lördag, juli 19, 2008

Om "The boss"

Låt mig börja med mitt betyg. Det blir en femma på en femgradig skala. Men det är en femma som är naggad i kanten. Varför? Jo: det hade blivit en klockren och stark femma om boken dessutom hade försetts med ett låt- och personregister. Jag hade velat kunna se på vilka sidor man nämnde James Dean, John Steinbeck m.fl. och var någonstans låten "Badlands" analyserades. Nu får jag lita på mitt eget krackelerande minne för att återvända till passager jag vill läsa om igen. Dessutom hade boken mått bra av bättre korrekturläsning. Bortsett från dessa kanske småsinta påhopp vill jag säga, att denna bok är en sådan bok jag önskar att jag själv hade skrivit. En rent förbaskat bra bok.
Jag har läst några recensioner om den och hela tiden jämför man med den där andra boken om Springsteen - den som råkade ges ut samma dag. En sådan jämförelse faller sig givetvis naturlig, men jag låter bli den här och nu - helt enkelt därför att jag inte har läst den där andra boken och inte känner något oemotståndligt behov av att göra det. En god recension om Adeens & Ohlssons hittar du t.ex. här.

Nu är jag delvis jävig, eftersom jag är bekant med Janne Adeen sedan flera år tillbaka. Jag skall dock försöka hålla mig opartisk. Men jag påstår nu, att det här är en bok som är väldigt nära idealet. En snudd på felfri och perfekt bok. Omslag, layout, design, disposition etc. är klanderfria. Författarna är onekligen väl insatta i ämnet för boken och gör ingen hemlighet av att de dessutom diggar Springsteen. De är dessutom kloka och förståndiga män som kommer med många smarta jämförelser, belästa och bildade referenser och kommentarer. Som läsare får jag både bekräftelser på saker jag själv tänkt och nya tankar och Aha-upplevelser.

Jag har aldrig varit något stort Springsteen-fan. Mitt intresse för hans karriär har varit ganska ljumt. Jag blev skeptisk när han hade byggt upp sina muskler lagom till "Born in the U.S.A.". Jag tänkte: "Å nä, nu har han flippat ut helt. Är muskler plötsligt viktigare än hjärna?" Men det var då, det. Tiden har gett honom rätt. Jag har dock alltid gillat "Born to run", "Darkness on the edge of town" och "The river". "Nebraska" gick mig spårlöst förbi när den kom. Nu har Adeen och Ohlsson gjort mig nyfiken på alla Springsteens studioalbum. Jag vill lyssna mig igenom samtliga låtar!

Av de båda författarna är Adeen den som skriver mest personligt. En del tycker kanske det kan bli alltför privat. Men när han skriver om "Nebraska" dansar Adeen på lina utan att någon gång trilla ned. Han är precis på rätt sida om den där känsliga gränsen mellan det mycket personliga och det alltför privata. Om man hamnar på fel sida där, så kan resultatet lätt bli genant, pinsamt, patetiskt. Så icke här.

Kul detaljer med boken är bl.a. att Richard Ohlsson lyckas få med en hänvisning till den danske filosofen Søren Kierkegaard (En sådan hänvisning skulle kunna ha känts väldigt krystad och långsökt, men inte här) och Janne Adeen får till de här go'a meningarna:
* "Den här skivan [Lucky town - min anm.] fick mig att förstå en sak: stora artister vägrar att stryka medhårs, de ger publiken vad den behöver, inte vad den vill ha." (s. 152)
Jämför gärna med detta:
"Your debutante just knows what you need
But I know what you want."
hämtat ur Bob Dylans "Stuck inside of Mobile with the Memphis Blues again".
* "(...) jag kan lugnt säga att den bästa bilåkarplattan någonsin är Darkness on the Edge of Town." (s. 128)
Jag är beredd att hålla med. Jag är också beredd att hylla en sådan formulering. Det är sådana kategoriska och tvärsäkra påståenden när det gäller en smaksak som ger läsningen en extra krydda.

Jag anar en viss påverkan från väldigt ambitiösa och, kan man kanske säga, kaxiga musiktidskrifter som Pop och Uncut. Tidskrifter som tog/tar pop och rock på mycket stort allvar och respekterade/respekterar sina läsare. Deras anda svävar på något sätt över denna förträffliga bok. Här flamsar och tramsar vi inte. Här tar vi "song lyrics" på blodigaste allvar.

Summa summarum: Om du är det minsta intresserad av Bruce Springsteen, så måste du läsa denna bok!

Etiketter: ,

2 kommentarer:

Blogger Jah Hollis sa...

Jag ska föra informationen vidare till min lillebror som är stor beundrare av Springsteen.
Själv gillar jag mycket av det han gjort, men jag är inte hängiven.
Dock är Darkness on the Egde of Town den bästa skiva jag hört med Bruce (och en av de tre skivor med honom jag äger).

6:25:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

OK. Tack för den vidaresändningen!

8:40:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida