Irriterande vägran

Det måste anses rimligt, att man tar seden dit man kommer. Det skulle få orimliga konsekvenser om alla möjliga åsiktsföreträdare skulle kräva tolkningsföreträde och hävda ensamrätt till det s.k. problemformuleringsprivilegiet. Det är en del av normal hyfs i detta land, att man inte vägrar skaka hand med någon. Det kan dock finnas speciella, begripliga och rimliga skäl till att vägra skaka hand med någon. Jag skulle t.ex. ha väldigt svårt för att skaka hand med en person som nyss hade mördat min familj. Men att vägra skaka hand med Carl Hamilton - som vi kan läsa om här? Vad är det för trams?

Om jag firar midsommar i Iran, så kräver jag att få dansa kring en svenskpyntad midsommarstång där? Om jag firar jul i Afghanistan, så kräver jag att i en afghansk butik kunna köpa kroppkakor, köttbullar, prinskorv, skinka med brunkål, snaps och andra läckerheter som hör den svenska julen till? Om jag firar påsk i Irak, så kräver jag att kunna gå på restaurang i Bagdad och där bli serverad målade påskägg, smörgåsbord och påskmust? Knappast. Jag hade väl då blivit utskrattad, betraktats som komplett galen, tagits om hand eller utvisats ur landet.

Om vi drar detta till sina yttersta konsekvenser, så faller ju allt mänskligt samspel ihop som ett korthus. Jag kan inte prata med dig, därför att du har fel ögonfärg. Jag vill inte sitta på samma buss som du, därför att du inte har strumpor på fötterna. Jag vägrar stå i samma kö som du, därför att du har genomgående svarta kläder på dig. Jag vägrar lyssna på dig, därför att du har så gäll röst. Jag vägrar sitta vid samma bord som du, därför att du är jude. Etc. Absurt. Stolleprov.