Dagens citat. 3

Vilken tankeskärpa! Vilken knivskarp analys! (Ironi)

Från Alliansfritt Sveriges ASTube. Och så säger man att vi har de politiker vi förtjänar...

Dagens citat. 2

Från samma källa som i förra posten:

Suck. Varför inte lika gärna sluta med all sorts statistik?

Dagens citat. 1

Från Alliansfritt Sveriges citatsamling tar jag denna beskurna skärmbildsdumpning:

När jag läser sådant undrar jag vilka krav som ställs på ministrar. Tydligen inte särskilt höga. Det här yttrandet är ju så korkat att man kan undra om han var drogad när han sade det.

Några rader om en överskattad man

Mary Warnocks bok "Sartres filosofi" (Denna upplaga från 1966) läste jag 1970. På den tiden var jag väldigt svag för Sartres författarskap och tankevärld. Det är jag icke numera. Nu tycker jag att han var "hajpad" - en ganska svamlig ordvrängare som inte var någon större tänkare. En ganska typisk fransk intellektuell superstar, med andra ord.

Denna bok har följande kapitelrubriker: Cartesianismen, Intet, Varat-för-andra, Att vara i världen, Friheten samt Den radikala omvändelsen. De avslöjar en del om bokens innehåll. Det som jag nu ogillar med hans filosofi är dess oskarpa konturer, dess kvasivetenskaplighet, dess pompösa pseudointellektualism. Det är antagligen omöjligt att bevisa och/eller motbevisa dess reliabilitet och validitet. Det är ungefär som att motbevisa en dikt. Ty så ser jag på Sartres filosofi: den är mera ett appendix till hans skönlitterära författarskap än en fristående disciplin.

"(...) Sartre, som anser att vi är ansvariga för allting, också tror att ansvarsbördan är mer än vi kan bära, och att vi hittar på konster och knep för att undgå den.
Av dessa knep är till exempel ironin ett. (...) Men ett långt viktigare knep är den Onda Tron, i vilken vi låtsas att undvikliga saker är oundvikliga. På ett eller annat sätt består Ond Tro i att låtsas för oss själva och andra att saker och ting inte kunde vara annorlunda (...)" (s. 53)
Djupsinnigt? Nej. Det är ungefär lika fjantigt som att påstå att vi alla, var och en för sig, har lika stora chanser att bli FN:s generalsekreterare. Bullshit.

"Människorna sätts ner i världen, och de blir vad de väljer att bli genom att handla och känna som de gör." (s. 54)
Djupsinnigt? Nej. Var och en sin egen lyckas smed, alltså. Skitsnack.

"Varat-för-andra definieras på två besläktade sätt. För det första är jag medveten om min egen kroppsliga existens som något som är bekant för andra människor. För det andra är jag medveten om andra människors kroppar och därigenom om deras existens i världen." (s. 64)
Djupsinnigt? Nej. Det är ungefär en lika trivial truism som att hävda, att vi människor finns i olika raser.

"Mitt uppfattande av den Andres blick har alltså två huvudkonsekvenser. För det första är jag som objekt för den Andres blick ett ting, utan tvivel inte helt bestämt, men möjligt att bedöma i termer av sannolikhet som många andra objekt i världen, som vädret till exempel. (...)
Den andra konsekvensen är, att när jag en gång blivit medveten om den Andre, inser jag att jag inte helt är situationens herre." (s. 79f)
Djupsinnigt? Nej. Banalt och löjligt pretentiöst? Ja.

"(...) i varje sorts mänsklig relation är man dömd att inta endera av två grundläggande attityder: Sadism eller masoschism." (s. 132 - Jo, det var felstavat i boken.)
Djupsinnigt? Nej - nonsens.

Så här kan jag hålla på. Men jag sätter stopp här. Jag tycker det blir uppenbart att Sartre var en filosof-wannabe. Han ville vara så djup, så djup, men det slutade med ett magplask. Han var en skönlitterär författare som önskade att han kunde vara en Stor Tänkare.

Att vara sig själv nog kan vara bra

Ja! Ingen dum idé, tror jag.

Om jag hade varit mera händig - och haft pengar till att investera - så hade jag fixat det inom det snaraste. Tänk att kunna sköta det själv och slippa vara beroende av utsugare!

Två mästerverk av två systrar

Sedda:

Den där franska skendokumentära skildringen av systrarna Brontë förbigår jag nästan med tystnad. Den är mest ett sömnpiller. Och den engelska "Brontës värld" är inte mycket bättre. Men när vi kommer till "Svindlande höjder" och "Jane Eyre" - "now we're talking"!

Då svallar det av känslor, det stormar och svämmar över, det går höga vågor och det är aldrig ljummet eller likgiltigt. Det är mycket möjligt att det finns bättre filmatiseringar av dessa båda mästerverk, men de här duger gott. Ingen risk att man somnar till sådan himlastormande passion, olycklig kärlek, tragedi och tillbakahållen lusta!

Ensam?

Varför har man valt just de här kvinnorna till dessa annonser? Det förefaller mig konstigt om de skulle vara ensamma - åtminstone om man skall döma av utseendet. I mina ögon är de riktigt snygga.

Inte ansluten och ändå ansluten

Nytt fenomen: jag använder en bärbar dator i rummet intill. Det står att den trådlösa nätverksanslutningen inte är ansluten. Likväl sitter jag här och är trådlöst ansluten. Och virusskydd och brandvägg m.m. fungerar som det är tänkt. Det är mycket med det tekniska...

Det blir kanske krångel

Vi har haft krångel med vår kombinerade modem-och-router-pryl. Det har varit väldigt låg signalstyrka till de bärbara datorerna - trots att man befinner sig i rummet intill. Nu skall jag byta ut prylen. Så: om jag inte skriver mera här i dag, så vet ni att det kan bero på nytt tekniskt krångel.

Psykisk tortyr

Att välja mellan Körslaget och Dansbandskampen... Det är som att välja mellan vinterkräksjuka och migrän. Här har vi en ny tortyrmetod värre än fängelse: tvångsmatning med Körslaget och Dansbandskampen dygnet runt.

Jag är trött på allt detta populistiska och vulgära daltande med käcka, glada amatörer och halvfigurer som gräver finkulturens grav. Ge mig hellre grårandiga proffs och besserwissriga kultursnobbar!

Darwin krattade gången...

Tänkvärt skrivet av Christian Braw.

Helen helar

Helen Sjöholm hos Lasse Bengtsson i TV4. Helt oemotståndlig. Vem kan tycka illa om henne? Hon är helt underbar. Hon är inte en tiopoängare utseendemässigt. Det finns många kvinnor som är klart vackrare än Helen, men Helen har en charm och en inre skönhet som går utanpå det mesta. Och så denna röst! Hon har en helande effekt.

Här en recension i New York Times. Föreställningen fick f.ö. stående ovationer och Helen ansågs vara den klarast lysande stjärnan. Det var rörande att höra Benny Andersson i TV4 säga att alla involverade i denna amerikanska uppsättning var fantastiska - och bäst av alla var Helen Sjöholm.

Jag önskar henne allt möjligt gott.

Bra karl reder sig själv

Vadå TV-spel? Detta är äkta vara:

Kult.

Splittrat

Spridda skurar - ur nyhetsflödet:

"Uppdrag Granskning" - hur tillförlitligt är det programmet egentligen? Jag har aldrig riktigt litat på Janne J. Jag sympatiserar inte alls med hans överfallsjournalistik. I mina ögon påminner "Uppdrag Granskning" alltför mycket om förnedrings-TV.

Leif Silbersky prickas av advokatsamfundet. Även solen har sina fläckar. Det är kanske dags att lägga av?

Leif Hamrén påstår sig kunna jobba dygnet runt. Kvalificerat skitsnack, säger jag. Om han verkligen jobbar dygnet runt, så behövs det inte speciellt många dygn innan han måste "lämna planen". Hur skulle han f.ö. kunna jobba dygnet runt flera dygn i sträck utan någon sorts uppiggande medel?

Dagens irritationsobjekt

Vissa människor är inte överdrivet observanta. De påminner om zombies i sin mentala lättja. Särskilt irriterande blir det när sådana trögnissar kör bil.

Varje gång när jag kör hemåt på motorvägen lägger jag märke till minst en bilist (och det gäller - det får jag väl påpeka för tydlighetens skull - olika bilister varje dag) som inte uppfattar ett vägmärke korrekt. Det finns två skyltar som i kombination säger att hastigheten skall sänkas till 70 km/tim om 300 meter. Men trögfattarna har sänkt hastigheten till 70 km/tim så fort de är i jämnhöjd med det vägmärket - alltså 300 m för tidigt. Störande.

Sing while you buy

En trevlig idé. Jag skulle ställa upp om jag blev tillfrågad.

(Men jag tror inte alls att det var improviserat - om nu någon vill få oss att tro det. Snarare var det väl förberett.)

Dagens bildgåta

Vilket samband finns det mellan de båda bilderna?

Svar här.

Utanför?

Regeringen lovade att minska utanförskapet. Vad blev resultatet så här långt? Flera personer har hamnat i utanförskap. En klok insändare undrade om det kanske var meningen - eftersom de då slipper känna sig så ensamma. På så vis har man kanske i alla fall minskat känslan av utanförskap.

Tankar kring en bild

Tja... Frågan kan dyka upp.

Jag kommer på mig själv med att allt oftare undra om vi lever i den mest banala av alla tider. Det är så mycket i nutiden som är banalt, puerilt, infantilt, juvenilt, patetiskt, pekoralt, trivialt, imbecillt, kitschigt, antiintellektuellt, pompöst, jönsigt, tomt, innehållslöst, intetsägande, platt, likgiltigt, överreklamerat och allmänt odrägligt. Infantiliseringen av samhället går hand i hand med konsumismen.

Deras första LP

Nu har jag påbörjat ett litet projekt som inte alls känns plågsamt. Jag skall lyssna igenom The Beatles' samtliga studioalbum - sådana de blev i den nyligen utgivna boxen - rent kronologiskt från början till slut. I bilen denna dag:

Ah, visst var det bra redan från starten! Men det var inte sensationellt bra. Vi hade ju bl.a. några svenska band som lät ungefär lika bra. Nej, det som skulle göra denna grupp odödlig var den ständigt pågående utvecklingen. Från bra via bättre till bäst.

Men redan här har vi alltså några bitar som står sig väl i konkurrensen med nutida musik. Jag tänker i första hand på "I saw her standing there", "Please, please me", "Love me do" och "Twist and shout" (Samtliga utom "Twist and shout" av Lennon & McCartney). När det gäller den sistnämnda biten var det tydligen så, att det var den man spelade in sist. Man tänkte, att John Lennon knappt skulle ha någon röst kvar efter det. Det var klokt tänkt. Han kunde skrika långt innan han gick i Janovs primalterapi.

Mera om albumet här.

Hattifnatt

Hattar har aldrig varit min grej. För många år sedan hade jag keps en period. Hur kunde jag? Jag kommer nog aldrig att bära hatt.

De hattar som de här männen (ur "Hemma med Ria") hade på sig 1963 är väldigt fåniga i mina ögon. Och om vi räknar om 28:50 till dagens penningvärde, så skulle en sådan nu kosta c:a 285 kr. Aldrig i livet skulle jag betala så mycket för en så ful sak. Den enda hatt som jag skulle kunna tänka mig att ha för att "klä upp mig" är en äkta Borsalinohatt.

Det hände och kan hända igen

Vi får aldrig glömma. Vi måste hela tiden påminna oss själva. Detta är vi kapabla att göra mot varandra. Detta kan hända igen.

"Sonderkommando : ett vittnesmål" (2008) bygger på intervjuer med Shlomo Venezia. Han överlevde nazisternas judeutrotningar. I ett förord av Simone Veil (ej att förväxla med Simone Weil) kan vi läsa:

"Så hur överlever man i detta helvete där den enda utsikten är det ögonblick då man själv ska dö? På den frågan har varje deporterad sitt eget svar. För många, som Shlomo Venezia, gällde det att sluta tänka: 'De första tio tjugo dagarna var jag i konstant chock över det enorma brottet, sedan slutade jag tänka.' Varje dag hade han hellre dött, varje dag kämpade han ändå för att överleva." (s. 13)

Längre fram i boken beskriver Shlomo Venezia sina tankar kring det faktum att han blivit placerad i "Sonderkommando" (i Auschwitz-Birkenau):

"'Vad betyder Sonderkommando?'
'Specialkommando.'
'Special? Varför då?'
'Därför att vi måste arbeta i krematoriet... där man bränner människor.'" (s. 61f)

Vissa judar fick alltså hjälpa SS-soldaterna före och efter dödandet av andra judar - utstuderad ondska.

"Jag hade fått en sax för att klippa av håret på kvinnorna. Vi klippte bara dem med långt hår, aldrig några män. (...)
När vi var klara med hårklippningen och utdragningen av guldtänder kom två personer som tog kropparna och lade dem i en varuhiss som gick upp till bottenvåningen där krematorieugnarna fanns. Avklädningsrummet och gaskammaren låg i källarvåningen. (...) De som stod däruppe drog ut kropparna och lade dem två och två framför ugnarna." (s. 77)

I boken finns en del tuschlaveringar gjorda av David Olère. Exempel på hans konst kan du se bl.a. här. Han dog i Paris 1985 - inte p.g.a. sjukdom, nej, men i förtvivlan över att vissa s.k. intellektuella påstod att judeutrotningarna aldrig ägt rum utan bara var sionistisk propaganda.

I ett efterord av Marcello Pezzetti, "Historiker med särskild inriktning på Auschwitz [&] Chef för Förintelsemuseet i Rom" får vi veta:

"Det 'smutsiga arbete' som fångarna tvingades till, i tvåskift på tolv timmar vardera, bestod i att följa dem som skulle gasas ihjäl till avklädningsrummet och se till att de inte förstod vilket tragiskt öde som väntade dem, hjälpa dem att klä av sig så fort som möjligt, samla in deras kläder medan SS-soldaterna dödade de stackars människorna, dra ut kropparna ur gaskammaren, dra ut tandproteser, guldtänder och klippa av håret på kvinnorna, bränna kropparna i krematorieugnarna eller i massgravarna ute i det fria, krossa benen, kasta askan i Wisła, rengöra gaskammaren och vitkalka väggarna så att den var redo för 'behandling' av nästa transport. Inte i något endaste fall medverkade fångarna i Sonderkommando i själva dödandet." (s. 177)

"Arbeit macht frei"... Man kan fråga sig om det hela hade varit möjligt utan tysk ordning, organisation, logistik etc. Min förmodan är att det hade varit möjligt ändå. Den nazistiska judeutrotningen är förvisso inte den enda pogromen. "When will they ever learn", heter det i en sång av Pete Seeger. Det kan man undra.

Vad jag mer kan undra över när jag nu har läst denna bok om konkretiserad ondska är t.ex. dessa två frågor:
1. Hur kunde Gud låta det hända?
2. Hur kan judar fortfarande tro på Gud?

Mitt svar på fråga 1 blir:
Gud lät det hända för att det skulle bli oss en läxa. (Läxan att vi människor kan bli alltigenom onda mot varandra.)
Mitt svar på fråga 2 blir:
Se svaret på fråga 1.

Några rader om "The Reader"

Sedd:

"The Reader" - eller om ni så vill: "Högläsaren" - får en klar fyra i min bok. Den är bättre än medel, men den är inget mästerverk. Vad kritikerna ansåg kan du läsa här. Jag håller med dem som ger filmen en fyra. (Men Slitz' recensent har fått handlingsföljden om bakfoten.) Kate Winslet äger filmen. Hennes Oscar var välförtjänt. Och det moraliska dilemma som framträder mot slutet kan man diskutera i oändlighet.

Gud gav mig allt

En himla bra låt till en hyfsat bra - men spattig - video:

Men vem är kvinnan? Carina Berg?

Du e' väl för faen inte elit?

Det här är lite besynnerligt. Peter Schjerva går till angrepp mot DN:s Mårten Blomkvist. Peter gillar inte att Mårten utger sig för att vara expert. Peter utger sig själv för att vara expert. Peter skriver bl.a.: "De är själva eliten som rätt kan bedöma vad som har stil och smak likaväl som vad som är exempelvis bra eller dålig litteratur." Och: "Vad ger dig, Mårten Blomqvist, en större och självklarare rätt att uttrycka din åsikt än alla de vanliga människor som du klankar ner på? Vem har utnämnt dig till någon sorts elitisk gud med rätt att bedöma bra eller dålig litteratur?"

Det verkar som om Peter har väldigt svårt för att förlika sig med experter. Samtidigt är han själv övertygad om att vara expert. Märkligt.

Det är Jantelagen åter igen. Och samtidigt anti-Jantelagen. Så här resonerar Peter: "Du skall inte komma här och kalla dig expert och tro att du är nå't. Det är jag som är experten."

Jag tycker att Mårten Blomkvist har en poäng - när han kräver lite vanlig(?) hyfs. Nätkommentarer är generande ofta otroligt plumpa, vidriga, oborstade och vulgära. Bloggosfären är ungefär som ett klassrum där det varken finns lärare eller ordningsman. Alla pratar i munnen på varandra och någon sorts mötesdisciplin kan inte skönjas.

Det är så typiskt detta. När någon ställer krav på någorlunda gott uppförande och lite ansträngning när det gäller meningsbyggnader, så går en massa människor i gång på alla cylindrarna. "Jag skriver väl för faen hur jag vill!", "Jag får väl för helvete tycka vad tusan jag vill!" Etc.

Och så ständigt detta tjat om elitism... Folk som inte har något problem alls med elitidrottare eller vissa andra "högpresterande" personer kan absolut inte tåla att t.ex. vissa kritiker på sätt och vis tillhör en elit. De kan erkänna att Usain Bolt är en fantastisk sprinter, men de kan inte gilla att Mozart var en fantastisk kompositör. Så fort det gäller litteratur, konst, teater, film, musik och annan kultur så finns det tydligen ingenting som är "finare" än något annat. Dansbandsmusik är lika "fint" som Beethovens femte symfoni. Mycket märkligt.

Jag har inga problem med att många människor hade bättre skolbetyg än vad jag hade. Jag bara inser faktum: vissa har bättre "läshuvud" än andra. Jag har inga problem med att många kritiker är mycket duktigare än jag när det gäller att "hänga med" t.ex. inom ny musik. Jag har tappat intresset för mycket av den nya musiken. Menar jag därför att de kritikerna tillhör en störande elit? Nej. Jag inser att de tillhör en sorts elit i jämförelse med mig. Men det är inte störande. De vet saker som jag inte vet - och jag vet saker som de inte vet. Vad är så irriterande med det, Peter?

Det är likadant med alla sorts experter. De kan sägas tillhöra någon elit. Jag vet ingenting om hjärnkirurgi. Men om en expert på hjärnkirurgi uttalar sig i ämnet hjärnkirurgi, så kommer jag inte skrikande: "Expertjävel! Din jävla elitist!".

Sommarprat

Låt mig... Det här också.

Integritet i aktion

Ah, jag gillade henne redan då när det begav sig. Och jag gillar henne även nu när jag ser detta:

Jag älskar sådan integritet. Här blev hon hårt "grillad", men hon klarade sig galant.

Know what I mean? Know what I mean?

Det får vara dags för Monty Python igen. Vi får aldrig glömma dem.


En genial liten sketch - i all sin enkelhet.

Jag njuter av Ebbas sång

Jag lyssnar på den och bara njuter:

Den är så bra som jag hade väntat mig här. Och jag älskar Ebba Forsbergs röst. Hon sjunger helt underbart. Recensioner här.