Skydd från stormen

Kl. 10:00 satte jag i gång TV:n och tänkte se gudstjänst. Så blev det inte. I stället visades "Alla vi barn i Bullerbyn". Jag såg slutet av det avsnitt där barnen fick gå hem från skolan i snöstorm.

Det var ju ingen dålig ersättning för en gudstjänst. Om jag hade varit präst, så hade jag kanske skrivit en predikan utifrån just det avsnittet och särskilt kring den del där barnen söker skydd hos "den elake skomakaren". Men var han så elak egentligen? Han släppte ju i alla fall in dem. Men det verkligt intressanta med skomakaren och barnen som glömde stänga dörren ("Stäng dörra!" skrek ju skomakaren gång på gång) är kanske det som aldrig hände. - Hur tänker jag nu?

Jo, skomakarens liv hade kanske sett annorlunda ut om han hade lyckats se saker och ting med barnens ögon. (Det här kallas kontrafaktiska villkorssatser och är en ganska kul bit inom filosofin. Rent satslogiskt är sådana satser bara nonsens, men de är intressanta att resonera kring.) I stället för att tänka på den öppna dörren och all den kalla luft som släpptes in - och all den varma luft som släpptes ut - så hade ju skomakaren kunnat tänka: "Här kommer det några go'a barn som behöver lite skydd undan snöstormen. Jag släpper in dem tills att vädret har lugnat ned sig. Vi kan få det trevligt ihop. Jag värmer lite mjölk och ordnar varm choklad. Så kan vi prata om hur det går i skolan och lite allt möjligt." Skomakaren hade kunnat tänka altruistiskt i stället för egoistiskt. Tankar kan ändra beteende. Det är ju enkelt uttryckt vad KBT - alltså kognitiv beteendeterapi - handlar om.

Tänk så annorlunda det hade kunnat bli om "den elake skomakaren" i stället hade varit "den snälle skomakaren". Då hade han själv öppnat dörren och välkomnat alla de frusna barnen in i värmen.

Se, det vore något att skriva en predikan kring. Och kyrkokören skulle sjunga Dylans "Shelter from the storm".