En Dylan-box

Det här måste vara världens bästa box bestående av material som ratades. Fem vinylplattor späckade med sånger som många andra bara kan drömma om att göra. Bootlegmarknaden är en företeelse som jag inte är så insatt i, men om man kan göra sådana här fynd bland bootlegs - now we're talking... Här finns alltså massor med bitar som inte hamnade på studioalbumen. Och man undrar varför. Flera gånger har jag undrat: "Hur tusan tänkte han då?". Hur kunde han t.ex. föredra den slutliga albumversionen av "When the night comes falling from the sky"? Hur kunde han lyfta bort "Blind Willie McTell"? Hur kunde han rata "Series of dreams"? Obegripligt.

Som om inte det vore nog - att ge ut världens kanske bästa bootlegssamling - så följde detta med: en av världens bästa booklets:

Så skall en booklet se ut. Massor med informativ text om fakta vi inte tidigare kände till, massor med bilder vi inte tidigare har sett tusentals gånger. Fräckt format, snygg layout. Det skall vara på gränsen till nördigt. Då brukar det bli bra. Det finns inte så hemskt många andra booklets som når upp till den här nivån. Vi kan räkna dit den för Phil Spector-boxen "Back to mono" och den för Bacharach-boxen "The look of love". Det är en njutning att fördjupa sig i sådana booklets. De är nästan värda hela investeringen, bara de.