Efter festen
Nyss kom jag hem från en fest som hette duga. Vi blev bjudna på massor med grekisk mat. Jag backade en gång och lassade i mig av grillspett, keftedes, tsatsiki, fetaost, potatisklyftor, vitlöksbröd och lite annat smått och gott. Till detta drack vi rödvin och starköl. Njutning... Alla var på gott humör och alla trivdes.
När sedan alla hade druckit kaffe blev det chans till dans. Och som vi dansade! Nästan alla var uppe på dansgolvet minst en gång. Bandet spelade mestadels 60-talsmusik - säkra kort av Chuck Berry, Beatles, Stones, Animals m.fl.
Själv dansade jag mig genomsvettig, i någon sorts fristildans. Jag påminde nog en del om John Travolta i "Pulp fiction". Det är så vansinningt kul att dansa när många andra är med på noterna. Dans gör det dessutom väldigt naturligt att hålla om och röra vid personer som man tycker mycket om. En fest utan dans är knappt en riktig fest.
Etiketter: Dans
3 kommentarer:
Apropå dansen i "Pulp fiction": Chuck Berrys "You never can tell" är en diamant!
Ja, det är den! Och dansscenen i sig, oförglömlig.
Coolt att dansa, att kunna släppa loss. Respekt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida