Nostalgi runt ett Beatles-album
Det är inte så vitt längre - omslaget till det Beatles-album som kom ut för exakt 40 år sedan:
Vem i familjen det var som verkligen köpte detta historiska dubbelalbum - här med det unika serienumret 0412973 - minns jag inte. (Albumets omslag är scannat och därmed också beskuret.) Men jag tar hand om det. Det är i min vård. Det fanns två musikaffärer i staden där vi bröder växte upp och vi brukade "hänga" - var för sig - mest i den som var närmast hemmet. Man kunde boka ett av två särskilda avlyssningsrum och lyssna igenom en hel LP utan att någon tyckte det var något störande. Beatles' vita album köptes förmodligen där - i en musikaffär som verkligen gjorde skäl för namnet, ty där kunde man köpa pianon, saxofoner, trummor, noter och allt möjligt som har med musik att göra. Och den medelålders personalen var superkunnig och gillade ungdomar! Man kände sig medveten och framåt när man var där och spanade in alla nya album. Nu kan man inte känna sig så "särskild" alls. Nu har varenda unge koll på allting nytt, känns det som.
Fyrtio år... Vart tog de vägen?! Det känns som om det hände för några månader sedan! GöteborgsPosten hade i går en artikel om detta album. Man intervjuade några personer om vad albumet betytt för dem och så fick var och en göra sin lista över vilka låtar som är bäst.
Jag vill inte vara sämre. Här är listan över mina favoritlåtar på ett av The Beatles' absolut bästa album:
Back in the USSR
The continuing story of Bungalow Bill
While my guitar gently weeps
I'm so tired
Blackbird
Piggies
I will
Julia
Birthday
Yer blues
Sexy Sadie
Helter Skelter
Good night
Jag vill inte vara sämre. Här är listan över mina favoritlåtar på ett av The Beatles' absolut bästa album:
Back in the USSR
The continuing story of Bungalow Bill
While my guitar gently weeps
I'm so tired
Blackbird
Piggies
I will
Julia
Birthday
Yer blues
Sexy Sadie
Helter Skelter
Good night
Etiketter: Lista, LP, The Beatles
6 kommentarer:
Kul att du tog med lilla fina I Will. Happiness Is A Warm Gun borde platsa tillsammans med Long, Long, Long.
Det är en fantastisk skiva, gjord av ett band med inget kvar att bevisa. "När man har nått toppen finns det ingen annan väg att gå än ner, men The Beatles kunde inte komma ner" som Philip Larkin skrev.
Beat else.
Just det, den 22 november kom denna omdiskuterade skiva. Gubbrocktidningen Mojo (jag ser det som ett positivt epitet numera) ägnade nyligen två långa artiklar (och diverse roliga sidospår) i två på varandra följande nummer åt The White Album.
Den stora diskussionen bland Beatlesologerna har ju alltid varit om det inte varit bättre att göra en enkel-LP av dubbeln.
Men då tycker jag det hade varit en totalt annan skiva. Jag sväljer till och med Revolution 9 som en del av helheten.
Och det är väl ingen hemlighet för dig att din favorit Eric Clapton står för gitarrsolot på While My Guitar Gently Weeps (tydligen den ende icke-Beatlen som spelat gitarr på en Beatles-skiva). Som tack för den ynnesten lade han beslag på Georges fru. :-)
Jah Hollis: Should it have been a single album? You know what? It should, it was the bloody Beatles White Album - shut up!
- Paul McCartney
Jag håller med.
Det där ska förstås vara it SOLD, it was the bloody Beatles... Inget annat.
Formatet dubbel-album tillåter ju lite experimentella saker. Man kan s.a.s. ta ut svängarna lite extra. Det kan vara intressant. Jag har t.ex. svårt att tro att Dylan skulle ha släppt "Sad-eyed lady of the lowlands" om inte "Blonde on blonde" hade varit en dubbel-LP. Så...? Det borde kanske ha getts ut flera dubbelalbum och inte färre?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida