onsdag, november 26, 2008

Född till en viss typ?

Man kan börja undra... Det känns lite "spooky"... Jag roade mig med att kolla olika hemsidor vad man skriver om stjärntecken och utmärkande drag för personer i respektive stjärntecken. Det var uppenbart att flera hemsidor hade "plankat" information rakt av, utan att ange källa och utan att skämmas, från en bok av Stefan Stenudd. Nåväl, jag läste särskilt om mitt stjärntecken. Slutsats: Jag behöver inte gå i psykoanalys för att få reda på hur jag är. Det som stod i de beskrivningarna jag hittade är kusligt träffsäkert.

En skytt vill ha full frihet
En skytt är gemytlig, optimistisk, öppen, ärlig, uppriktig, pålitlig, samvetsgrann, generös, glad, frihetsälskande, intellektuell, filosofisk, pigg och entusiastisk
En skytt har gott omdöme
En skytt kan inte ljuga

Lika sant är följande

En skytt är vårdslös, oansvarig, taktlös, rastlös, bullersam och nyckfull
En skytt kan såra dig med sina uppriktiga och taktlösa uttalanden
En skytt vägrar att ta livet för allvarligt
En skytt är benägen för överdrifter och ytterligheter

Burr... Det stämmer in på mig - allting!

Jag skulle bara vilja tillägga att det finns inte mycket som retar upp mig i lika hög grad som orättvisor, förtryck och töntig uppblåst självgodhet. En annan sak som kan göra mig heligt förbannad är när någon försöker pådyvla mig åsikter eller egenskaper som jag inte har. Jag kan t.ex. leverera en lista över mina favoritförfattare; om det då skulle saknas kvinnor på den listan så antyder man att jag är en mullig mansgris - vilket jag alls icke är. Eller: jag känner mig (helt adekvat) personligt angripen och uttrycker mitt missnöje med angreppet - då blir jag betraktad som egotrippare. Give me a break!

Ytterligare en sak man kan ta med i en beskrivning av mig är att jag kan vara oerhört långsint. Jag tror, att jag mycket väl kan sätta mig in i Lars Ahlins och Roy Anderssons reaktioner på ofruktsam och irrelevant kritik. Lars Ahlin vägrade ge ut någon bok på mer än 20 år - efter att ha fått obegåvade och taskiga recensioner av "Bark och löv" (1961). Roy Andersson vägrade i 25 år att komma ut med någon ny långfilm efter oförstående recensioner av "Giliap" (1975). Utan några jämförelser i övrigt, så kan visserligen jag stryka över och gå vidare om jag blivit t.ex. orättvist behandlad. Jag kan prata normalt och utan agg med en sådan person som behandlat mig illa. Jag kan förlåta, men jag glömmer aldrig. Det blir oerhört tufft för den personen att återfå min tillit.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida