Tvenne krafter
Stagnelius var kanske den djupaste poet detta land har haft. Vem mer än han kunde t.ex. ha skrivit "Suckarnas mystèr"? Andra strofen börjar så här:
"Tvenne lagar styra menskolifvet
Tvenne krafter hvälfva allt, som födes
Under Månens vanskeliga skifva.
Hör, o menska! Makten att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra."
Så mycket livsvisdom som ryms i dessa rader! Och ändå dog han 29 år gammal. Två krafter styr våra liv: makten att begära och tvånget att försaka. Med andra ord: "You can't always get what you want" (Jagger). Vi kan inte bara ge efter för våra lustar till höger och vänster och bara göra det som faller oss in, ta för oss av allt möjligt för att skaffa oss gränslös njutning och hävda att alla som inte gör så är hämmade eller neurotiska. Nihilismen och hedonismen i förening leder till fördärv. Frihet kräver ansvar. Frihet utan ansvar är barbarismens tyranni.
Att försaka är också att behärska sig. Att kontrollera sina impulser och lustar är inte fel. Behärskning är nämligen ett steg mot mästerskap.
Båda behövs. Om vi bara begär och begär och begär går det mot katastrof. Om vi bara försakar och försakar och försakar går det också då mot katastrof. Åter igen: livet är en balansgång. Och Stagnelius var en mästare i lyrikens balansgång.
"Tvenne lagar styra menskolifvet
Tvenne krafter hvälfva allt, som födes
Under Månens vanskeliga skifva.
Hör, o menska! Makten att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra."
Så mycket livsvisdom som ryms i dessa rader! Och ändå dog han 29 år gammal. Två krafter styr våra liv: makten att begära och tvånget att försaka. Med andra ord: "You can't always get what you want" (Jagger). Vi kan inte bara ge efter för våra lustar till höger och vänster och bara göra det som faller oss in, ta för oss av allt möjligt för att skaffa oss gränslös njutning och hävda att alla som inte gör så är hämmade eller neurotiska. Nihilismen och hedonismen i förening leder till fördärv. Frihet kräver ansvar. Frihet utan ansvar är barbarismens tyranni.
Att försaka är också att behärska sig. Att kontrollera sina impulser och lustar är inte fel. Behärskning är nämligen ett steg mot mästerskap.
Båda behövs. Om vi bara begär och begär och begär går det mot katastrof. Om vi bara försakar och försakar och försakar går det också då mot katastrof. Åter igen: livet är en balansgång. Och Stagnelius var en mästare i lyrikens balansgång.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida