Miles x 2
Du kommer aldrig undan Miles. Han var inte världens lättaste person att intervjua. Det får vi se prov på här. Två klipp från 1990 (Han dog 1991) som visserligen inte ger så där hemskt mycket intressant information och det är dessutom ganska dålig bildkvalitet. Intervjuaren var i mina ögon inte mer än medioker. Men här har i alla fall Miles precis svarat på frågan hur han kom ut ur sitt tunga heroinberoende. "I looked in the mirror one day..." Det kan man väl kalla ett coolt svar. Och i det andra klippet förklarade han bl.a. varför han inte gillade amerikanska kvinnor.Han tyckte de var oäkta och uppträdde som om de var med i någon TV-serie. Say no more. Jag har svårt att tänka mig någon mera rakt-på-sak musiker och samtidigt ikon för andra halvan av 1900-talet än just Miles Davis.
Några tycker säkert att han var helt odräglig och omöjlig att stå ut med. Men jag kan inte låta bli att gilla honom. Jag diggar den där attityden: "Jag tar ingen skit. Jag vet att jag är fruktansvärt bra på det jag håller på med." Jag gillar den särskilt om det stämmer med verkligheten. Och när det gäller Miles Davis så stämde det med verkligheten. Ingen annan trumpetare i musikhistorian hade så stark personlig aura och integritet. Kanske inte ens någon annan musiker över huvud taget. Miles Davis var ett unikum ut i både fingerspetsarna och tungspetsen.
Några tycker säkert att han var helt odräglig och omöjlig att stå ut med. Men jag kan inte låta bli att gilla honom. Jag diggar den där attityden: "Jag tar ingen skit. Jag vet att jag är fruktansvärt bra på det jag håller på med." Jag gillar den särskilt om det stämmer med verkligheten. Och när det gäller Miles Davis så stämde det med verkligheten. Ingen annan trumpetare i musikhistorian hade så stark personlig aura och integritet. Kanske inte ens någon annan musiker över huvud taget. Miles Davis var ett unikum ut i både fingerspetsarna och tungspetsen.
Etiketter: Film, Miles Davis
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida