"Klassiker" genomgången

Nu spinner jag vidare på den här tråden. Min åsikt står fast. Den bästa boken av de sju är "Kan man vara kristen?". De därefter bästa är "Om bön", "Lidandets problem" och "Anteckningar under dagar av sorg". De övriga kan man lika gärna leva utan, tycker jag nu. Som helhet känns Lewis' "Klassiker" otidsenlig. Den ger träsmak. Lewis' skrivstil var alltför omständlig, mångordig och smått "besserwissrig". Dessutom var ett par böcker väldigt "sökta" och "konstruerade". Att jag nu äntligen har läst hela boken är inte helt sant. Jag kände mig nämligen tvungen att forcera läsningen ibland när det blev alltför svårtuggat och sövande. Att läsa hela "Klassiker" är som att ge sig in i ett triathlon i motvind och med ett par onödiga kilon. Men nu är det gjort och mina understrykningar kommer jag att kolla då och då. Därmed var läsningen inte helt bortkastad.