En vandring på gågatan

Vi brukar försöka "tura" till Helsingör när vi är nere i nordvästra Skåne. Så även denna gång.

På färjan lade jag märke till denna skräpstation - om jag får kalla den så. Jag undrar hur man tänkte här. Jag kollade runt för att se vad det stod på den andra "skräpstationen". Där stod det ingenting alls. Så hur vill man att folk skall sortera skräpet? Inte alls? Varför då över huvud taget ha två skyltar med texten "Övrigt"? Det här med informationsteknik, tydlighet och pedagogik är sannerligen inte lätt.
En vy över den gata i Helsingör som kan sägas motsvara "ströget" i Köpenhamn. Jag har beskurit bilden hårt i nederkant - så att ingen skall kunna bli igenkänd. Visst är det mysigt med sådana här ganska smala gågator fulla med trevliga affärer, kondis m.m.?
På den stora gågatan i Helsingör finns det här stället - "Phonoteket" - som betyder lite extra för mig. En gång i tiden gick jag en kurs i att starta eget. Vi elever borde mot slutet av kursen alla presentera var sin affärsidé. Min idé - nu kan jag väl avslöja den, eftersom den knappast är så himla unik - var att driva en affär där man kunde köpa CD-album i genrerna klassisk musik och jazz samtidigt som man kunde fika och dansa. Min affär skulle heta "Klazz" eftersom den var "nischad" kring klassisk musik och jazz. Jag skulle också sträva efter att ha alla relevanta och högklassiga album inne alltid. Det fick aldrig gapa tomt någonstans. Nå, "Phonoteket" här på bilden är ungefär som min affärsidé förverkligad. Här kan man gå in och bläddra bland CD-album i flera olika genrer och sätta sig ned för t.ex. en kopp kaffe med någon kaka.