara ställa en enda fråga till den första personen du möter för att kunna få reda på vilken väg som leder till vilken by. Kaspar Hauser svarar, att han kan ställa frågan "Är du en lövgroda?". Logikprofessorn underkänner Kaspar. Och jag är beredd att göra det samma. Det hade nämligen i så fall varit bättre att fråga "Är du en människa?".

Nå, det intressanta med filmen är Kaspar Hausers levnadsöde. Varför filmen fick den tyska titel den fick vet jag inte. Det är ju ingen särskilt upplyftande titel: "Var och en för sig och Gud mot alla". Inte blir man mycket klokare av att se extramaterialet. Där kan man läsa, att Werner Herzog när han var liten, och så rädd att han gömde sig under sängen, plötsligt fick se Gud i dörröppningen. Sedan var han inte längre rädd. En annan sak som framgick av extramaterialet förvånar mig dock inte: Herzog gör film på ett "instinctual" sätt och han anser, att vissa spelfilmer kommer närmare sanningen än dokumentärfilmer.