Hög IQ - vad är grejen?

Jag snokade runt på Bloggportalen för att se vad folk har bloggat om IQ. Det är tydligen ett kärt ämne. Och ordet "IQ-befriad" används flitigt, liksom uttrycket "IQ fiskmås". Det är vidare så, att många helt ohämmat skriver om sin egen IQ. Så nu undrar du kanske... [Fyll i det som saknas]. OK, enligt både Illustrerad vetenskaps nät-test (som jag f.ö. gjorde för länge sedan - innan jag visste hur man gör en skärmbildsdumpning) och boken som avbildas här nedan har jag en IQ på 138.

Enligt Eysencks böcker skall jag ha en IQ på c:a 150. Samma resultat fick jag när jag gjorde testen i den här boken.

Till detta vill jag framför allt hävda följande. Ett IQ-test avslöjar bara hur bra man är på att lösa ett IQ-test. Det avslöjar inte hur begåvad man är inom olika områden. Och man kan träna upp sin förmåga att lösa IQ-test (visserligen inte i det oändliga, men i alla fall en ganska bra bit). Jag känner mig precis lika förvirrad som många andra inför flera av livets gåtor. Det finns så mycket annat som är värdefullt här i livet. S.k. emotionell intelligens, social kompetens, kreativitet m.m. är ofta mycket mera relevanta som stora tillgångar i umgänget med andra människor. Att ha en hög IQ - såsom den mäts med IQ-test - är generellt sett ett överskattat fenomen, vill jag påstå. Ty jag kan undra vad jag skall ha min höga IQ till. Det känns som om den bara är bra att ha när jag skall lösa IQ-test. Jag känner i alla fall inte att jag åker räkmacka genom livet. Jag kan också bli ställd - som så många andra - t.ex. inför alla knepiga val som måste göras. Jag vet däremot att det finns personer som inte skulle få så bra resultat på IQ-test - men de klarar sig utmärkt här i livet ändå.