Lykke gör mig olycklig

Nej, nej, nej. Visserligen har någon kultursnobb påstått att konsten måste få vara konstig, men jag vill inte tvingas att försöka uppskatta det konstiga. Den här plattan gitter jag inte anstränga mig att gilla:

Tänk er en karriärsugen tjej som imiterar Björk, Kate Bush och Tori Amos samtidigt utan att kunna sjunga och utan att kunna göra intressanta och vackra melodier. Ungefär så låter detta. Lykke Li må ha påbrå, men det hjälper inte. Jag har bara snabblyssnat på det här albumet en enda gång. Jag tänker inte ägna det en enda minut mera. Jag önskar att jag aldrig hade börjat lyssna på det. Det försöker göra sig sååå märkvärdigt sååå, men det är en enda lång artefaktisk och tillgjord gäspning. Det närmaste den totala likgiltigheten man kan komma - uppblåst till en jätteballong.