Inte konst - bara konstigt

Jag vet inte om det är en trend eller vad det handlar om, men saken är följande. Den senaste tiden - ett par månader eller så - har jag lagt märke till en hel liten flora med märkliga fotoböcker på biblioteket. Det verkar helt uteslutet att de är inköpta på efterfrågan. Det ligger närmare till hands att tro, att böckerna har skänkts till biblioteket helt gratis. Böckerna i fråga hamnar på avdelning Inz - och det betyder "Särskilda fotokonstnärer".

Jag bläddar i dem och försöker se vad det är som är så konstnärligt. Jag ser misshandlade kvinnor och män, jag ser smutsiga kroppar, jag ser hemska sanitära missförhållanden, jag ser någon injicera knark i ena armen, jag ser hemska miljöer såväl inomhus som utomhus etc. Kort sagt: det handlar om motbjudande och frånstötande studier i mänskligt elände. Lars Noréns pjäser verkar vara rena idyllen i jämförelse. Jag tittar på bilderna en gång till och tänker: "Vad är det jag har missat? Vilken antenn är det jag inte har?" Men jag tvingas konstatera att detta inte kan räknas som något konstnärligt. Det är bara konstigt.

Och likadant är det med många utställningar, installationer m.m. Om det skall kallas konst, så kan jag lika gärna kalla våra katters bajslåda, mina använda kalsonger, en fylld dammsugarpåse etc. för konst. Jag tänker, att vissa konstnärer driver med oss. Eller: om de inte driver med oss, så måste de vara galna. De tillför inget nytt, kreativt, intressant, inspirerande eller tilltalande. De bara framkallar äckel, frustration, förvirring och/eller ilska. Det de sysslar med är inte konst. Det är bara konstigt.