Ett årtiondes musik fångat i foton och text

Även om de båda upphovsmännen kanske inte skulle gilla det, så vill jag kalla den här boken "trevlig". Boken ger mig visserligen inte så hemskt mycket information som jag inte redan hade grepp om, men den är gjord på ett sätt som jag finner sympatiskt. Som undertiteln antyder så är boken starkt baserad på Torbjörn Calveros träffsäkra foton. Men Christer Olssons texter är även de absolut värda närmare studier.

Boken fångar 1970-talets musik på ett utmärkt sätt - även om jag kan sakna en del namn. Att de namnen saknas kan ju bero på att Calvero aldrig fick tillfälle att fotografera personerna eller grupperna i fråga. Jag tänker t.ex. på Pink Floyd och Genesis - två enormt stora namn under den tiden.

Nåväl, om vi slutar gnälla - vad är då så bra med den här boken? Jo, framför allt vill jag framhäva det lätta anslaget. Här finns ett flyt som gör det till en fröjd att sträckläsa boken. Bildmaterialet är mycket bra, stundtals rent mästerligt. Det förvånar inte att Calvero fick komma nära flera av pop- och rockvärldens stora. Han verkar ha haft en sällsynt förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. (Och även om han t.ex. kom grymt för sent till en träff med Donovan, så blev slutresultatet lysande.)

Christer Olsson har tidigare bl.a. skrivit för Larm och Vecko-Revyn. Enligt min ringa mening skriver han här lika bra som Mats Olsson, Lennart Persson eller vilken annan lysande rockskribent som helst. Han har flera gudomligt snygga formuleringar. Exempel:

"1982 skrev Mick Jones en av The Clashs största hits 'Should I stay or should I go?' Ett par månader senare lämnade han gruppen. Sex Pistols var redan upplösta. Sid Vicious var död.
Säkerhetsnålarna började rosta." (s. 50)

"(...) Som en strandlinje som ändrar kontur varje gång en ny våg slår in över den.
En magiker i ständigt nya förklädnader.
Från traditionell folkmusik till en rasande elektrisk storm.
Från amfetaminladdad, ordsprutande vulkan till sparsmakad poet. (...)" (s. 100 - om - givetvis - Bob Dylan)

"(...) Om alla dem som inte kan få ett jobb, om fabriker som läggs ner, familjer som splittras, arbetare som slits ut i förtid, drömmar som kapsejsar - teman han kommer att utveckla på den avskalade 'Nebraska', där varje låt är en fulländad novell." (s. 118 - om - självklart - Bruce Springsteen)

"1994 döptes asteroid 3834 till Zappafrank av International Astronomical Union.
Tala om att vara stjärna." (s. 138)

Ja, ni ser. Visst är han en skicklig skribent. Jag antar, att han måste ha finslipat många formuleringar ett antal gånger. Förmodligen hyllar han devisen "Kill your darlings". Man kan inte bara få ur sig sådana meningar helt utan ansträngning.

(Helt irrelevant parentes: Jag gick i samma skola som Olsson, i den lilla skånska staden. Jag minns att jag satt på skolgården när han gick förbi - bärande på Dylans då nyss utgivna dubbel-LP "Blonde on blonde"...)